Humlor och hängmattor

Jag har en dröm som förmodligen inte är särskilt ovanlig bland oss som gillar att läsa och det är att ha en lång skön dag i en hängmatta med en god bok och små humlor (som insektsinsamlarna från England av förbiseende missade) på lagom sömnigt avstånd uppe i bladverket. Sinnebilden av en dag på landet, bortom alla plikter, avkopplad och nerkopplad, bara jag och den där boken, inte ett moln på min himmel, inte ett krav, inte ett måste, bara jag och den där boken som jag sakta lustläser.
Och vad är det då för bok som man har bärgat till sin hängmatta?
Vem är författaren till denna bok som gör att man stannar i hängmattan hela dagen tills man fått ont i ryggen, tills regnet kommer eller tills man sakta slumrar in?

Jag vill ha en bok som låter tankarna vandra som små lätta moln och vad kan väl då vara bättre än en essäsamling? Infallsrika, tankeväckande, spirituellt formulerade prosastycken som kan handla om precis vad som helst.
Vill man börja med essäernas spirituelle fader kan man naturligtvis ta med sig en volym av Montaigne som fortfarande är tänkvärd, rolig och klok, trots att hans ”försök” snart har 500 år på nacken.
Men det finns naturligtvis en hel hoper andra efterföljare, Bruce Chatwin, Daniel Hjorth, Karin Johannison eller Nina Burton. Föra att bara ta några exempel. På biblioteken hittar du inte essäer på någon specifik avdelning utan böckerna kan hamna lite var som helst. Bibliotekarier har lite svårt att hantera böcker som inte går att tydligt klassificera. Men vi vet ju ändå var de står. Tveka aldrig att fråga!