fredag 22 mars 2013

Gästbloggare: Missförstånd är regeln

Jag minns en sak min pappa berättade för mig en gång, förmodligen strax efter att han planterat ett äppelträd på tomten. Det var någon lärd person som sagt att det finns tre saker varje människa bör göra i livet; skaffa barn, skriva en bok och plantera ett träd. Det efterföljdes såklart av att han gjort alla tre och därmed på något vis fullbordat sitt liv. Utan att på något sätt missunna honom hans tre triumfer, skulle jag vilja lägga till en fjärde sak på den listan. Att skriva regler till ett brädspel.


Jag går på spelprogrammet på Södertörns högskola med inriktning design/projektledning. Mitt jobb handlar ofta om att komma på spelidéer, mekaniker i spel, hur banor ska se ut och leda en grupp talangfulla människor till att skapa digitala spel. Men i vårt senaste projekt fick vi istället skapa ett brädspel. Processen bakom detta blev hälften delar hårrivande och hälften eufori. 

Att skapa ett brädspel i sig är precis som att skapa ett digitalt spel, mestadels en otroligt rolig process. Problemet med brädspel är dock att all information i spelet ska hållas reda på av spelarna och det visade sig att dessa inte är att lite på för fem öre. 

Vår lärare var snabb med att betona två saker. För det första skulle vi speltesta ofta, helst av personer som inte visste någonting om spelet och helst bara genom att ge dem vår senaste uppsättning regler. För det andra så skulle vi skriva reglerna så enkla att trötta och berusade människor skulle förstå dem (eftersom det inte är alltför sällan man är i det skicket när man spelar spel). Jag och min designkollega förkastade tyvärr detta lite, inte för att vi tyckte det var dåliga tips men för att det var svårt att finna speltestare i en klass där alla konstant letade speltestare. 

I slutet av projektet – inte mindre än dagen innan presentation – fick vi en annan grupps spel att opponera på, likväl skulle en grupp opponera även på vårt spel. Eftersom vi blev klara ganska snabbt med vår opponering, så bestämde jag mig för att sitta med den andra gruppen för att se hur det skulle gå för våra regler. Därnäst väntade de 2 värsta timmarna i mitt liv.

Man skulle kunna tro att i en klass full med spelskapare och nördar, så skulle det inte vara några problem att läsa några sidor regler rakt upp och ner. Jag skulle inte kunnat ha mer fel. Förvisso började regelläsaren från början, vilket jag tyckte var en bra start, men efter att ha satt upp brädet så började folk skrika ut frågor, vilket ledde till ett förbannat bläddrande fram och tillbaka i regelboken. Efter att slutligen ha kommit igång med spelandet, så slutade de kolla i reglerna och bara gjorde en massa antaganden efter att oklarheter kommit upp vilket resulterade i att de inte spelade spelet på rätt sätt och därmed inte bedömde det korrekt heller. Till råga på allt var jag tvungen att sitta tyst och iaktta, eftersom de skulle bedöma reglerna. Det kan ha varit för att klockan var sent slagen. Eller att de satt och spelade i skolans pub. Men det gör ju egentligen bara saken värre, för det var ju en av punkterna vår lärare poängterade åt oss från första början. 

Idag kan jag dock med stolthet säga att jag har varit med och skapat brädspelet From Mars they came. Och är det något jag lärt mig från regelskrivandet så är det: Förvånas aldrig över människans förmåga att missförstå allt du säger eller skriver. 

Hannes Lidbeck

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar