Himmel och syndafall

David Lagercrantz är väl mest känd för att ha skrivit Zlatans självbiografi. Men innan han gjorde succé med den boken har han skrivit flera romaner och jag har läst två av dem ”Himmel över Everest” och ”Syndafall i Wilmslow”.

I ”Himmel över Everest” ska en grupp oerfarna klättrare bestiga världens högsta berg. De leds av en erfaren guide men i den tunna luften förlorar han omdömet och klättrarna når toppen för sent. På vägen tillbaka slår ett oväder till och expeditionen fastnar. Timmarna går, mörkret tätnar och gruppmedlemmarna för en kamp mot trötthet och förtvivlan.
Deras hopp står till stjärnklättraren Jacob Engler som först inte vill ta sig an uppdraget att rädda ett gäng amatörer. Boken har ett visst övermått av hjältemod men är trots det både läsvärd och spännande.

”Syndafall i Wilmslow” som kom 2009 handlar om matematikern Alan Turing som arbetade för den brittiska staten. Han skapade den första datorn och han knäckte nazisternas enigmakoder, vilket förkortade kriget. 1954 döms han för homosexualitet och tvingas genomgå behandling med kvinnligt könshormon. När Turing hittas död i sitt hem får den unge kriminalassistenten Leonard Corell hand om fallet. Under utredningen stöter han på både statshemligheter och sekretessbelagda uppgifter. ”Syndafall i Wilmslow är både lärorik och spännande och den bygger på flera års research.

Missa inte David Lagercrantz när han kommer till bokfestivalen i höst.

Böcker till resan

Det är inte alltid så lätt att pricka in böcker som passar till resor. De ska helst inte väga hur mycket som helst, inte vara så pass svårforcerade att man tvingas läsa om var och varannan mening ifall en 7-månaders bebis gastar för full hals under hela flygresan, men viktigast av allt så ska de bara vara så där bra att man inte kan släppa dem. Senast jag var på resande fot fick jag med mig några riktiga fynd, tre tunna saker med mycket innehåll: Klas Östergrens ”Tre porträtt”, Valérie Mréjen ”Tre berättelser; tre män” och ”Filmberätterskan” av Hernán Rivera Letelier (tack för tipsen Bodil och Katarina!). Nyckelordet ”berättelse” är nog en bra ledstjärna när man ska välja reselektyr (i sommar blir det kanske några novellsamlingar istället).

När Klas Östergren fick frågan under vår författarafton vilken av hans verk som han själv tycker bäst om så svarade han just ”Tre porträtt”. Vi möter en älskarinna, en vän och en kollega i varsin berättelse. Jag blev förtjust i alla porträtten, men det sista om kollegan brände verkligen till. En man får i uppdrag att intervjua en familj vars liv ska bli till forskning. De är på väg att lämna sitt hem och sina tillhörigheter som ska ingå i ett framtida sociologiskt projekt. Men vad är det för fel på den där familjen? De är normala och trevliga i så hög grad att intervjuaren sliter sitt hår i försök att skapa intriger och konflikter.

I ”Tre berättelser; tre män” staplar Valérie Mréjen först korta iakttagelser om sin morfar, sen berättelsen om älskaren – Citrusmannen kallad - och sist får vi pappans monologer till sin vuxna dotter (ibland känns det som meddelanden på Valéries telefonsvarare). Det är texter med olika temperament, språk och infallsvinklar. Precis som i fallet med Östergren så är det lika mycket författaren som speglas i portätten som de andra personerna. Episoden med Citrusmannen fastnade jag särskilt för. Valérie möter Bruno som redan har en flickvän. Den förbjudna relationen består mycket av väntan vid telefonen, väntan på restauranger för Valérie. Hon är helt uppslukad av mannen som inte förmår att slänga citrusfrukt när han väl köpt den (och som inte förstår var alla bananflugor gör i hans kök). För att öka sina chanser att träffa honom oftare ser hon till och med till att ordna en lägenhet åt flickvännen i Paris.

”Filmberätterskan” är en liten pärla! Du läser den på styvt en timme, men befinner dig hela tiden i Atacamaöknen där ett cineastdrama utspelar sig. Min kollega Katarina presenterade den i våras och hennes boktips finns att läsa på vår hemsida, klicka här (scrolla längst ner).


Annars kanske en bra pocket kan passa? Av vårutgivningen finns bland andra Marie Hermanssons ”Himmelsdalen”, Tomas Bannerheds ”Korparna”, Tom Rachmans ”De imperfekta” och Austin Wrights ”Tony & Susan”.

Verkligheten är oftast mer obehaglig

Stefan Foconis bror blev mördad. Det känns verkligen kusligt och lite overkligt att bli indragen så nära i en sådan otäck, fruktansvärt och tragisk historia, som ett mord är. Varje år sker ungefär 60 mord i Sverige och det är faktiskt en siffra som har stigit ganska mycket under senare år. I 70 % av fallen är det en familjemedlem eller en nära bekant som har utfört mordet.

Mordet Paul Cezannne

Berättelsen blir ännu mer verklig för mig då jag känner ganska väl till både Linköping och Kristianstad. Jag pendlar till Kristianstad ofta med tåg och går då förbi det hotell där brodern mördades. Verkligheten är alltid mer obehaglig än fiktionen. 

Man kanske bör säga att mordet på brodern är fortfarande ouppklarat och att boken bygger på Fononis egen tolkning av händelsen. Boken är uppdelad i tre delar. I den första delen får läsaren följa händelseförlopp utifrån mördarens, som var broderns sambo, perspektiv. Den andra innehåller en mängd utsagor från människor i parets närhet. Den tredje och sista delen innehåller ett fiktivt samtal mellan författaren och den döde brodern. Romanen skildrar upprinnelsen till mordet och vad som hände därefter. Boken behandlar inte bara mordet utan undersöker även vår samtid, präglad av konsumtionsiver och prestationskrav, vad är egentligen livet värt?

Stefan Foconis litterära debut skedde med boken Lergök, som har ett speciellt fokus på allehanda parasitiska relationer mellan arter och individer. Sen kom Inga vildar och den följdes året efter av Vitahusår. I Rå umbra bränd umbra beskriver Foconi sin fars ungdomsår mellan världskrigen i Italien. 2006 debuterade han som poet med samlingen Människa strax. Förra året kom Om trädgårdskonsten: essä om konsten att leva med en trädgård och lära sig att dö med den. Stefan Foconi kommer att medverka på Kristianstad bokfestival 2012.

Humlor och hängmattor

Jag har en dröm som förmodligen inte är särskilt ovanlig bland oss som gillar att läsa och det är att ha en lång skön dag i en hängmatta med en god bok och små humlor (som insektsinsamlarna från England av förbiseende missade) på lagom sömnigt avstånd uppe i bladverket. Sinnebilden av en dag på landet, bortom alla plikter, avkopplad och nerkopplad, bara jag och den där boken, inte ett moln på min himmel, inte ett krav, inte ett måste, bara jag och den där boken som jag sakta lustläser.
Och vad är det då för bok som man har bärgat till sin hängmatta?
Vem är författaren till denna bok som gör att man stannar i hängmattan hela dagen tills man fått ont i ryggen, tills regnet kommer eller tills man sakta slumrar in?

Jag vill ha en bok som låter tankarna vandra som små lätta moln och vad kan väl då vara bättre än en essäsamling? Infallsrika, tankeväckande, spirituellt formulerade prosastycken som kan handla om precis vad som helst.
Vill man börja med essäernas spirituelle fader kan man naturligtvis ta med sig en volym av Montaigne som fortfarande är tänkvärd, rolig och klok, trots att hans ”försök” snart har 500 år på nacken.
Men det finns naturligtvis en hel hoper andra efterföljare, Bruce Chatwin, Daniel Hjorth, Karin Johannison eller Nina Burton. Föra att bara ta några exempel. På biblioteken hittar du inte essäer på någon specifik avdelning utan böckerna kan hamna lite var som helst. Bibliotekarier har lite svårt att hantera böcker som inte går att tydligt klassificera. Men vi vet ju ändå var de står. Tveka aldrig att fråga!

Borta hemma

"jaded: avtrubbad

Vi tävlar om vem som är mest skeptisk. Alltifrån Amerika kommer aldrig rösta fram en jude till president ända ner till Den yngste, gulligaste, mest hundögde killen kommer garanterat att bli nästa American Idol. Som vår egen version av den där gamla låten - "Anything you can do, I can do better".

Men.

När allt kommer omkring vill vi båda två att rätt sak ska hända, rätt person vinna, rätt tanke överleva. Vi tror inte att det kommer att bli så, men vi vill det i alla fall. Ingen av oss har givit upp."

David Levithan, Liten parlör för älskande, s 129

En bok som påminner om Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande i det att den, som en ordbok, i alfabetisk ordning, kortfattat berättar om en kärlekshistoria. Men där Xialou Guo berättar om kulturkrockar, resor och kärlek, berättar David Levithan om kärlek mellan två från samma land. Det kan vara nog så långt mellan två personer ändå. Eller nära.

"Oväsen, tänkte Sophie. Hon visste att de här headbangande pojkarna med sina svarta T-tröjor med tryck föreställande en eller annan djävuls-avatar i grunden var trevliga pojkar till skillnad från dem på Shillongs konserter för vilka det våldsamma ofta var fysiskt och som ohyggligt gärna, efter att de hade krossat flaskor och skurit upp åskådarsitsar, ville hitta ett ansikte att slå sönder. Medan dessa killar alla var kopior av Swami och Ringo och Shiva - pojkar som älskade sina masala dosas och respekterade sina föräldrar och höll sina flickvänners händer i biosalongerna. Men var de inte innerst inne frustrerade, undrade Sophie, de som kunde svänga sina huvuden med en epileptikers okontrollerbara ursinne och bli så galna av oväsendet?"

Anjum Hasan, Bort, bort, s 112

Sophie, berättelsens huvudperson, försöker komma bort från sin tråkiga by Shillong genom att flytta in till storstaden Bangalore. Väl där längtar hon hem igen...En modern, vindlande berättelse genom Indiens olika skikt och kulturer, en brytningspunkt i tid och rum.

"Det finns en främling i oss alla; det är den del av oss själva som vi inte känner och som andra avslöjar för oss. Antingen direkt eller indirekt. Främlingen är på samma sätt den okände som står framför sig själv. Det är sökandet efter den andre, att dela kärlekens eller vänskapens frukter med. Det är som gravitationskraften. Den drar oss oemotståndligt till varandra."

Brigitte Gacha, Ugglemasken, s 194

Intressant men lite långrandig historia om en man från Kamerun som får Nobelpriset i fysik, berättat med hans hustrus ögon. Hon upptäcker både sig själv och sin man på nytt. Särskilt roligt för en svensk är beskrivningen av Stockholm och Nobelprisfestligheterna.

Tre länder, tre kärlekspar, tre historier om att komma bort -  och komma hem igen. Det svåra, och enkla, i att närma sig en annan människa.

Piratenpriset 2012

Årets Piratenpris tilldelas författaren och krininologen Leif G W Persson. Pristagaren tillkännagavs traditionsenligt i Vollsjö igår, där Fritiof Nilsson Piraten föddes 1895. Piratenpriset har delats ut sedna 1985 och ska tillfalla någon som arbetar i Fritiof Nilsson Piratens anda. Prissumman är 75 000 kronor och priset delas ut i Kivik på Piratendagen den 16juli. 
I juryns motivering står "för att han med eminent sakkunskap och moraliskt grundat engagemang kommenterar vår samtid i kriminalromaner och andra medieframträdanden med skarp satir och underhållande (själv)ironi."

På biblioteket finns hans böcker, allt från Grisfesten som kom 1978 till den senaste romanen Gustavs grabb, som kom ut 2011.
Den senare är enligt författern en klassresa baserad på hans eget liv.

Att det är en populär författare som får årets pris visas tydligt av hur mycket hans böcker är utlånade. När jag skulle skylta lite extra med dem igår, med anledningen av tillkännagivandet av priset fanns inte många titlar inne på bibliotkets hyllor. Jag minns också bokfestivalen 2007 då Leif G W Persson var förste man ut i konserthusets stora sal och det var absoult fullt. Publiken var trollbunden och kunde ha lyssnat hur länge som helst och författaren hade många historier att berätta. Då var Faller fritt som i en dröm ny, den sista delen i triologin om rikskriminalen, politik och poliser.
 
Tidigare pristagare under 2000-talet:
 
2000 - Ulf Lundell
2001 - Peter Englund
2002 - Mikael Niemi
2003 - Hans Pålsson
2004 - Bodil Malmsten
2005 - Jan Sigurd
2006 - Jesper Thilo
2007 - Claes Hylinger
2008 - Niklas Rådström
2009 - Torgny Lindgren
2010 - Carin Mannheimer
2011 – Katarina Mazetti

Loppistider

Nu är vi komna en bra bit in i maj, solen har lyst en hel del i helgen

och det känns att sommaren är på ingång och det inte är allt för länge till skolorna slår igen för sommaren. Den här tiden brukar även loppmarknadssäsongen inledas för de hugade. Kanske har du själv besökt en loppis i helgen? Jag är sådan att jag för det mesta försöker göra mig av med grejer istället för att samla på mig
mer skräp, men visst kan man hitta guldklimpar på loppis också. Här på biblioteket har vi en glasmonter i utlåningshallen som vi fyller med saker på ett visst tema som byts med jämna mellanrum. I anslutning till montern skyltar vi med böcker på det aktuella temat. För tillfället är det temat "Loppis" som gäller – man kan även tänka i banorna ”gamla grejer”, ”gammalt blir nytt” och så vidare. Ett populärt ämne, verkar det som, böckerna lånas ut för fullt! Välkommen du också att titta på sakerna i montern och kanske låna en bok eller två.

Peppen som uppstår när Wes Anderson gör film

 

Igår inleddes Cannes Filmfestival med visning av Wes Andersons nya film "Moonrise Kingdom". I en svensk tidning kallar man det för "scoutfilm". Klart att Wes Anderson ska göra en scoutfilm! Tänker jag då. 

Tre orsaker till att jag blir sådär trevligt PEPP på Wes Andersons filmer:

- Knasig miljö (ett tåg i indien, en ubåt och nu scouter)

- Coola kostymer (royal tennenbaums!)

- Fantastiskt genomtänkt soundtrack (det bästa är nog "the Life aquatic with Steve Zissou", kolla den här spotifylistan för samlade låtar)

- Jason Schwartzman (han är alltid med, det känns tryggt)

6 juni går "Moonrise Kingdom" upp på svenska biografer.  Innan dess kan man se om hans äldre filmer, några av dem kan du låna på bibblan.

Genom dina ögon

Genom dina ögon är en science-fictionbok, som handlar om två ”tjejer”. Den ena heter Vandraren, hon har varit på många olika galaxer. Men nu har hon lust att komma till Jorden och se hur det är här. Vandraren väljer en vuxen kropp att bli ”inplanterad” i. Det är mycket svårare är en barnkropp.

Den riktiga människan lever i mörkret för att inte få en annan själ (Vandraren är en själ) i sig. Hon blir fångad i sin egen kropp. Nu är det Vandraren som styr den.

Men människan kämpar för att få allt som vanligt, och till slut kan de prata med varandra och Vandraren känner människans känslor. Vandraren bestämmer sig för att hjälpa människan att hitta det hon har förlorat.

Boken är spännande och bra, och skriven av Stephenie Meyer.

Alva/prao

Boy & Bear

Det lufsar omkring många björnar i indieskogen: The Bear Quartet, Panda Bear, Bear in Heaven, Grizzly Bear, Teddybears Sthlm, Minus the Bear, Bears, Den svenska björnstammen, Iwrestledabearonce, Peter, Björn och John (nåja, alla spelar ju inte indie, men ändå). Nyligen dök det upp ett nytt gäng musikaliska björnar, denna gång de eukalyptustuggande koalorna (de är från Australien…) i Boy & Bear. Gruppen har funnits sen 2009, men debutskivan ”Moonfire” släpptes förra året och letade sig till Sverige i vintras. Jag upptäckte den först för några veckor sedan i en fysisk skivaffär i Göteborg (läs: ”Bengans”) och undrade hur jag hade klarat mig utan den hittills.

Egentligen är det kanske inte så nyskapande musik, det går att höra sig till inspiration från framför andra Fleet Foxes, Local Natives och Simon & Garfunkel. De bjuder på glad folkpop med fin stämsång, inslag av gitarrer och stråk av melankoli. Ofta när det är musik jag fastnar för så är sången underbar (eller speciell) och det är den verkligen här. Dave Hosking fyller ut hela ljudbilden samtidigt som rösten är så spröd och skör, ibland finns det något som påminner om Coldplaysångaren Chris Martin.

Skivan börjar med ”Lordy May” som mest är ett intro som skulle kunna få en kokainist att somna, men låt nummer två ”Feeding Line” är såååå ljuvlig! Den följs upp av ”Milk & Sticks” (som du kan lyssna på nedan), med en lovande rockig inledning på ungefär 30 sekunder som sedan övergår i det där folkpopstrallandet (t.o.m. med orgel!) och först ett par minuter senare får man belöningen när den blir mer dov, mörk och rockig igen.


”Golden Jubilee” är ärligt talat för klämkäck för min smak, tankarna går till The Hooters och James (för den som minns skämsmusiken från sitt 90-tal). Mot slutet av skivan kan man njuta av ”Beach” en kritikerfavorit som jag fick höra några gånger för att fastna för, men som nu gör att jag tror och hoppas att Boy & Bear ska kunna trivas och vandra länge i våra svenska granskogar.

P.S. ”Moonfire” anländer snart till biblioteket, till dess låna gärna Local Natives ”Gorilla manor”. D.S.

Deckare + Kristianstad SANT!!

Foto: Anna-Lena Ahlström

Det har blivit något viss med deckare och Kristianstad. Just nu kommer nog de mest lästa deckarförfattarna i Sverige just från Kristianstad. Anders Roslund senaste alster Två soldater tillsammans med hans medförfattare Börje Hellström har blivit en dunder succé och Kristina Ohlsson senaste Paradisoffer har fått ett mycket fint mottagande både i press och bland läsare. Som om detta inte skulle vara nog så ligger hennes tre tidigare titlar allihop på pockettoppen.

I år har Kristianstad bokfestival äntligen fått ja från den omhuldade författarinnan.

Innan den uppmärksammade författarkarriären tog fart har hon har arbetat som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen och är utbildad statsvetare. Tidigare har hon skrivit facktexter om Mellanösternkonflikten och EU:s utrikespolitik. Hon har även arbetat på UD och försvarshögskolan. Förutom författare är hon Counter Terrorism Officer på OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa), världens största regionala säkerhetsorganisation.

Hennes debutbok Askungar handlar om en liten flicka som försvinner från ett x2000-tåg. Boken blev en försäljningssuccé och flera utländska förlag köpte utgivningsrättigheterna. I Dagens nyheter skrev Lotta Olsson om ”en märkligt fullgången och ändå lågmäld debut” och fortsatte ”Kristina Ohlsson verkar inte vara ute efter att vara nyskapande utan nöjer sig med att vara bra. Det är befriande.” Året efter kom Tusenskönor, som handlar om flyktingsmugglare och flyktingsgömmare. Hennes tredje bok Änglavakter utgår från mordet på en ung kvinnlig student som forskat i ett gammalt mordfall. Filmrättigheterna till de tre första böckerna har nyss köpts av det svenska produktionsbolaget NICE drama.

Nu är hon aktuell med sin fjärde bok Paradisoffer. En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Paradisoffer är dock inte hennes enda roman i år. Hennes första barn-och ungdomsdeckare, Glasbarnen, om en mamma och dotter som flyttar in i ett mystiskt hus i Åhus.

Aris Fioretos till Bokfestivalen

Aris Fioretos, infödd skåning och kosmopolit, intar numera alltmer ledigt platsen som en av landets mest intressanta författare. Den förra boken, Den sista Greken, nominerades till Augustpriset och vann Sveriges Radios romanpris 2010. I den behandlade han sin familjs första tid i Sverige, då var det tidigt 60-tal i Bromölla. Den nya boken, Halva solen, är en sorgesång som inleds med att författaren nås av budskapet om faderns död. Fioretos följer faderns livslinje bakåt, för med Sören Kierkegaards ord så ”lever vi livet framlänges, men förstår det baklänges.” I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden och äventyr - från döden på ett svenskt äldreboende, över åren i folkhemmet, tillbaka till tiden före det första barnet. Nu är fadern inte längre far. Men har livet framför sig.

Aris Fioretos kommer till Kristianstad bokfestival 7 – 8 september.

Studentinhopp i bloggen

Jag är en bibliotekariestudent som i veckorna befinner mig på stadsbiblioteket för att göra praktik. En förfrågan jag fick ganska omgående var om jag ville skriva någonting i den här bloggen. Och jag har tänkt på det där nu ett tag – vad skriver man i en biblioteksblogg? Om böcker? Kultur? Information? Alltihop gissar jag på, men det här får bli mitt bidrag:


Den senaste boken jag läste var en fantastisk ungdomsbok, Fyra systrar skriven av Solveig Olsson-Hultgren. Den utkom tidigare i våras och är den sista delen av tio om systrarna Andersson från Småland. Serien sträcker sig över hela 1900-talet och kan ses som en (underhållande) historielektion ur ett kvinnligt perspektiv. Och jag, 25 år gammal, har slukat alla delar med hull och hår.


Om man påstår att ungdomslitteratur bara är till för ungdomar så får man tänka om. För så är faktiskt inte fallet. Ofta tycker jag personligen mycket bättre om ungdomslitteratur då den på något sätt känns mer ärlig. Solveig Olsson-Hultgren har i alla fall med sin 1900-talssvit fångat mig och gett mig en portion välbehövlig kvinnohistoria som jag inte tidigare visste att jag behövde.


Andra starka titlar i Olsson-Hultgrens 1900-talsserie är Nya tider (2005), Det fjärde rummet (2006) och Revolternas år (2011). Men jag rekommenderar dem alla tio, till både yngre och äldre läsare.
Mari, en snart färdigbakad bibliotekarie

Bra deckare för dig med starka nerver!

Jag läser gärna deckare och tycker att det framförallt finns många bra engelska deckarförfattare. En relativt ny favorit är Belinda Bauer som debuterade 2010 med Mörk jord. För denna bok fick hon fick samma år deckarvärldens mest prestigefyllda pris The Gold Dagger och det var ett bra val för den är verkligen välskriven, spännande och ganska annorlunda i val av miljö, personer och upplägg jämfört med mycket annat i genren.

Boken handlar om en 12-årig pojke, Steven Lamb, som varje dag efter skolan går ut på Exmoorheden som sträcker ut sig precis utanför hans hem och gräver. Han gräver för att försöka hitta kvarlevorna efter sin morbror Billy, som försvann för 18 år sedan, då 11 år gammal. Man tror att Billy föll offer för massmördaren och psykopaten Arnold Avery, men kroppen har aldrig hittats. Trött på att gräva kommer Steven på att det ju finns en person som måste veta var kroppen finns, nämligen mördaren och han skriver ett brev till denne i fängelset. Detta blir inledningen på en fruktansvärd katt- och råttalek då brevet och den följande brevväxlingen väcker ett begär hos denne pedofil och psykopat som legat och slumrat i 18 år.

Uppföljaren till Mörk jord heter Skuggsida och kom på svenska i år. Den utspelar sig i samma miljö som den tidigare boken och man får lära känna fler personer i den lilla byn Shipcott. Det är mångapå samhällets skuggsida som beskrivs och verkligheten är dyster för väldigt många av invånarna.Byns polis, Jonas Holly försöker göra sitt bästa i att skydda dem, men när byn drabbas av flera mord på försvarslösa sjuka åldringar blir han och alla andra djupt chockade. Det verkar dessutom som om någon tycker att det är Jonas fel och anklagar honom för att inte sköta sitt jobb. Anklagelserna övergår i hot som bara blir fler och det blir också morden. Bokens upplösning är något av det mest överraskande jag läst på länge och i boken ställs också frågan ”Skulle du veta att det var en mördare du hade framför dig om du såg honom i ögonen?” Även det något att fundera över.

Belinda Bauer har skrivit ytterligare en bok som ännu inte finns i svensk översättning, på engelska heter den Finders keepers och fortsätter på den inslagna vägen. Ännu en läsupplevelse att se fram emot. Läs mer om Belinda Bauer och hennes värld här.

Stora Bokbytardagen

Kanske har ni redan uppmärksammat det, men i så fall blir ni påminda igen: fredagen den 25 maj är det återigen dags för Stora Bokbytardagen att gå av stapeln, den fjärde i ordningen. Det hela går ut på att man denna dag kan ta med sig en bok, gärna en som man tycker är bra och vill att andra ska läsa, och lämnar den på exempelvis bussen eller tåget för en annan läsare att plocka med sig. Helst ska man bära omkring på sin bok väl synlig så att det uppstår spontana bokbytarmöten i vardagen! Enligt upphovskvinnan och -mannen är syftet med denna dag att det är kul att få lästips, det är kul att träffa nya människor och "Att prata om historier man gillar tror vi kan bidra till förståelsen för varandra och våra olika ursprung." Och det är jag nog böjd att hålla med om! Kika in på Stora Bokbytardagens hemsida för mer info och för tips om var man anordnar events denna dag.

Hälsningar från ebokskramaren

Jag tänkte från början att jag skulle skriva om e-böcker, om drömmar som inte går i uppfyllelse eller att det igår var International day against DRM, istället blev det mer en text om bibliotekarien eller den så kallade ebokskramaren.

E-böcker är så mycket mer än ett lån du gör på biblioteket (via elib). E-böcker har blivit en symbol för rätten till fri information- och kunskap. Bibliotekariernas hjärtefråga. Det diskuteras på kultursidorna mest hela tiden. I fikarummet. På twitter under #ebok. Bibliotekarierna rasar. De stora förlagen är tysta. För när förlagen lägger in restriktioner på e-böcker som karenstid och inför licensavtalet 1 lån 1 bok medför det att biblioteket inte kan erbjuda ett dugligt digitalt bokbestånd, snarare ett ofullständigt och missvisande. Vilket är det sista bibliotekarien vill.  Tro det eller ej, e-boken har blivit en politisk fråga (tyvärr har Kulturministern inte nappat, än).

Den största e-bokskramare och beskyddare i den här världen är bibliotekarien. Förlagen borde credda alla bibliotekarier för all marknadsföring som de gör, med undervisning och hands-on, surfplattor hit och dit, långa telefonsamtal om varför eboken inte går att öppna på läsplatta. För vem är det eboksläsaren hör av sig till när något inte fungerar med e-boken? Inte till förlagen, utan till biblioteket (missförstå inte, bibliotekarierna är evigt glada och nöjda med det).

Bibliotekarien Jenny Lindh skriver så bra om det i dagens Boklördag: "Digital läsglädje är kort sagt inte längre ett marginalfenomen i biblioteksverksamheten. E-boksyran, som de läsfrämjande biblioteken själva varit med och drivit fram, gräver nu stora hål i mediebudgetar och bibliotekarien står svettig mellan motstridiga krav: vår inre litteraturprästinna sjunger: "e-boksfrossa åt alla!"


Drömmar går i kras och kampen fortsätter.

p.s
Mellan den 14-18/5 svarar Elin Nord som är bibliotekarie på Göteborgs stadsbibliotek på allt som har med e-böcker och läsplattor att göra på Bibblansvarar. Missa inte chansen att få svar på alla dina frågor!

Pressfrihetsdagen

Pressfrihetsdagen brukar infalla 3 maj varje år. Definitionen av yttrandefrihet "innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".

Mediekompassen
Mediekompassen för unga
Pressombudsmannen
Committee to protect journalists
PEN International