Svetlana Aleksijevitj föddes tre år efter andra världskrigets slut i den sovjetiska republiken Ukraina och växte upp i en vitrysk by där både hennes ukrainske far och vitryska mor arbetade som folkskollärare. Som ung flyttade Svetlana till Minsk och utbildade sig till journalist vid universitetet och arbetade sedan som journalist och tidningsredaktör på vitryska tidningar och tidskrifter. I början av 1980-talet påbörjade hon sitt livsverk sviten "Utopins röster - historien om den röda människan". Efter att ha blivit utsatt för allt mer pressande trakasserier och påtryckningar av Lukasjenkos regim i slutet av 1990-talet valde hon att gå i exil och lämnade Vitryssland 2000. Genom The International Cities of Refuge Network, som organiserar ett fristadsboende för förföljda författare, kunde hon bosätta sig och leva under ett drygt decennium i olika västeuropeiska städer, bl.a. i Paris och Berlin. Åren 2006-08 tillbringade hon i Göteborg. Hon återvände till Minsk först 2011.
(utdrag ur Alex författarlexikon)
Titlar på biblioteket:
Bön för Tjernobyl
Förförda av döden
Kriget har inget kvinnligt ansikte
De sista vittnena
Tiden second hand
Zinkpojkar
Fria ord på flykt
Kvinnor i världen
En författarinna som verkar intressant.
SvaraRadera