torsdag 29 november 2012

Mord i jultid


Jag läser mycket deckare och det är alltid lika roligt när man hittar någon som sticker ut, som Louise Pennys "Nådastöt".

I den charmiga lilla kanadensiska byn Three Pines (som får mig att tänka på de små byarna i tv-serien "Morden i Midsomer") är det minusgrader och snön ligger djup. Det råder julfrid, det sjungs julsånger och pyntas så att hela byn glittrar i julbelysningen.

På annandagen, under den årliga curlingmatchen, faller en kvinna plötsligt ihop på isen. Hennes namn är CC de Poitiers, som nyinflyttad har hon redan hunnit reta gallfeber på alla i byn som anser att hon är självisk och elak. CC är död vid ankomsten till sjukhuset och rättsläkaren konstaterar att hon dog av en elektrisk stöt. Dödsfallet förvandlas till ett mord och hamnar hos kriminalkommissarie Gamache vid Montreals mordrotel.

Till en början ser det här mordet ut som det perfekta brottet, ingen har sett något och det finns varken ledtrådar eller motiv. Och hur kan någon bli dödad av en elstöt mitt ute på isen, det är ju nästan omöjligt att ta livet av någon med elektricitet numera, om man inte är guvernör i Texas. Men mördaren har varit galen nog för att försöka och skicklig nog för att lyckas. Samtidigt försöker Gamache också lösa ett mord på en äldre hemlös kvinna, där den enda ledtråden är en liten ask av trä som innehåller 5 bokstäver.

Trots att det här är en deckare där den naturliga ingrediensen är ond bråd död, så tycker jag att det är en trivsam berättelse. Här finns en helt underbar miljöskildring och ett par kapitel in i boken är jag helt yr av julstämning.

onsdag 28 november 2012

Dagens dikt 75 år

Idag fyller P1-programmet Dagens Dikt 75 år, grattis grattis önskar vi på Kristianstad Stadsbibliotek. Vill du fira ordentligt så kan du ta dig till Moriskan i Malmö i kväll och se poeterna framföra sina alster på scen.

Några av kvällens poeter är:

Bruno K. Öijer
världen var

gods som blev kvar
jack och rispor i ett golv
urrivna sidor som han bläddrat sej igenom
in till en prärie av tystnad
ur hans kropp
kom bara ett svagt ljud av hovar
när dom slöt hans ögon var han redan
en lek med små figurer till häst
som red undan
(ur Det förlorade ordet, 1995)

Helena Eriksson

Refik Licina

Ann Jäderlund
Om ljuset var det som såg tillbaka
Det som får varje form att framstå
Detta intryck om det finns
Jag föddes inte ur mig själv
(ur Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar, 2009)

Lasse Söderberg

Azita Ghahreman

Matilda Södergran

Morten Søndergaard

Ida Börjel

Undertecknad passar även på att tipsa om Sonja Åkesson: Äktenskapsfrågan:
Vara Vit mans slav.
Vit Man vara snäll ibland, javisst

dammsuga golven och spela kort
med barnen i Helgen.

Vit Man vara på för Jävligt humör
och svära fula ord
många dagar.
          ...

Edith Södergran: Dagen svalnar

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna och fann en själ -
du är besviken.

Johan Jönson: Restaktivitet

Han hette
Kurtz, han
hade flytt till
en grotta, han skrev
kort och fantiserade
om ett nukleärt
paradis, som
gick att,
åstadkomma ju

tisdag 27 november 2012

Nu jävlar!

”I’m asking you to believe. Not just in my ability to bring about real change in Washington. I am asking you to believe in yours.” Terese sitter klistrad framför TV’n i radhuset och lyssnar på Obamas installationstal. Visserligen förstår hon att orden riktas till tusentals människor, men ändå är det som om presidenten talar till just henne. Lever hon verkligen det liv hon vill, i småstaden (till och med föräldrahemmet), som utbildad lärare (fast hon ville bli journalist), gift med Einar som är läkare och som hon inte pratat med på riktigt på flera år, med två flickor som hon inte känner att hon är någon bra mamma för? Är det inte dags för en förändring?

Hon väntar just nu deras tredje barn, det är sju långa veckor kvar men hon ska bara vara tacksam, tycker barnmorskan, för att barnet inte har kommit än. Idag ska Einar ta flickorna till badhuset efter jobbet och sen vidare till Terese mamma för pizzakväll, så Terese har äntligen en dag helt för sig själv. Hon börjar morgonen med att kolla Facebook och ser till sin fasa att grannen är hemma med sjukt barn. Lill-Hege Haukås är en granne som inte behöver en inbjudan för att dyka upp på trappan, så nu måste Terese smyga i sitt eget hus för att inte synas. Det finns så mycket hon skulle kunna göra den här dagen som hon aldrig kan göra annars och hon bestämmer sig för att vad det än blir så ska hon njuta av det och inte tänka på alla andra möjligheter. Sen ringer Einar hem och meddelar att sotaren ska komma idag, nån gång mellan 9 och 15… Men när det väl ringer på dörren är det istället några gamla kompisar som tittar in för att de mötte Einar på vårdcentralen som sa att hon är ledig idag.

Det klaustrofobiska småstadslivet skildras skickligt i denna norska roman. Vi möter Kevin på bensinmacken, han som bara blev kvar på orten efter att en meniskskada effektiv stoppade den lovande fotbollskarriären. Han bär också på en 12-årig hjärtesorg till Jessica, ambivalent återvändare, som ska hålla en mottagningsfest för gamla nära och kära i staden efter att hon och Stefan gift sig borgerligt. Och så har vi Jessicas mamma, Lydia, som bara blev kvar i stan efter att hennes man tog livet av sig och dottern flyttade/flydde till Stockholm. Kanske behöver de alla förändring i sina liv, men kan och orkar de?

måndag 26 november 2012

Into the abyss

Werner Herzog är en av de stora tyska regissörerna. Hans spelfilmer är enastående studier i galenskap, excentriska personligheter (ofta förkroppsligade av den säregna skådespelaren Klaus Kinski), fantastiska händelser, myter, de är egensinniga djupdykningar ner i det mänskliga psyket. Hans spelfilmer tillhör de mest fascinerande som gjorts. Likaså hans dokumentärer. Herzog tar avstånd från den dokumentära stilriktningen cinéma vérité vars företrädare sökte sanningen, en högre realism, genom att låta kameran neutralt observera. Herzog tycker sig finna ett sannare uttryck genom att påverka filmen genom iscensättningar, tillrättalägganden, påhittade element och styrd dialog. Så här skriver han till exempel i ett manifest från 1999 (Minnesota declaration) ”There are deeper strata of truth in cinema, and there is such a thing as poetic, ecstatic truth. It is mysterious and elusive, and can be reached only through fabrication and imagination and stylization.” Ofta hör vi hans omisskännliga röst på filmernas ljudspår där han ger sina personliga tolkningar eller ställer ledande frågor till personerna i filmen. Just nu och bara några dagar till kan vi på SVT Play se den gripande Into the abyss, en mångfasetterad, djupt grävande film om en dödsdömd i Texas. Anhöriga till offren intervjuas, de dömda och deras familjer intervjuas, poliser och personer kring avrättningsindustrin intervjuas. Det är väldigt mänskligt och oerhört smärtsamt.




Får ni mersmak på Herzogs filmkonst så har biblioteket en rad filmer på hyllan. Den osannolika Grizzly man om en man som lever med björnar, den underhållande Min bäste ovän om den smått galna Klaus Kinski och en rad spelfilmer. Inte minst den lyriska pärlan Hjärta av glas där Herzog använde hypnos som regimetod och lät skådespelarna agera i trans. I alla enligt regissören, som gärna odlar myten om sig själv.

fredag 23 november 2012

Om det var krig i Norden


Har du funderat på vilken bok du skulle ge bort till din rasistiska kompis? Till någon som säger att flyktingtillströmningen till Sverige måste stoppas? Som gör skillnad på människor utifrån hudfärg, religion eller värderingar? Då är detta boken att sätta i händerna på din kompis.

"Tänk om det var krig i Norden. Vart skulle du ta vägen då?" så inleds boken "Om det var krig i Norden" av Janne Teller som liknar ett europeiskt pass i storlek och form. Insidan är däremot något helt annat än ett pass. Den danska författaren vänder på perspektiven och beskriver en i dagsläget omvänd situation - men vad säger egentligen att det inte skulle kunna ske? Att Sverige befann sig i krig med Danmark och Norge? Att den Europeiska unionen hade upplösts? Att du och din familj var tvungna att fly ifrån landet? Att du hamnade i ett flyktingläger i Egypten? Att dina blå ögon var ett hinder för dig att få arbete i ditt nya land?

På knappa 50 sidor sätter Janne Teller fingret på problemet - en måstebok för alla skolbarn och rasister!

torsdag 22 november 2012

Året var 1961...



Det är den 4 september på kvällen. Biblioteket är Kristianstads stadsbibliotek. I låneexpedition pågår arbetet för fullt. Lägg märke till alla tidstypiska detaljer. Inbunda böcker i en liten trave på disken, lådor med bokkort, stärkta vita blusar, en man i kavaj och fluga. Vita, ultramoderna, lampstrutar i taket. Det här var långt innan världen digitaliserades, här finns inga mobiler, inga kopiatorer, inga e-böcker, inga mp3 skivor, inga cd-skivor, inga datorer och inga in- och utlåningsautomater. 

Drygt 50 år sedan och en värld som framstår som nästan artskild från vår. Fotografen heter Erik Liljeroth. Vad personerna på bilden heter har jag ingen aning om. Har du? Kontakta gärna biblioteket om du vet. Bilden är hämtad från boken Arvet från bildningscirkeln, en minnesskrift som gavs ut till Kristianstads stadsbiblioteks 100-årsjubileum 1961.

onsdag 21 november 2012

Stalker


Vad betyder ”stalker”? Scavenger, Trespasser, Adventurer, Loner, Killer, Explorer, and Robber. Eller, som det blir på svenska; jägare, förföljare. Stalker är också namnet på en roman av de sovjetiska science fictionbröderna Strugatskij, som även blivit film.

Boris Strugatskij, bror till Arkadij Strugatskij, dog nu den 19 november 2012, så det blir inga fler romaner. Passa på att läsa böckerna, eller se filmen! Gillar du klassisk musik kan du även lyssna på skivan Nostalgia - song for Tarkovsky av Francois Couturier.

Böcker av bröderna Strugatskij:
Picknick vid vägkanten
Definitivt kanske
Måndag börjar på lördag
Citat från baksidestexten:
En dataprogrammerare från Leningrad kommer på avvägar och hamnar på ett sällsamt forskningsinstitut långt bortom alla allfarvägar, där magin fungerar, där Gud, Djävulen, tidresenärer och diverse monster och utomjordingar ingår i personalen, där sagan och myten och de vildaste science fiction-historierna är verklighet och ingenting är omöjligt.
Skalbaggen i myrstacken

Stalker Omarbetat filmmanus till Andrei Tarkovskys långsamma, konstnärliga film Stalker som delvis bygger på Picknick vid vägkanten.
Citat från baksidestexten:
De utomjordiska varelserna hade kommit till Jorden, gjort något obegripligt och givit sig av igen. Kvar efter deras besök fanns Zonen, ett egendomligt område där de vanliga naturlagarna inte längre gällde, där de utomjordiska besökarnas kvarlämnade skräp kunde ge död eller ofattbara rikedomar till dem som hittade det.

In i Zonen beger sig tre personer på jakt efter ett speciellt föremål som påstås finnas där; de smyger sig genom FN-styrkornas avspärrningar och in i en sällsam värld som inte längre liknar Jorden, där minsta felsteg är lika med en ohygglig död.


Det förekommer även stalkers i Dimitrij Gluchovskijs postapokalyptiska serie, som börjar med boken Metro 2033.

tisdag 20 november 2012

Gängkriminalitet i nya svenska deckare

Jag har den senaste tiden läst två svenska kriminalromaner som båda handlar om organiserad brottslighet i Sverige. Båda böckerna beskriver gängkriminalitet med stark lojalitet och hierarki inom gruppen som utövar väldigt grovt våld. I båda böckerna spelar knarkhandel en stor roll både för att finansiera annan kriminell verksamhet och som hållhake på olika personer. I båda fallen utnyttjas unga potentiella gängmedlemmar för att utföra väldigt grova brott, brott som är för unga för att dömas för. Det är otäckt att se hur dessa barn genomför handlingar som får fruktansvärda konsekvenser i sin önskan och iver att bli upptagna i gänggemenskapen och hur de ser upp till och blint litar på dem som styr grupperna. Det är en mycket mörk bild av det svenska samhället som målas upp i båda böckerna.


Den ena är Helene Turstens tionde bok om kriminalinspektör Irene Huss som heter I skydd av skuggorna. Den utspelar sig som de tidigare böckerna i serien i Göteborg med sitt välkända team vid Göteborgspolisen i centrum. Denna gång hamnar man mitt i korselden mellan två rivaliserande grupper av MC-gäng. Irene Huss blir personligt indragen då henens man, som numera är restaurangägare blir hotad eller som det uttrycks, erbjuden skydd av ett av gängen.

Den andra boken är Två soldater av Anders Roslund och Börge Hellström. Två pojkar i 18-årsåldern i Stockholmstrakten leder ett gäng med flera mycket unga medlemmar som sysslar med grov kriminell verksamhet i vad som känns som ett totalt laglöst land. Tillsammans planerar och genomför de en fritagning av gängmedlemmar från flera av landets säkerhetsklassade fängelser. Rättssamhället försöker bekämpa brottsligheten, men kämpar mot krafter som man inte rår på.

Romaner är inte verkligheten, men beskriver en del av verkligheten i skönlitterär form och att läsa dessa böcker känns inte som underhållnig, framförallt inte Roslund/Hellström. De har verkligen en förmåga att belysa ämnet de skriver om på ett sätt som få. De får en att vakna upp och se och förstå saker som man egentligen inte vill se, men som i allra högsta grad är en del av vårt samhälle och ett tydligt bevis på samhällets oförmåga att lösa problemen. Man läser vidare med allt större känsla av hopplöshet och till och med förtvivlan.

måndag 19 november 2012

Vinnare

I väntan på att det ska bli dags för tillkännagivandet av årets Augustprisvinnare uppmärksammar vi några andra vinnare: svenska barn- och ungdomsförfattarinnan Katarina Kieri fick nyligen motta Astrid Lindgrens eget pris som är instiftat av bokförlaget Rabén & Sjögren där Astrid arbetade i många år som ansvarig redaktör för barnboksutgivningen. 

Riktar vi blicken mot USA ser vi att prestigefulla litterära priset National Book Award i år tilldelats LouiseErdrich. Priset får hon för sin roman The Round House som handlar om en våldtagen kvinna i ett indianreservat. Erdrich är enligt många kritiker en av de viktigaste representanterna för den indianska författarna. Än så länge är vinnarboken inte utgiven på svenska. Flera av hennes böcker, såväl på svenska som engelska, har vi dock på biblioteket.

torsdag 15 november 2012

Världen går under

Vi lever i en tid då energi är billig. Hela vårt industriella samhälle bygger på att billig energi finns och kommer att finnas. Men för att hitta kol och olja – de absolut mest använda formerna av energi – måste vi leta längre och längre bort, gräva djupare och djupare. Och under tiden höjer vi världens temperatur med oklara klimatförändringar som följd. Att tro att vi kan hitta andra likvärdiga energikällor tillhör framstegsmyten. Att allt alltid kommer att bli bättre och större och billigare håller helt enkelt inte i ett slutet system – som vår planet.

Men det är inte världen som går under, egentligen, det är endast vår civilisation.

Men tro inte för den del att det sker genom att allt plötsligt klappar ihop. Detta är apokalypsmyten, vårt samhälle är något segare än så. Vad som kommer att hända är att det globala samhället och perspektivet bryts ner, det mycket lokala samhället blir plötsligt fokus för nästan allt. Detta är huvudteserna i David Jonstads bok Kollaps från 2012. Han går grundligt tillväga med exempel på tidigare kollapser och med många fakta och expertuttalanden om världen idag.

En som inte har läst boken, men förmodligen några av hans källor är Saci Lloyd. Hennes ungdomsbok Mitt klimatkatastrofala liv från 2011 (Carbon Diaries 2015 från 2008) gestalter flera av de punkter Jonstad tar upp. Det finns flera böcker som går i samma spår. Om du gillar dystopier – och vem gör inte det? – då kommer du att känna igen flera av motiven.

Laura Brown växer upp i en förort till London. Storbritannien har drabbats av riktigt svåra stormar och för att försöka göra något åt detta införs en ransonering av koldioxidutsläpp. Man kan t.ex. få välja mellan att ladda mobilen eller ta en varm dusch. Lauras familj är inte genomsnittlig, de är alla mer eller mindre galna och blir inte sundare av den påtvingade livsstil ransoneringen innebär. Hennes far skaffar en häst och en gris, gräver upp gräsmattan för att odla växter. I förlängningen ses han dock allt mindre som galen! Sommaren utan luftkonditionering är genomsvettig i en varmare värld, vintern blir ännu värre.

Jag har kommit på två saker som visar på en bra dystopi:
1. Du sugs in i berättelsen (detta gäller all god skönlitteratur) men när du
lägger en dystopi ifrån dig, pustar du ut och tackar att det inte är sant!
2. Du får ett nytt perspektiv på tillvaron. Jag satt på ett café och hörde två
herrar diskutera, den ena sade ”sådan är lagstiftningen”. Jag uppfattade inte
mer, men tänkte, ”O herregud, lagstiftningen! När vinterstormarna sänder
flodvågor rullande uppför gatan! När vi fryser och är hungriga! Lagstifta emot
det, du!

I en annan bok med en helt annan katastrof hamnar elvaåriga Julia mitt i apokalypsen. I hennes fall är detta inte ett plötsligt kärnvapenkrig eller en epidemi utan något mycket mera hjärtslitande långdraget. Under ungefär ett år får vi följa henne i skolan och hemma på sin gata. Medan katastrofen blir mer påtaglig blossar känslorna upp. En begynnande kärlek är nästan endast tragisk då världen håller på att gå under. En tid för mirakel heter boken av Karen Thompson Walker. Och trots huvudpersonens låga ålder är det ingen barnbok. Läs den och njut av solens jämna gång.

All god litteratur river upp dig vid rötterna. Du lägger inte boken ifrån dig som samma människa. Dystopier – fakta eller fiktion – river upp dig ur dina invanda föreställningar och ger dig en ny värld att beskåda, en som kanske är på väg att ta slut. Pass på!

Skrivet av Michael Bafford

torsdag 8 november 2012

Allt vi aldrig gjorde med varandra


Det är midsommar och det rustas till bröllop på Ramsättra gård i Sörmland. Viktoria ska gifta sig med sin Jonas. Men inte av kärlek utan mer som en kul grej. En anledning att ställa till fest. Jonas är gay och precis den man som Viktoria, vackra, sexiga, undersköna Viktoria som alla män faller för, behöver. För själv är hon i det närmaste asexuell, en modern Tintomara. Möjligen bara lite besatt av sin styvbror Max som sitter i fängelse för dråp. 
Till bröllopet bjuds Viktorias mamma, Marianne, vars andra man Perry, nyligen avlidit av en hjärtinfarkt. Det hindrar inte att hans ande svävar över tillställningen. Viktorias pappa Harald som är den som innehar Ramsättra, står på ruinens brant och bröllopet bättrar knappast på hans ekonomiska ställning. Hans nya kvinna, Sonja, sörjer ett barn som blev döfött ett år tidigare. 

Alla dessa personers livsöden och några till vävs samman denna mid-sommarnatt när oknytt och naturväsen tycks förvrida huvudet på folk. Men egentligen kan man nog inte skylla alla dessa förvecklingar på något övernaturligt. Kanske är de bara en konsekvens av allt de som dessa människor gjorde med varandra, eller inte gjorde… 
Underrubriken är ”en midsommarkomedi” men är det en komedi så är den definitivt av det svarta slaget. 


I ”allt vi aldrig gjorde med varandra” visar Inger Alfvén än en gång att hon hör till en av landets främsta skildrare av relationer. Möt henne den 14 november i Kristianstads konserthus, Lilla salen kl. 19.00.

onsdag 7 november 2012

Fyra år till

Marlene Targ Brill: Barack Obama - president for a new era
Martin Gelin: Det amerikanska löftet
Liza Mundy: Michelle Obama
Barack Obama: Att våga hoppas
Barack Obama: Barack Obama - med hans egna ord
Barack Obama: Min far hade en dröm
Tron på förändring

Segertalet hittar du här, texten på engelska här.

tisdag 6 november 2012

Nya musikbiografier

I höst har det kommit ut ovanligt många musikbiografier på svenska om flera av de riktigt stora musikprofilerna i världen.


I samband med att man firar Beatles 50 år kommer en omfattande samling med John Lennons brev. Det är Beatlesbiografen och författaren Hunter Davies som har spårat och samlat närmare trehundra brev och vykort som John Lennon skrev till vänner, bekanta, fans och alla möjliga. Detta var ju före Internets tid och det är roligt att bläddra i boken som innehåller många foton på breven, så att man kan läsa dem direkt så som de var skrivna. Yoko Ono var först skeptisk till idén och ansåg att många av breven är för privata, men har gett sin tillåtelse till publiceringen. Boken inleds med en kort biografi över John Lennon och är därefter kronologiskt indelad, så att breven kommer i sitt sammanhang.

Jimi Hendrix yngre bror Leon har tillsammans med skribenten Adam Mitchell skrivit en biografi om sin berömde bror och deras uppväxt i Seattle. Brödernas barndom präglas av fattigdom, droger och de togs periodvis om hand av fosterföräldrar. Jimi Hendrix dog tragiskt redan vid 27 års ålder på ett lägenhetshotell i London 1970. Boken handlar även om det rättsliga efterspelet efter dödsfallet och Leons liv i skuggan av sin berömde bror.

Andra aktuella musikbiografier är:

Carlin: Bruce
Francke: Madonna
Hewitt: Bowie
Norman: Mick Jagger
Young: Fredsförklaring

Du hittar dem alla på hylla Ijz på biblioteket.

måndag 5 november 2012

Barnläsning för vuxen

Nu har jag varit där och rotat igen, i barndomens nostalgiska boklandskap. Förra gången var det bilderböcker (scrolla ner) det handlade om, denna gång har jag återupplevt en kapitelbok som jag verkligen älskade när jag var barn: den underbara boken Hugo och Josefin av den fantastiska barnboksförfattarinnan Maria Gripe.  Boken handlar om prästparets ängsliga lilla sladdbarn Josefin och den kavate, egensinnige Hugo och hur de finner varandra i en fin vänskap. Det är en finstämd barndomsskildring, utan sedvanliga tillrättalägganden. 

Boken har legat framme där hemma ett tag, och en ledig höstkväll förra veckan spenderade jag i dess sällskap. Och det var precis så ljuvligt som jag väntat att åter få träda in i Maria Gripes poetiskt beskrivna barnvärld... En av fördelarna med att läsa barnböcker i vuxen ålder är att man läser ut dem så snabbt. Men i detta fall är jag glad att det finns ytterligare två delar att läsa om Hugo och Josefin, vilket jag får glädjen att vika ännu en höstkväll till.

fredag 2 november 2012

Att läsa om ljud

Jag har börjat läsa en bok om ljud och har därför blivit mer uppmärksam på ljud de senaste dagarna. Fast egentligen är jag alltid medveten om ljudet omkring mig: på morgonen när jag vaknar till klockradion (en ganska störig dansk radiokanal), när jag går på tåget i Malmö där jag direkt letar upp den tysta avdelningen för att jag inte vill bli störd av olika (o-)ljud. När jag kommer till Kristianstad går jag förbi Domus och blir störd av det monotona bankandet av pålar ner i marken. På jobbet försöker jag stänga ute ljud genom att lyssna på musik när jag arbetar.

Vi kan väl säga som så att jag vill välja mitt ljud själv. 

Anders Mildner skriver flera intressanta saker i sin bok "Koltrasten som trodde att den var en ambulans" och uppmanar även till aktivt lyssnande:

"Sätt dig i 15 sekunder och fundera över vilka ljud du hör just nu. Med all säkerhet kommer du att upptäcka massor du inte lagt märke till tidigare, sådant som på något omärkligt sätt sorterats bort från ditt medvetande"


Så är det. Till och med i tyst avdelning på tåget finns ljud: andras andetag, rälsen, regndroppar mot fönstret, någon som läser metro och vänder blad.


Ibland använder jag ljud för att kunna återvända till platser jag tycker om som det här musikspåret som tar mig tillbaka till Berlin (om så bara för 3 minuter):


Einsteigen by Ellen Allien on Grooveshark


Sen arbetar jag på en plats där tystnad, eller åtminstone "lugn och ro" länge varit norm. Biblioteket är en av få platser i den offentliga miljön som erbjuder en tyst plats. För även om skyltarna är borta och personalen inte aktivt springer runt och hyssjar så är biblioteket fortfarande ett stilla rum och det tycker jag väldigt mycket om.