Lagt kort - Joan Didion

Den amerikanska författaren Joan Didion (född 1934) ställer de svåra frågorna, utan att själv ge anspråk på att ha svaret på dem. Hon slog från början igenom som journalist och var med och skapade den nya banbrytande form som kom att kallas New journalism. Didions stil har beskrivits som minimalistisk och hon har förutom fem romaner skrivit flera fakta- och essäböcker, samt flera filmmanus tillsammans med sin numera avlidna man.

Min första bekantskap med Joan Didion var romanen Lagt kort (Play It As It Lays, 1970. På svenska 1971.) Huvudpersonen är Maria, en tidigare framgångsfull fotomodell och skådespelerska i Hollywood som börjar tappa greppet om tillvaron. Kommunikationen mellan Maria och hennes man Carter är nästintill obefintlig, dessutom har de ett barn, Kate, som har hamnat på någon slags klinik, som det verkar; omhändertagen mot Marias vilja. Maria genomgår en abort och tillvaron blir därefter till ett socialt sönderfall, mer och mer fragmentarisk och framför allt desperat. Hon kör planlöst runt med sin bil på Los Angelos gator och ut i Mojaveöknen, hon tappar intresset för det mesta. Människor betyder ingenting, hon orkar inte längre spela alla de rolller som förväntas av henne. Tankarna på Kate och det borttagna barnet är allt Maria kan tänka på, vilket skapar en oerhörd kaos inom henne: ”Hon kunde inte läsa tidningarna, för vissa artiklar skrek ut mot henne från sidorna: fyraåringarna i det kvarlämnade kylskåpet, babyn på landsvägen, skallerormen i lekhagen, faran, den fruktansvärda faran i tillvaron”.

Det jag gillar mest med boken är sättet Didion använder språket på. Det är mycket enkelt och avskalat, men det döljer sig ett obehag, både skört och cyniskt bakom orden. Det finns en stark sarkasm, t.ex: ”Från min mor har jag mitt utseende och anlag för migrän. Från min far har jag en optimism som inte övergett mig förrän alldeles nyligen”. Men ändå, någonstans i all misär tycks det finnas ett slags driv, en mening i menlösheten. ”Carter ringde i dag, tyckte det var meningslöst att prata med honom. Jag pratar egentligen inte med någon. Jag koncentrerar mig på hur ljuset ska falla på fyllda konservburkar i köksfönstret, jag ligger här i solen, ser på kolibrin.(…) En sak till mitt försvar, inte för att det betyder något: jag vet något som Carter aldrig vetat, eller Helene, eller kanske ni. Jag vet vad ”ingenting” innebär och fortsätter att spela. Varför, skulle BZ säga. Varför inte, säger jag”.

På senare år har Ett år av magiskt tänkande (2006. På engelska 2005) fått stor uppmärksamhet, en bok där Didion beskiver sitt sorgearbete efter att hennes makes bortgång i en hjärtattack. Samtidigt hamnar också hennes dotter på sjukhus. Just nämnda bok och en del andra verk av Joan Didion, inklusive film, går att hitta på biblioteken här i Kristianstad.