Lasse Boberg och Arne Weise är två veteraner med vardera 50 års erfarenhet som med den här boken vill berätta hur det var att arbeta inom radio och tv när det var monopol. De fokuserar främst på 50-, 60- och 70-talet, men även 80-, och 90-talet finns med.
Lasse och Arne inledde sina yrkesliv på 50-talet och då var det inte så lätt att bli anställd på Radiotjänst. Nästan alla programmedarbetare var akademiker eller hade titlar som intendent. De hade hög status i samhället. Det fanns bara en radiokanal och de högtidliga rösterna nådde in i alla hem och gav en känsla av att det var överheten som talade. Trots låg ålder och avsaknad av färdiga akademiska studier lyckades de här två krångla sig in.
Arne fick jobb som hallåman, bl.a. läste han fiskhamnsrapporten. Det var långa lakan med namn och dagens pris på fisk och det fick absolut inte bli fel. Plötsligt öppnades studiodörren och in kom en kollega och tände eld på manuskriptet. Att släcka och samtidigt läsa var ett slags prov. Arne var halvdöd av skräck och fick senare höra att de gjorde så med nykomlingar för att testa deras sinnesnärvaro i ett kritiskt läge.
Lasse berättar om när han i mitten av 50-talet fick i uppdrag att göra ett längre magasinsprogram med ett genomgående tema. Han valde pengar och ville på skoj se vad som hände om han gick in på en bank och försökte växla en falsk hundralapp. Han fick tillstånd från bankens ledning, försågs med dold mikrofon och batterier (som på den tiden var stora som colaflaskor) tejpades fast runt magen. Han gick in på banken, presenterade sedeln i kassan och kassörskan bad honom vänta. Efter en stund hörde han polissirener, det var kassörskan som hade tryckt på överfallslarmet. Sex poliser stormade in i lokalen och då gjorde Lasse något dumt. För att visa att det handlade om en radioinspelning öppnade han rocken för att visa batterierna. Poliserna kastade sig i skydd i tron att det var en självsprängare.
Det finns flera roliga episoder i den här boken blandat med allvar och de båda herrarna avslutar med att berätta att ingen av dem någonsin har ångrat sitt yrkesval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar