måndag 21 november 2011

Sånt jag berättar för Allah

Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzeddine är titeln på en liten, tunn roman med en beslöjad ung flicka på omslaget. Innehållet är däremot allt annat än tunt - de saker den unga flickan, som heter Jbara, berättar för sin Allah är grova och tunga, men uppriktiga och utgör innehållet i hennes liv och henens tankar.


Jbara är en herdeflicka i nordafrika där hon lever ett fattigt och torftigt liv med sin familj. Hon är medveten om att det finns andra, bättre, sätt att leva på, och andra sätt att tänka än det som dominerar det fattiga herdelivet. Hon säljer sin kropp i utbyte mot sin favorityoghurt (en ljuvlig smak av ett annat liv!), och resultatet blir en påföljande graviditet som slänger henne ut i världen. Där tar en rad händelser vid som kan tyckas vara Jbaras egna val, men den oundvikliga frågan är om man kan undkomma sitt öde?


Jag har varit skeptisk till att läsa boken tidigare. Jag var rädd för att den skulle vara skriven på ett alltför onyanserat provocerande sätt, och det skulle bara göra mig irriterad att läsa. Men jag blir överraskad av att Jbaras förhållande till Allah som, trots hennes öde, är gott; hon tycker snarast att det är märkligt och orätt mot Allah att beskylla honom för resultaten av människans handlingar. Det är väldigt intressant att följa sådana tankegångar i hennes inre samtal med sin gud.

Boken är verkligen provocerande; språket är ibland grovt liksom handlingarna, och beskrivandet av samhällets hierarkier provocerar också. Men det är något i tonen som fångar mig direkt. Jbara är streetsmart, dialogen är rapp och jag fängslas av sättet historien berättas på. Jag fäster mig vid Jbaras starka, men samtidigt utsatta, person. Visserligen känns historien ibland lite väl otrolig, men det har jag överseende med eftersom beskrivningen av fattigdom och människoförtryck träffar läsaren som ett slag i magen. Med denna beskrivning tror jag författaren vill visa på att allt hänger ihop. Det finns orsaker till allt - och fattigdom har ett pris. I slutet av boken nämner Jbara i en kort mening att hon förresten nu står på listan för frivilliga martyrer. Det känns helt logiskt när man läser det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar