tisdag 6 april 2010

Jan Arnald, Intimus

När Jan Arnald skriver som Arne Dahl blir det deckare. När han skriver som Jan Arnald blir det fantastiskt! (Sanningen att säga har jag inte läst Arne Dahl, något jag kanske borde?)

I Sverige betyder påskveckan ofta att våren är på väg, i Australien innebär den istället att höstlöven faller. Mirra och Ferry träffades på hösten för 20 år sedan men upplevde endast ett kort, passionerat möte på Ninety Mile Beach.
Nu har det gått nästan 20 år, de är tillbaka i Sverige och lever i varsitt äktenskap som inte blev vad de tänkte sig. Och så träffas de igen av en slump på ett chattforum på Internet. Passionen uppstår på nytt i, vad de själva tycker, nästan klichéartad form och de bestämmer sig för att ses igen på stranden utanför Melbourne. Som läsare är jag nu fast i kärlekshistorien och undrar (och våndas) över deras planerade 20-årsjubileum i Australien: blir det banalt? Men det är då Arne Dahl kliver in i berättelsen och drar undan mattan för våra fötter. Det finns olika versioner av ordväxlingen i Mirras respektive Ferrys avsnitt och osäkerheten växer. Vad hände egentligen på stranden? Vem är Mirra och vem är Ferry? De pusselbitar jag har lagt får jag riva upp och när boken är färdigläst är jag inte säker på att bilden som framträder är den rätta. Det är som att befinna sig bland boksidorna i Marie Hermansons eller Maj-Gull Axelssons verk.


Det här är en bok att läsa på olika plan. Här finns kärlekshistorien, gåtan, men även något mer, eller rättare skrivet mycket mer. Haydns ” Die sieben letzten Worte unseres Erlösers am Kreuze” bildar ramverk för hela boken. Den första sonaten ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör” inleder berättelsen om Mirra och Ferry och deras planerade äktenskapsbrott. De övriga sonaterna är lika betydelsebärande i berättelsen. Jan Arnald blandar högt och lågt, från astronomi till sandkorn och en dos Shakespeare däremellan. Klarar verkligen författaren att ro allt i land? Nja, tycker en hel del morgontidningsrecensenter och jag håller nog med. Samtidigt är detta en av mina starkaste läsupplevelser i vår. Låna själv och avgör! Tips för dig som vill köra överkursen: låna och lyssna på Jesu sista ord på korset i Haydns version. Finns så klart på biblioteket!

1 kommentar:

  1. Grattis till nya bloggen och tack för inspirerande boktips förmedlat på bästa sätt!

    SvaraRadera