När Klas Östergren fick frågan under vår författarafton vilken av hans verk som han själv tycker bäst om så svarade han just ”Tre porträtt”. Vi möter en älskarinna, en vän och en kollega i varsin berättelse. Jag blev förtjust i alla porträtten, men det sista om kollegan brände verkligen till. En man får i uppdrag att intervjua en familj vars liv ska bli till forskning. De är på väg att lämna sitt hem och sina tillhörigheter som ska ingå i ett framtida sociologiskt projekt. Men vad är det för fel på den där familjen? De är normala och trevliga i så hög grad att intervjuaren sliter sitt hår i försök att skapa intriger och konflikter.
I ”Tre berättelser; tre män” staplar Valérie Mréjen först korta iakttagelser om sin morfar, sen berättelsen om älskaren – Citrusmannen kallad - och sist får vi pappans monologer till sin vuxna dotter (ibland känns det som meddelanden på Valéries telefonsvarare). Det är texter med olika temperament, språk och infallsvinklar. Precis som i fallet med Östergren så är det lika mycket författaren som speglas i portätten som de andra personerna. Episoden med Citrusmannen fastnade jag särskilt för. Valérie möter Bruno som redan har en flickvän. Den förbjudna relationen består mycket av väntan vid telefonen, väntan på restauranger för Valérie. Hon är helt uppslukad av mannen som inte förmår att slänga citrusfrukt när han väl köpt den (och som inte förstår var alla bananflugor gör i hans kök). För att öka sina chanser att träffa honom oftare ser hon till och med till att ordna en lägenhet åt flickvännen i Paris.
”Filmberätterskan” är en liten pärla! Du läser den på styvt en timme, men befinner dig hela tiden i Atacamaöknen där ett cineastdrama utspelar sig. Min kollega Katarina presenterade den i våras och hennes boktips finns att läsa på vår hemsida, klicka här (scrolla längst ner).
Annars kanske en bra pocket kan passa? Av vårutgivningen finns bland andra Marie Hermanssons ”Himmelsdalen”, Tomas Bannerheds ”Korparna”, Tom Rachmans ”De imperfekta” och Austin Wrights ”Tony & Susan”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar