Vi er røde vi er hvide

Nå, har ni tvättat nätbrynjan, bunkrat chipspåsar och tagit fram Dannebrogen? När nu inte Sverige är med i fotbolls-VM så är det kanske på sin plats för oss skåningar att bli lite danska (hur länge det nu varar…)?

Men det är inte bara i fotboll som de ligger i framkant, lillebrorlandet har även duktiga författare, regissörer och artister. Inte minst TV-serier är de fenomenala på att sätta ihop (det är nog fler än jag som ser fram emot fortsättningen på Laerkevej).

Jag läste Nordiska språk i Lund för rätt några år sen och den danska roman som jag fortfarande minns att jag tyckte mycket om är Martin A. Hansens ”Løgneren” (finns att låna både på danska och svenska). Den skrevs som radioföljetong och höll danskarna inomhus när det begav sig på 50-talet. Det är en existentiell kärleksroman i dagboksform berättad av Johannes Vig, skollärare på Sandø. Som med många av de böcker man läste för länge sen minns jag mest att den var riktigt bra.

Av de nutida danska författarna så är det säkert många av er som känner till Jens Christian Grøndahl, Jette A. Kaarsbøl och Peter Høeg (de två förstnämnda har nya romaner i vår, den sistnämnde sitter väl och klurar på sin kammare på något som ges ut vilket decennium som helst). Men det finns även lite mer okända danska författare som är intressanta att lära känna, t.ex. Pia Tafdrup och Astrid Saalbach (Pia Tafdrups roman ”Ge sig hän” har jag skrivit om på Boktips.net, länken finns här).

Både kollegor och låntagare har tipsat mig om Helle Helle, en författare i den sparsmakade skolan som skriver om ”män och kvinnor och det som sker i ett rum” (se vidare intervjun i Sydsvenskan). Just nu är jag på sidan 74 i hennes senaste roman ”Ner till hundarna”. En kvinna behöver komma till en plats där hon kan gråta och hamnar till slut på en ranglig bänk längst ut vid kusten. Det blåser upp till storm och paret Putte och John adopterar henne till sitt vardagsrum. Det sätts fram vaniljkransar och borstas tänder, eldas i kaminen och vandras ner till hundarna. Som ni hör så är det knappast intressant att ge ett innehållsreferat när det är så mycket vardag på sidorna. Men jag kan lova att den verkligen är en pärla som jag längtar till varje kväll.

Filmregissörer, då? På biblioteket finns bland andra två av mina favoriter: Susanne Bier med filmer som ”Brødre”, ”Efter brylluppet”, ”Things we lost in the fire” och Lars von Trier, som är känd/ökänd för filmer som ”Idioterne”, ”Dancer in the Dark” och ”Antichrist”. Men det finns en rolig (nåja, tragikomisk) film som jag tror att även de som i vanliga fall undviker von Trier kan se, nämligen ”Direktøren for det hele”. Ravn har uppfunnit en chef i USA att gömma sig bakom vid obekväma beslut för sitt IT-företag. När han vill sälja företaget vill de potentiella köparna endast förhandla med den riktiga bossen. Så in på scen kliver Kristoffer, en skådespelare som får ikläda sig rollen som direktören för det hela. Förvecklingarna i satiren är igång.

Till sist har vi så dansk musik. Min favoritgrupp, alla kategorier, stavas Mew och gästade nyligen Sverige (Siestafestivalen). Med en falsettsjungande hobbit på sång och en manisk trumslagare levererade de sina magiska låtar. Livekänslan i all ära, men Mews musik kommer bättre till sin rätt i hörlurar. Den spröda rösten ger en härlig kontrast åt den dånande indierockmusiken. Det jag gillar mest med Mew är att musiken är så oförutsägbar. Takten är uppbruten och ibland känns det som om trummisen spelade i ett eget universum. De har också grymt snygga övergångar mellan låtarna (om man nu är nördig nog att gå igång på sånt). På biblioteket finns mästerverket ”Mew and the glass handed kites” och övergångarna från låt 4 ”Fox Cub” ända bort till låt 7 ”The Zookeeper’s Boy” måste bara höras!