Gängkriminalitet i nya svenska deckare

Jag har den senaste tiden läst två svenska kriminalromaner som båda handlar om organiserad brottslighet i Sverige. Båda böckerna beskriver gängkriminalitet med stark lojalitet och hierarki inom gruppen som utövar väldigt grovt våld. I båda böckerna spelar knarkhandel en stor roll både för att finansiera annan kriminell verksamhet och som hållhake på olika personer. I båda fallen utnyttjas unga potentiella gängmedlemmar för att utföra väldigt grova brott, brott som är för unga för att dömas för. Det är otäckt att se hur dessa barn genomför handlingar som får fruktansvärda konsekvenser i sin önskan och iver att bli upptagna i gänggemenskapen och hur de ser upp till och blint litar på dem som styr grupperna. Det är en mycket mörk bild av det svenska samhället som målas upp i båda böckerna.

Den ena är Helene Turstens tionde bok om kriminalinspektör Irene Huss som heter I skydd av skuggorna. Den utspelar sig som de tidigare böckerna i serien i Göteborg med sitt välkända team vid Göteborgspolisen i centrum. Denna gång hamnar man mitt i korselden mellan två rivaliserande grupper av MC-gäng. Irene Huss blir personligt indragen då henens man, som numera är restaurangägare blir hotad eller som det uttrycks, erbjuden skydd av ett av gängen.

Den andra boken är Två soldater av Anders Roslund och Börge Hellström. Två pojkar i 18-årsåldern i Stockholmstrakten leder ett gäng med flera mycket unga medlemmar som sysslar med grov kriminell verksamhet i vad som känns som ett totalt laglöst land. Tillsammans planerar och genomför de en fritagning av gängmedlemmar från flera av landets säkerhetsklassade fängelser. Rättssamhället försöker bekämpa brottsligheten, men kämpar mot krafter som man inte rår på.

Romaner är inte verkligheten, men beskriver en del av verkligheten i skönlitterär form och att läsa dessa böcker känns inte som underhållnig, framförallt inte Roslund/Hellström. De har verkligen en förmåga att belysa ämnet de skriver om på ett sätt som få. De får en att vakna upp och se och förstå saker som man egentligen inte vill se, men som i allra högsta grad är en del av vårt samhälle och ett tydligt bevis på samhällets oförmåga att lösa problemen. Man läser vidare med allt större känsla av hopplöshet och till och med förtvivlan.