torsdag 28 mars 2013

På de svagas sida

En av sakerna som gör att man tvivlar på människans överlevnad är dess girighet. Egentligen tänker jag nog mest på män i det sammanhanget. Giriga, maktlystna män som inte ser något fel i att kör över allt levande för att tjäna en hacka. Den grönskande miljön, djur och fattiga människor är endast mindre hinder i deras väg mot rikedom och hög status.

Emot sig har dem dock alltid någon – oftast en excentrisk man, eller en kvinna. Hen är i underläge; den ensamma mot de många, den fattiga mot de rika, den lilla individen mot det stora aktiebolaget. Ändå lyckas de vända världen rätt!
Det handlar om Carl Hiaasen. Jag har inte kunnat belägga att han har något skandinaviskt påbrå, men med ett namn som Hiaasen måste det vara så. Han är född och uppvuxen i södra Florida, har bott i Florida i hela sitt liv, arbetat på tidningen The Miami Herald sedan 1976 och skrivit flera romaner som med vansinnig indignation och flödande humor gisslar alla maktfullkomliga korkade vita män. Hans outsider till hjälte kan vara en tidningsjournalist, en privat detektiv, en rik ung man, en exotisk dansös… Ibland är de själva hotade men mer ofta slås det för att de inte står ut med att se de onda vinna. Och för att någon måste försvara de små paddorna, jordugglorna, indianerna.

Jag har precis läst Tourist Season (1986), Hiaasens första egna roman; och jag har börjat på Sick Puppy (2000), hans nionde roman. Tidigare har jag läst Strip Tease (1993) och Blå tunga (Native tongue, 1991). Striptease finns också på svenska liksom Orkanens öga (Stormy Weather; 1995) vilket jag inte har läst, ännu.

Intrigerna är intressanta, personerna udda och välskapta och språket journalistiskt adekvat. Hans miljöer är fint tecknade – man känner svetten, myggsurande, den kvävande fuktigheten - fruktsamheten.  Men jag tar upp en Hiaasen med sådan glädje främst för att han är rolig. Jag skrattar högt medan jag läser.

Läs gärna också ungdomsromanen Hoot, filmad som Uppdraget.


Michael Bafford      

onsdag 27 mars 2013

Läsutmaning

Läsutmaning!
Reglerna är enkla: Läs en bok från varje världsdel. Vad som är en bok från en viss världsdel avgör du själv. Nedan följer några tips, som hjälp på vägen.
Afrika
Chimananda Ngozie Adichie: En halv gul sol
Marie N´Diaye: Tre starka kvinnor
Christie Watson: Små solfåglar långt borta
Chris Cleave: Little Bee
Christopher Abani: Abigails liv

Asien
James Levine: Den blå dagboken
Kyung-Sook Sin: Ta hand om min mor
Mary Yukari Waters: Kvällens lagar
Rattawut Lapcharoensap: Sightseeing
Mo Yan: Vitlöksballaderna

Europa
Virginie Despentes: Apocalyps baby
Juli Zeh: Corpus delicti
Maarten t´Hart: Om så hela världen rasar
Lina Wolff: Bret Easton Ellis och de andra hundarna
Olga Grjasnowa: Ryssar är såna som gillar björkar

Nordamerika
Julie Otsuka: Vi kom över havet
Angela S Choi: Hello Kitty måste dö
Hillary Jordan: Mississippi
Norman Manea: Huliganens återkomst
Kim Thuy: Ru
Sydamerika
Hernan Rivera Letelier: Filmberätterskan Laura Restrepo: För många hjältar
Asli Erdogan: Staden i den röda kappan
Carolina de Robertis: Det osynliga berget
Roberto Bolano: Amulett

Oceanien
Per Ole Persson: Jaco
Janet Frame: Vid alfabetets gräns
Bruce Chatwin: Drömspår
Nam Le: BåtenAlan Duff: Krigarens själ

Vill du ha fler utmaningar, prova The Chaos Challenge. Lycka till!

tisdag 26 mars 2013

Ursäkta röran...

....brukar det stå i butiker när de flyttar runt eller bygger om. På stadsbiblioteket hade det inte varit helt fel med en sådan skylt just nu då det onekligen är ganska rörigt. Andledningen till röran är att vi håller på att montera en ny disk. Personalen finns därför i provosoriska diskar mitt emot platsen där vi brukar finnas och även om det inte är många meter bort, så är det inte självklart att hitta. Vi märkte igår att vanans makt är stor då besökare med frågor snällt stod och väntade vid den nya halvmonterade disken, men vi tog så klart hand om dem ändå. Förhoppningsvis är allt monterande, el- och kabeldragande klart när vi öppnar igen efter påsk och visst ser den nya disken snygg ut!!?

måndag 25 mars 2013

Fika idag också

...och efter vårdagjämning så kommer Marie Bebådelsedag - Vårfrudagen - Våffeldagen. Det har liksom blivit så här i Sverige, att vi gått från att uppmärksamma Maria bebådelse till att uppmärksamma... våfflan. Tja, våfflor är väl gott, men förtjänar den verkligen en egen dag? Förtjänar kanelbullen en egen dag? Eller  semlan?  Jag vet inte hur hårt nämnda bakverk jobbat för att nå den status de har, men i ett land där fikan är unik och religion kanske det inte krävs så mycket. Fotograf Åsa sjöström vann nyligen tredje pris i kategorin "Årets bildreportage" Sverige för sin bildserie om fikastunder. Läs mer om det här och se hennes fikabilder här

 


fredag 22 mars 2013

Gästbloggare: Missförstånd är regeln

Jag minns en sak min pappa berättade för mig en gång, förmodligen strax efter att han planterat ett äppelträd på tomten. Det var någon lärd person som sagt att det finns tre saker varje människa bör göra i livet; skaffa barn, skriva en bok och plantera ett träd. Det efterföljdes såklart av att han gjort alla tre och därmed på något vis fullbordat sitt liv. Utan att på något sätt missunna honom hans tre triumfer, skulle jag vilja lägga till en fjärde sak på den listan. Att skriva regler till ett brädspel.


Jag går på spelprogrammet på Södertörns högskola med inriktning design/projektledning. Mitt jobb handlar ofta om att komma på spelidéer, mekaniker i spel, hur banor ska se ut och leda en grupp talangfulla människor till att skapa digitala spel. Men i vårt senaste projekt fick vi istället skapa ett brädspel. Processen bakom detta blev hälften delar hårrivande och hälften eufori. 

Att skapa ett brädspel i sig är precis som att skapa ett digitalt spel, mestadels en otroligt rolig process. Problemet med brädspel är dock att all information i spelet ska hållas reda på av spelarna och det visade sig att dessa inte är att lite på för fem öre. 

Vår lärare var snabb med att betona två saker. För det första skulle vi speltesta ofta, helst av personer som inte visste någonting om spelet och helst bara genom att ge dem vår senaste uppsättning regler. För det andra så skulle vi skriva reglerna så enkla att trötta och berusade människor skulle förstå dem (eftersom det inte är alltför sällan man är i det skicket när man spelar spel). Jag och min designkollega förkastade tyvärr detta lite, inte för att vi tyckte det var dåliga tips men för att det var svårt att finna speltestare i en klass där alla konstant letade speltestare. 

I slutet av projektet – inte mindre än dagen innan presentation – fick vi en annan grupps spel att opponera på, likväl skulle en grupp opponera även på vårt spel. Eftersom vi blev klara ganska snabbt med vår opponering, så bestämde jag mig för att sitta med den andra gruppen för att se hur det skulle gå för våra regler. Därnäst väntade de 2 värsta timmarna i mitt liv.

Man skulle kunna tro att i en klass full med spelskapare och nördar, så skulle det inte vara några problem att läsa några sidor regler rakt upp och ner. Jag skulle inte kunnat ha mer fel. Förvisso började regelläsaren från början, vilket jag tyckte var en bra start, men efter att ha satt upp brädet så började folk skrika ut frågor, vilket ledde till ett förbannat bläddrande fram och tillbaka i regelboken. Efter att slutligen ha kommit igång med spelandet, så slutade de kolla i reglerna och bara gjorde en massa antaganden efter att oklarheter kommit upp vilket resulterade i att de inte spelade spelet på rätt sätt och därmed inte bedömde det korrekt heller. Till råga på allt var jag tvungen att sitta tyst och iaktta, eftersom de skulle bedöma reglerna. Det kan ha varit för att klockan var sent slagen. Eller att de satt och spelade i skolans pub. Men det gör ju egentligen bara saken värre, för det var ju en av punkterna vår lärare poängterade åt oss från första början. 

Idag kan jag dock med stolthet säga att jag har varit med och skapat brädspelet From Mars they came. Och är det något jag lärt mig från regelskrivandet så är det: Förvånas aldrig över människans förmåga att missförstå allt du säger eller skriver. 

Hannes Lidbeck

torsdag 21 mars 2013

Påskekrim

Påskekrim, den norska traditionen med utgivning av deckare till påsk, uppstod troligtvis 1923 då ett bokförlag bestämde sig för att prova ett nytt grepp. I år är det alltså 80 år sedan och påskekrim är numera lika norskt som syttende mai.

Vad ska man då välja om man, precis som norrmännen, vill frossa i deckare till påsk? Mitt tips är någon eller några av följande:

Mörkt motiv” är Louise Pennys första bok om ond bråd död bland de excentriska invånarna i den lilla kanadensiska byn Thee Pines.

Rekviem i Villette” eller någon annan av Ingrid Hedströms böcker om Martine Poirot som är undersökningsdomare i den fiktiva belgiska staden Villette.

Flimmer” är en medicinsk thriller som Anne Holt har skrivit tillsammans med sin bror Even Holt. Han arbetar som kardiolog och har stått för de medicinska kunskaperna.

Flickan på kyrkogården” av Maria Gustavsdotter är en snäll och oblodig deckare som utspelar sig i 1820-talets Uddevalla. Den unga och intelligenta Aurora Ekblad blir inblandad i ett mordfall då hon snubblar över liket av en fattig flicka.

onsdag 20 mars 2013

Vårdagjämning


Vårdagjämning - när dag och natt är lika långa, jämför höstdagjämning. Den infaller i år den 20 mars, och då blir det snart påsk.



Karl-Gustaf Hildebrand: Dikter
Karin Johansson: Då allt var jemnskiftadt - något om äldre folklig tideräkning
Michael Stausberg: Zarathustra och zoroastrismen
Herman Lindqvist: Mitt i allt

Glad Nouruz/Newroz!

tisdag 19 mars 2013

Wonderful, glorious


Eels har ett sound som balanserar farligt nära ”gubbrock”. De består av ett gäng skäggiga farbröder som i ett par decennier har släppt plattor (det hade varit intressant med en skägganalys av någon initierad person – Strage? - som kunde avgöra om musiken blir bättre och modernare ju längre och tovigare skäggen är, fast då måste man först ta bort ZZ Top ur ekvationen så klart). En del av er kommer kanske ihåg deras enda (?) hit ”Novocaine for the Soul” från mitten av 90-talet (alltså deras motsvarighet till "Kung Fu Fighting", fast med något högre kvalitet…) Min favoritskiva med dem är från -98 ”Electro-shock blues”, ett album med både skruvade låttexter och musik. Det mesta de har gett ut efter den känns blekt och lite ointressant i jämförelse. Men i år kom ”Wonderful,glorious” och den har jag inte kunnat slutat lyssna på! De bjuder på en bra mix av indierock, blues och i brist på ett bättre ord: ballader (en viss rysning gick genom kroppen där). Titellåten är inte dum, men här är ett tidigare spår som kanske kan behövas i dessa snöstormsdagar ”Peach Blossom”:  



En annan nyutgiven ”gubbskiva” som ändå känns modern nog att ägna sin uppmärksamhet åt är Johnny Marrs soloprojekt ”The Messenger”. (Att David Bowie har ett nytt album är det väl ingen som missat…)

måndag 18 mars 2013

Vart ska du?

Det händer då och då när jag sitter och läser bilderböcker för mitt barn att det slår mig att det kanske är jag själv som är mest uppslukad av boken vi läser. För vissa böcker är ju sådana att, även om de ser ut att ha barn som sin målgrupp (som bilderböcker), så är de intressanta för många fler, ja egentligen för alla med litteraturintresse (och bildintresse). Sailor är sjuk! Sailor är sjuk! skanderar min dotter medan jag fascineras av Jockum Nordströms fantastiska bildvärldar och lakoniska humor. Jockums säregna illustrationsstil går såklart igen från hans konstnärliga verksamhet med kollage, klippfigurer, naivistiska teckningar, populärkulturella referenser, dova färger, arkitektur som för tankarna till en fjärran och svunnen men ändå familjär värld. Det är som att kliva in i en verklighet lite vid sidan av, en underfundig surrealistisk drömvärld med modernistisk höghus- och industriarkitektur befolkad av sjömän och allehanda djur. På bibblan finns en rad böcker om mina favoriter Sailor och Pekka, sjömannen och hans lilla hund. Och alla vi som gillar Jockum Nordström kan glädja oss åt att det ges ut en ny bilderbok nu i april. Den heter Vart ska du?

torsdag 14 mars 2013

Jakten på den försvunna patronen

Visst blir man lycklig av att komma in i en välsorterad specialaffär som har allt inklusive kunnig personal? Nej jag pratar inte bara om bokhandlare även om de naturligtvis står högt i kurs. Det kan faktiskt handla om vad som helst. 

Själva specialiseringen fascinerar, att någon har energi, tid och möda att sätta sig in i det mest aparta. Som Sifverts skruvaffär i Stockholm där jag en gång fick fatt på en skruv som hade en ovanlig gles gängning. Killen bakom disken kastade bara en blick på min medhavda sönderbrutna skruv, muttrade något och gick och hämtade precis vad jag ville ha.
Mitt senaste fynd i specialaffärsbranschen gjorde jag häromsistens på Tavastgatan (Stockholm): Pen store. 

En hel affär som bara säljer skrivdon i alla upptänkliga varianter: bläck, blyerts, fineliners, kalligrafipennor, tuschpatroner, kritor, kulspets, rollerballs you name it! Och det slår aldrig fel. Människor som brinner för något delar alltid med sig och är hjälpsamma. Personalen var hur trevlig som helst. 
Till favorittuschpennan hemma bärgade jag några patroner som jag trodde hade försvunnit från marknaden för länge sen. Och självklart finns affären på nätet: http://www.penstore.se

onsdag 13 mars 2013

Polisforskning pågår


Inspirerad av dagens inlägg av Jonas Hassen Khemiri i DN om REVA (#reva) passar undertecknad på att lista några kanske intressanta böcker i sammanhanget:

Per Brinkemo: Dumpad
Athena Farrokhzad: Vitsvit
Golnaz Hashemzadeh: Hon är inte jag
Jonas Hassen Khemiri: Jag ringer mina bröder
Patrik Lundberg: Gul utanpå
Zinat Pirzadeh: Fjäril i koppel
Ewa-Gun Westford: Mitt Wallanderland

Diskussionsprogram från Utbildningsradion:

Polisforskning pågår
Sverige - rättssäkert?

Vägra visa ID

Juridisk information:
Utlänningslagen
Information om visering

tisdag 12 mars 2013

Samtal med och om Sofi Oksanen

Tisdagen den 23 april ska vi göra något som vi aldrig har gjort förrut. Vi ska dirketsända ett samtal med den finska författaren Sofi Oksanen som just då äger rum på Internationell författarscen på Malmö Stadsbibliotek. Det direktsända samtalet börjar 19.30 och innan dess har vi en bokcirkel om Oksanens bok "Utrensning" kl 18.00-19.00 i Gustaf Hellström-rummet på Stadsbiblioteket.
Sofi Oksanen fick Nordiska Rådets litteraturpris 2010 för denna bok och har du inte läst den, så ta detta tillfälle att göra det! Vill du dessutom diskutera den med andra läsare så anmäl dig till bokcirkeln. Boken är en fantastisk och hemsk berättelse som väver samman Estlands 1900-talshistoria då två kvinnoöden ställs i centrum och tangerar varandra. Genom de två kvinnornas livsöden, den ena ung under 2:a världkriget, den andra ung på 1990-talet beskrivs landets trauma på ett brutalt och närgånget sätt. Båda huvudpersonerna är väldigt starka kvinnor, på gott och ont.
Vill du vara med i bokcirkeln anmäl dig på Stadsbiblioteket eller på telefon 044-13 67 10 senast den 25/3, då får du samtidigt låna boken. OBS! Begränsat antal platser!
Vill du komma och lyssna på Sofi Oksanen så är det bara att dyka upp i Gustaf Helsltröm-rummet kl 19.30.
Jag tycker det ska bli jättespännande att höra henne och hon kommer säkert att prata om sin nya bok När duvorna försvann, som kommer i mitten av april.
Kom du med och fira Världsbokdagen med oss!

 

måndag 11 mars 2013

Harpor och poesi

Brukar du gå på konsert? Brukar instrumentet harpa då vara inblandat? Är det klassisk musik det är frågan om är det väl inte helt omöjligt att en eller annan harpa har smugit sig in, men annars skulle jag tro att det är ett relativt sällan förekommande instrument. Bor du i Kristianstad är oddsen kanske lite högre ändå, för här finns något så fint som en harpensemble, genom musikskolan i Kristianstad. Även andra instrument är dock välkomna i ensemblen som spelar mycket folkmusik, framför allt från Norden och de brittiska öarna. 

Nu har du chansen att få uppleva välljudet av Kristianstads Harpensemble då vi bjudit in dem till Tollarps bibliotek på onsdag (13/3) kl 19. Under kvällen bjuder vi även på poesiuppläsning och fika. Fika behöver du inte ta med dig själv, men om det finns en dikt som du tycker mycket om så får du gärna ta med dig den och läsa upp. Vi ser fram emot en fin kväll!


fredag 8 mars 2013

Feelgoodfilm

När flunsan tog tag i mig en helg i februari fanns det bara en sak att göra: stanna hemma och konsumera film. Jag loggade in på mitt konto på Imdb som berättar för mig vilka filmer jag skulle kunna tycka vara bra beroende på vilka filmer jag tidigare sett och betygsatt. Väldigt smidigt när ens hjärnceller är febriga. Tack vare detta uträknade system kom jag över filmen The Perks of Being a Wallflower som jag inte hört talas om tidigare.

Filmen handlar om utanförskap, om känslan att vara ensammast i världen, att gå på highschool och inte har några vänner. Och vad som sen händer när en träffar de där människorna som verkligen verkligen ser en, när en får tillhöra ett gäng och gemenskap för första gången. Att ha vänner som ställer upp för en och som man själv ställer upp för. Den känslan.

Krydda det med bra skådespeleri, regi och soundtrack. Mmm. Detta är en sån där feelgoodfilm som annars är svår att hitta i det stora vimlet av filmer. För de bästa feelgoodfilmerna har ju några år på nacken som You got mail, Bridget Jones Dagbok osv. Därimellan har ett antal fjantiga Asthon Kutcher filmer dykt upp, men det var alltså länge sen jag såg en så fulländad feelgoodfilm som The Perks of Being a Wallflower (som för övrigt bygger på boken Wallflower av Stephen Chobsky som även regisserat filmen).

Har ni spotify kan ni lyssna på soundtracket här: Perks of Being a Wallflower
Och filmen kan ni såklart låna på bibblan.



Alla dagar är kvinnodagar

Gunilla Bergensten: Att älska varandra i längden - och på bredden
Lisa Bjurwald:Skrivbordskrigarna 
Nina Björk: Lyckliga i alla sina dagar
Monika Fagerholm: Lola uppochner
Athena Farrokzad: Vitsvit
Maria Gustavsdotter: Helenas hämnd
Camilla Henemark: Adjö det ljuva livet
Ida Holmsten: Jag är Ida
Anna Maria Jansson: Välkommen ut på andra sidan
Unni Lindell: Djävulskyssen
Hazel Muir: Vetenskap för nyfikna
Lena Nyman: Jag vill ju vara fri
Elin Olofsson: Då tänker jag på Sigrid
Oline Stig: Över gränsen
Maria Sveland: Hatet
Annakarin Thorburn: Jag biter i apelsiner
Anna Wahlgren: Sanning eller konsekvens



Sveriges mäktigaste kvinnor hittar du här
Information om Bechdeltestet hittar du här

torsdag 7 mars 2013

Annas mat


Anna Bergenström har en gedigen bakgrund, hon var i många år matskribent i Dagens nyheter och 1990 fick hon Gastronomiska Akademiens pris för sina insatser inom matjournalistiken. 2002 utnämndes hon till professor av regeringen och flera av hennes kokböcker har belönats av Måltidsakademien i Grythyttan.

Nu har hennes baskokbok ”Annas mat” kommit i en ny uppdaterad och helt omgjord upplaga. Utöver 200 nya recept och läckra bilder av dottern Fanny, får vi också fler av Annas goda tips och råd. Det här är en kokbok som kommer att få ta plats hemma i köket bredvid den helt underbara ”Vinterns goda ting”.

onsdag 6 mars 2013

Kvinnor och krig

Torsdag 7 mars är det föreläsning om kvinnor och krig i FN-föreningens regi, på Duvanders, kl. 19.00. Alla välkomna!

Inför internationella kvinnodagen tänkte jag ge några  lästips för dig som vill läsa om kvinnor och krig:

Skönlitteratur
Lizzie Doron: Varför kom du inte före kriget
Stoika Hristova: One night stand
Sadie Jones: Små krig
Christina Kellberg: Kupongtjuven
Sofi Oksanen: Utrensning
Vibeke Olsson: Ulrike och kriget
Siba Shakib: Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta
Janne Teller: Om det var  krig i Norden
Annika Thor: En ö i havet
Christina Wahlden: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Facklitteratur
Svetlana Aleksijevitj: Kriget har inget kvinnligt ansikte
Barbro och Ruffa Alving: Bang om Bang
Irene Andersson: Kvinnor mot krig
Slavenka Drakulic: Balkan Express 
Fred! 100 röster mot våld och krig

Från bruket till Bryssel 

Julia Juzik: Allahs svarta änkor
Nicholas D Kristof: Halva himlen
Fatima Mernissi: Shahrazad reser västerut
Bengt Ohlsson: Margot
Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul
Till mänsklighetens försvar
Sofia Wennerstrand: Verktyg för fred



 

tisdag 5 mars 2013

Flickornas tur?

Det har handlat mycket om far- och sonrelationer i litteraturen (i mer eller mindre biografisk form) under en längre tid nu: Bannerheds ”Korparna”, Fioretos ”Halva solen”, Moodyssons ”Döden & co” Rosenbergs ”Ett kort uppehåll på väg från Auschwitz”, Motturi ”Svindlarprästen”, Zerns ”Kaddish på motorcykel” och Anyurus ”En storm kom från paradiset”. Är det inte snart dags för flickorna att synas i litteraturen, med problematiska förhållanden till mödrarna?

Kanske är det redan på gång? Jag läste precis ut Kristoffer Leandoers ”September” som egentligen är en roman om hur hans mors öde kunde gestaltat sig, men för mig är modern framför allt dottern i berättelsen. Hon är en jagberättare utan namn född i en prästfamilj på 30-talet. Faderns yrke blir moderns enda möjlighet till karriär och dottern växer som ensambarn upp i skuggan av denna kallt beräknande kvinna. När hon sedan gör sina egna val i livet är det ofta i kontrast till moderns val: hon vill studera och vara yrkesverksam, hon vill ha en man som är en jämlike och hon vill ha en familj med många barn. Ändå är hon vilse och det är kanske först som 40-åring på 70-talet som hon börjar känna att hon funnit sin plats i tillvaron. Samtidigt slår cancern till. Detta är en helgjuten, varm roman om ett intressant kvinnoöde, som jag unnar många att läsa!

Det finns många andra bra romaner om starka flickor (kanske något att läsa i samband med Internationella kvinnodagen?). Jag tycker till exempel mycket om Monika Fagerholms böcker och ser verkligen fram emot att läsa den senaste ”Lola uppochner”. Har ni inte läst Therése Söderlind så är det dags! ”Norrlands svårmod” kom för ett par år sedan och i år kom ”Vägen mot Bålberget”. Det passar också bra att läsa Wennströms ”Svart kvark” eller Sofi Oksanens böcker.

                    

måndag 4 mars 2013

Oscars


Som vi ju alla vet knep en svensk film årets Oscar för bästa dokumentär. Närmare bestämt Malik Bendjellouls Searching for sugar man (som finns att låna på biblioteket). Stoltheten spred sig i kroppen när nyheten basunerades ut, en svensk film får ju inte så ofta det här priset. Searching for sugar man är snygg, berättar en otrolig historia om en fantastisk musiker som ser häftig ut och lever ett sällsamt liv, en bra film på alla sätt och vis. Men hur svensk är den egentligen? Filmers nationalitet är något som diskuterats en del inom filmvetenskapen. Om vi ska gå och se en nigeriansk film på bio får vi såklart vissa förväntningar på filmen utifrån dess nationella kategorisering, kanske exotistiskt präglade tankar om att få ta del av en främmande och spännande kultur. Men ofta är det svårt att prata om en nationell filmkultur. Kulturen är fragmenterad, produktionen är multilateral, distributionen och receptionen ofta global. Och Searching for sugar man är väl ett typexempel på en sådan film. Är det någon förutom oss svenskar som upplever filmen som svensk? Den berättar inte om Sverige, är producerad av brittiska bolag (svenska bolag och finska YLE står dock som samproduktionsbolag i Svenskfilmdatabas), har turnerat jorden runt och skildrar en amerikansk musikers framgångar i Sydafrika. Och ändå, denna stolthetskänsla över att en svensk film vunnit en Oscar!

En annan Oscarsvinnare blev den kompromisslöse österrikaren ;) Michael Haneke som tog hem priset för bästa icke-engelskspråkiga film med Amour som ju också fick Guldpalmen i Cannes förra året. Men Haneke verkar just nu, trots alla priser, mest vara känd för den parodiska twitter-profil där upphovsmakarna skämtar en hel del på tyskbruten, internetslangig engelska. Absolut värt en titt.

fredag 1 mars 2013

Serier forever

Jag är ny bloggare i gruppen De nio och kommer i första hand att inrikta mig på serier. Jag skrev ett gästinlägg om serier som utspelar sig kring andra världskriget förra året i slutet av april, som ni kan kolla in om ni är nyfikna eller om ni vill läsa det igen.

Idag vill jag tipsa om en mycket intressant författare som heter Joe Sacco. Han är född på Malta men familjen har också bott både i Australien och USA, idag är han åter bosatt på Malta. Sacco började sin yrkesbana som journalist men har alltid haft ett stort intresse för serier. Han har lyckats skapat en egen genre inom serievärlden och kan väl idag kallas seriejournalist. I tecknad form gör han samtidsreportage, hittills flera böcker om Palestina och kriget på Balkan. I enkla svartvita rutor ger Sacco oss en insyn i verkligheten bortom de braskande tidningsrubrikerna och de korta nyhetsinslagen, både vad gäller Balkankriget på 1990-talet och situationen i Palestina, precis som dokumentärer och längre reportage. Som den journalist han faktiskt är vill Sacco inte ta politisk ställning utan komma så nära sanningen det går. Han möter både motvilliga vittnen och motstridiga vittnesmål, av olika skäl vågar kanske inte alltid människor berätta vad de sett eller kanske har deras minne av händelserna ändrats. Hjärnforskare har på senare tid kommit fram till att våra minnen inte är så tillförlitliga som vi tidigare har trott. Sacco förekommer också i serierna, ofta något förvirrad och en ibland lite töntig bifigur. Det är människorna han möter och händelserna kring dem som har huvudrollen. På biblioteket hamnar flera av hans titlar på K, bibliotekskod för historia, men de finns också på serieavdelningen. Förutom boken nedan finns också "Fixaren: en historia från Sarajevo", "Gorazde" och "Palestina: ockuperad nation".