onsdag 7 april 2010

Tre tunga Nobelpristagare

Du kan blunda. Du kan vända dig bort. Men du glömmer aldrig.
citat från Imre Kertesz roman Mannen utan öde














Imre Kertesz Mannen utan öde (finns också som film) samt i lättläst version.
Ungersk författare, deporterad under Andra Världskriget.
Imre Kertesz fick Nobelpriset 2002. Recension.
Herta Müller Andningsgunga
En berättelse från ryssarnas arbetsläger, Gulag, skriven i samarbete med författaren Oskar Pastior, som tillbringade fem år i ett sådant läger. Herta Müller fick Nobelpriset 2009. Recension.
Toni Morrison Älskade (finns också som film)
En slav på flykt undan ett grymt öde, ett barn instängt i ett hus. Historien upprepar sig.Toni Morrison fick Nobelpriset 1993. Recension.
Hon fortsätter, på sätt och vis, berättelsen i boken En välsignelse.

I Mannen utan öde är den judiske huvudpersonen 14 när han blir deporterad till Auschwitz, sedan till Buchenwald, sedan vidare. I Andningsgunga är han 17 när han, som tillhör en tysktalande minoritet och således "ansvarig" för kriget i Rumänien, deporteras till arbetsläger i Ryssland. I Älskade hör vi flera röster, slaven Sethes och hennes familjs, levande och döda. Är det bättre att dö än att leva som slav?


Tre otroligt bra, sorgsna, angelägna, annorlunda, tunga böcker och författarskap. Alla tre berättar om deportation, slavarbete, död. Det finns beröringspunkter, men det är också tre helt olika röster som berättar. Kan man återvända från så mycket smärta? Kan man kommunicera till dem som inte varit med? Behöver man inte skapa nya ord för upplevelsen, som andningsgunga, hjärtskyffel och hungerängel? Tar man till sig förtryckarnas språk, tyska, ryska eller engelska spelar ingen roll, eftersom det är villkoret för att överleva? Det finns lycka även i det minsta av det minsta, i potatisskal och gravstenar, i minnet av de levande och av de döda...
Lycka är något plötsligt. Jag känner till munlycka och huvudlycka. Munlycka kommer när man äter och är kortare än munnen, ja till och med än ordet mun.
........
Munlyckan vill vara ensam, den är stum och inåtvänd. Men huvudlyckan är sällskaplig och kräver andra personer. Det är en lycka som irrar omkring och också haltar efter. Den varar längre än du är den vuxen.
citat från Herta Müllers roman Andningsgunga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar