Poetry is what gets lost in translation - Robert Frost
I det nyaste numret av tidskriften från Översättarcentrum har de bland annat en intervju med Teju Cole, som skrivit boken Öppen stad.
Undertecknad har ännu inte läst färdigt, men citerar från baksidestexten:
Julius är doktorand i psykiatri och hans förhållande har nyss tagit slut. Nu tillbringar han sin lediga tid till fots på New Yorks gator och rör sig över hela staden, betraktar sin omgivning och drar sig till minnes händelser ur sitt eget liv.
...
Längs vägen möter Julius en rad människor som på olika sätt påverkar hur han ser på sin omvärld och sig själv, och sakta tycks han finna sin plats i det samhälle han kommit till.
Första sidan går så här:
Så när jag började ta kvällspromenader förra hösten upptäckte jag att Morningside Heights var en bra plats att utgå ifrån när man gav sig ut i staden. Stråket som viker av vid St John the Divine-katedralen och korsar Morningside Park ligger bara femton minuter från Central Park. Åt andra hållet, i västlig riktning, är det kanske tio minuter till Sakura Park, och går man norrut därifrån börjar man närma sig Harlem längs Hudsonfloden, även om trafiken dränker ljudet från vattnet på andra sidan träden. Dessa promenader, en motvikt till de hektiska dagarna på sjukhuset, blev ständigt längre , förde mig längre och längre bort för var gång, så att jag sent om kvällarna ofta upptäckte att jag befann mig en bra bit hemifrån och var tvungen att ta tunnelbanan hem. På så sätt började New York, i början av min psykiatriska specialisttjänstgörings sista år, att arbeta sig in i mitt liv i promenadtakt.
Så när jag började ta kvällspromenader förra hösten upptäckte jag att Morningside Heights var en bra plats att utgå ifrån när man gav sig ut i staden. Stråket som viker av vid St John the Divine-katedralen och korsar Morningside Park ligger bara femton minuter från Central Park. Åt andra hållet, i västlig riktning, är det kanske tio minuter till Sakura Park, och går man norrut därifrån börjar man närma sig Harlem längs Hudsonfloden, även om trafiken dränker ljudet från vattnet på andra sidan träden. Dessa promenader, en motvikt till de hektiska dagarna på sjukhuset, blev ständigt längre , förde mig längre och längre bort för var gång, så att jag sent om kvällarna ofta upptäckte att jag befann mig en bra bit hemifrån och var tvungen att ta tunnelbanan hem. På så sätt började New York, i början av min psykiatriska specialisttjänstgörings sista år, att arbeta sig in i mitt liv i promenadtakt.
Soundtrack: Rodriguez - Searching for Sugar man the soundtrack
Marjaneh Bakthiari: Kan du säga schibbolet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar