Magnus Dahlströms senaste roman "Hem" kom för 15 år sen. Hans pjäs "Järnbörd" och roman "Nedkomst" skapade en hetsig debatt om våldsskildringar i konsten och författarens moraliska ansvar. Han blev då en av Sveriges mest omsusade författare, men sen har det varit tyst. Nu verkar han vara tillbaka på allvar, med romanen "Spådom". När han debuterade liknades han vid en ung Dagerman, i likhet med Dagerman låter han våldet latent förnimmas under textens yta. Vilket hotar dra ner romanfigurerna i ett okontrollerat kaos.
"Spådom" är Dahlströms mest omfångsrika verk. Det är tre berättelser som blir en. De olika berättelserna handlar om tre tjänstemän i början av deras karriärer, en läkare, en polis och en handläggare på försäkringskassan. Varken språkligt och tematisk ligger inte "Spådom" långt ifrån "Hem". Även nu kan vi förstå att berättelserna om omsorg kan handla om kontroll. "Spådom" skildrar en värld som inte snällt svarar på frågor och som är besvärande lik vår egen. I romanen förekommer inga egennamn. De tre tjänstemännen följer regelverket, men är för inkapslade i sina egna känslor för att märka övertrampen. Det latenta våldet vibrerar under ytan även i "Spådom" men det finns även i själva språket och det kommer att hota vår egen självbild. Det är faktiskt desto mer oroande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar