Visar inlägg med etikett Kristianstad bokfestival 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristianstad bokfestival 2010. Visa alla inlägg
onsdag 8 september 2010
Den 8 september 1979 tog den amerikanska skådespelaren Jean Seberg sitt liv. För vänner av fransk Nya Vågen-film är hon kanske mest känd för att ha spelat det kvinnliga hörnet i kärlekstriangeln i filmen Jules och Jim eller för sin roll som Jean-Paul Belmondos flickvän i filmen Till sista andetaget.
Till sista andetaget är även titeln på Anne Swärds senaste roman. Under årets bokfestival gästade Anne Swärd oss och berättade bland annat om tveksamheten hon kände inför att låna en så känd filmtitel till sin roman. Den tveksamheten övervanns tydligen, och DN:s Erik Löfvendahl tycker att titeln är kongenial:
"Bilder uppstår i läsarens medvetande som närmast påminner om filmbilder, kongenialt nog eftersom bokens titel också är en känd fransk film som både Lukas och Lo kan utantill."
Bokhoras recension av Anne Swärds Till sista andetaget hittar du här.
Fallet Thurneman är en dokumentärroman om Salaligan som härjade i trakterna runt den gamla silverstaden på 30-talet. Ligan utförde en rad hänsynslösa mord som länge gäckade polisen. Tillvägagångssättet varierade från veritabla avrättningar med pistol till ett fall där man borrade ett hål i väggen till en äldre kvinnas bostad och förde in en slang som man kopplade till avgasröret på en bil som gick tomgång. Ligan hade också långt gångna planer på ett spektakulärt bankrån mot ett bankkontor på Vasagatan, mitt emot Centralstationen i Stockholm. Avsikten var att spränga stationen i luften och i skydd av den allmänna uppståndelsen utföra rånet. Nerverna svek emellertid och planen gick om intet. Sigvard Nilsson avslöjades till sist som ledare av ”den magiska cirkeln” som ligan kallade sig själva. Sigvard hade bytt namn till Thurneman, ett anagram för Manhunter. Cirkeln ägnade sig åt seanser, hypnos och brott som sällan gav särskilt mycket utdelning i pengar. Arne Sundelin har gått grundligt till väga, läst protokoll, psykiatriska utlåtande och skapat en fascinerande bok om den ökända ligan. Hör hans spännande berättelse på lördag den 4/9 kl. 12.00 i Regionmuseets hörsal.
Dagen B som i bokfestival närmar sig ju med stormsteg - det börjar redan på torsdagskvällen med ett samtal om litteratur och politik och avslutas på lördagen med föreläsningar i Konserthuset.
ALLT (utom teaterföreställningarna med 123 Schtunk och Kurt Quo Vadis) ÄR GRATIS!
Fyra scener, bokbussutställning på Lilla Torg, teaterföreställningar för unga och gamla, bokbord på gågatorna, författarbesök, signeringar och prisutdelning i novelltävlingen. Biblioteket är också öppet: kom, lyssna, diskutera, fråga, surfa, läs, låna och rösta.
Ta med dig alla du känner och njut så länge det varar. Välkommen!
Kristianstad Bokfestival kan stolt lägga till ett nytt namn till årets långa och digra lista av föreläsare, som tyvärr inte hann komma med i den tryckta foldern. Religionshistoriker och professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet Jan Hjärpe, som anses vara en av Sveriges mest framstående experter på Mellanöstern och politisk islam.
JAN HJÄRPE - Bok, bibliotek, bildning: Boken i den muslimska världens idehistoria.
Regionmuseets hörsal
Lördag den 4 september
kl. 10.30
Arrangmanget är ett samarbete mellan Kristianstad bokfestival och Ibn rushd studieförbund.
och jag är tillbaka på jobbet efter 4 veckors semester. Förutom att resa till ett soligt och hett Grekland har jag betat av ett par av de böcker som har stått alldeles för länge på min ”måste-läsa-lista”. Så nu har jag äntligen läst Marie Hermansons genombrottsbok ”Musselstranden” och den var lika läsvärd som hennes senare böcker. I Musselstranden återvänder Ulrika till den plats i Bohuslän där hon brukade tillbringa somrarna som barn. Hon minns vänskapen med den, i Ulrikas ögon, perfekta Anne-Marie och hennes idealiska familj. En sommar hade Anne-Maries familj utökats med ett adoptivbarn, Maja, som kom från ett smutsigt barnhem i Indien. Men trots kärlek och uppmuntran förblev hon stum och otillgänglig. När Maja var fyra år försvann hon spårlöst. Sex veckor senare hittade man henne oskadd vid Musselstranden långt från den plats där hon försvann. Som vuxen grubblar Ulrika fortfarande över Majas försvinnande. En annan ”måste-läsa-bok” var bokfestivalaktuelle Jasper Ffordes ”Var är Jane Eyre?" Vilken upplevelse det var att stiga in i Ffordes roliga och skruvade värld. Vill du veta mer om den boken så läs gärna min kollegas utmärkta inlägg.
Nedräkning till valet pågår också, du kan förtidsrösta på biblioteken, med början 18 dagar före valdagen. Ta med ditt röstkort, ett ID och gör din röst hörd.
Johan Theorin är göteborgare, men hans deckare utspelar sig på Öland. Det är en miljö han känner väl till efter att ha tillbringat alla sina somrar där. Eftersom han kommer till bokfestivalen i höst så tyckte jag att det var dags att läsa någon av hans böcker. Jag lånade hem ”Nattfåk” och när den var slut undrade jag varför jag inte läst denne fantastiske författare tidigare. Jag ville genast läsa mer och kastade mig raskt över hans debut ”Skumtimmen”. Theorins berättelser inbjuder verkligen till sträckläsning och inslagen av skrönor och det övernaturliga tilltalar mig. Dessutom låter han en 80-årig f.d. skutkapten som heter Gerlof Davidsson lösa mordgåtorna.
”Skumtimmen” börjar på sjuttiotalet när Gerlofs barnbarn, sexårige Jens, försvinner spårlöst. 20 år senare kontaktar Gerlof sin dotter Julia och ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med ett nytt spår efter hennes försvunne son. Julia, som aldrig kommit över förlusten, återvänder motvilligt och får nu höra talas om en mytomspunnen ölänning vid namn Nils Kant. Kant flydde från Öland på fyrtiotalet efter att ha dödat tre män. Han dog utomlands långt innan Julias son försvann och han ligger begravd på Öland. Ändå sägs det att han vandrar omkring på Alvaret i skymningen – i skumtimmen.
I ”Nattfåk” står familjen Westin i centrum. Joakim och Katrine flyr Stockholm för att med sina två barn flytta in i Åluddens gård på norra Öland. Gården, som ligger vid en automatiserad fyrplats, byggdes en gång av virke från förlista skepp och det sägs att den varje jul får besök av de döda. Så sker en drunkningsolycka ute vid fyrarna. Joakim, som befinner sig i Stockholm, får dödsbudet via telefon och fylld av sorg tar han sig hem. Men den unga polisen Tilda Davidsson och hennes släkting Gerlof tror att det kan handla om ett mord.
Enligt en recensent är Theorins senaste bok ”Blodläge” den bästa hittills. Den ligger där hemma och väntar på att bli läst, tror jag ska försöka sluta tidigare idag…
En ny och synnerligen besynnerlig bekantskap var för mig den engelske författaren Jasper Fforde eller ska man kanske säga kul, för det är han verkligen. Det är nästan omöjligt att genre bestämma hans böcker. Nu tycker jag man har gjort det lite lätt för sig när man placerar in honom i fantasyfacket, för det stämmer faktiskt inte alls. Det finns inga monster, det utspelar sig inte i en medeltida miljö, inga pojkar får magiska krafter. Jasper Fforde har istället tagit fasta på att vara uppslukat av någon jättebra bok och en önskan att träffa personerna i boken i verkligheten. I hans första bok Var är Jane Eyre? får Ffordes lite udda huvudfigur Torsdag Nesta (litteraturagent och krigsveteran) ta sig an mördaren och superskurken Hades. Han tar sig in i originalmanuskriptet till Jane Eyre och kidnappar Jane. Torsdag jagar efter och under jaktens gång får vi veta inte bara varför Jane Eyre slutar som den gör utan - bland mycket annat - hur det egentligen ligger till med ursprunget till Shakespeares alla pjäser och vem som uppfann bananen. I nästa bok Uppslukad blir Torsdag indragen i ett halsbrytande äventyr som inkluderar ett återfunnet manuskript av Shakespeare, en neandertalare i dubbelknäppt kostym, en resa genom jordens kärna och inte minst världens förestående undergång. Man kan inte riktigt få nog av Torsdag Nestas värld som är en sjövild och surrealistisk värld. Ffordes böcker om Torsdag Nesta är en av de märkligaste och mest underfundigt läsvärda deckarserier som finns. Bo Lundin skrev i SydSvenskan ”Det är en hisnande blandning av hårdkokt kvinnodeckare à la Sue Grafton, Alice i Underlandet, Monty Python, 1984 och Liftarens väg till galaxen, med ett eller annat stänk av Harry Potter, tidsresefiction, politisk satir och en stor dos absurd humor. ” På svenska finns enbart dessa två böcker”, men deckarserien innehåller tre böcker till som inte har översatts ännu. För att röra till det ytterligare så planeras nästa bok om Torsdag Nesta att komma i mars 2011. Jasper Fforde har även skrivit två böcker i en serie vilken han kallar Nursery Crimes, dessa handlar om kommissarie Jack Spratt. Han har även gett ut något som han kallar Shades of gray, som består av 3 delar. I november kommer The Last Dragonslayer, som är hans första ungdomsbok. Jasper Fforde har en jättehäftig hemsida där man kan läsa om alla hans böcker och om hans, eller om det är hans fans, besynnerliga arrangemang, Fforde Fiesta.
Missa inte Jasper Fforde på bokfestivalen, jag tror att han kommer bjuda på något över det vanliga.
I år har bokfestivalen fått möjligheten att skapa en internationell scen för poesi tack vare kulturrådet. Vi har lyckats att få hit fem mycket intressanta poeter och vi hoppas givitvis på att många ska bli nyfikna och komma och lyssna på högklassig poesi under bokfestivalsdagarna. Maura Dooley från England är en mycket populär poet i sitt eget hemland, men ganska okänd i Sverige. Hon kommer nu att översättas till svenska av Lunda förlaget Celanders och angående hennes diktsamling Att kyssa en kvarleva säger översättaren Roy Isaksson ”Maura Dooley skriver med en målares blick, den materiella världen är sedd med intensiv vällust, full av färg och smak. Denna djupa omsorg om livets sensuella ögonblick är drivkraften bakom många av hennes dikter, en del av hennes irländska arv.”
Den välrenomerade norska poeten Tone Hødnebø, som är handledare vid litterär gestaltning på Göteborgs universitet. Hon har fått Tanum bokhandels kvinnestipend (1995)Den norske lyrikklubbens pris (1997)Sultprisen (2003)Doblougprisen (2005). Tyvärr är hon inte ännu översatt till svenska. Hennes poesi präglas av en civilisationskritik. Hon arbetar intensivt och länge med att färdigställa sina dikter och har väldigt höga ambitioner. Dikterna har en blandning av personliga, politiska och filosofiska reflektioner. Hon använder sig ofta av begrepp och ting som vi vanligtvis inte förknippar med poesi.
En av Sloveniens mest uppskattade poeter är Lucija Stupica. Hon debuterade 2000 och har framträtt som en av Sloveniens främsta och mest intressanta unga poeter. Hennes senaste Ön, staden och de andra nominerades till 2008-års bästa diktsamling i Slovenien. På svenska har en urvalsvolym getts ut under namnet När avtrycken vaknar. Det är en utblickande poesi med språklig känslighet och stor poetisk spännvidd. Vemodiga dikter som behandlar såväl kärlek som främlingskap och letande efter en konstant plats, ett letande som dock finner sig vara mer existentiellt än kroppsligt. Ett knivskarpt vemod.
Adnan Al- Sayegh hör till en generation poeter som kommit fram i Irak under 80-talet och som uttrycker sitt missnöje över att behöva välja mellan att leva i hemlandets kaos eller ett liv i exil; de slits mellan kärlek till sitt land och hat mot förtryckarna. Adnan Al- Sayegh har blivit den viktigaste poeten i denna 80-talsgeneration.Samtidigt som han är virtuos i den arabiska traditionens anda, arbetande med rytmer, upprepningar och synonymer använder han ett modernt fritt formspråk. Adnan Al- Sayegh har skrivit tio diktsamlingar och översatts till ett flertal språk. ”Nagelskrift” är Adnan Al- Sayeghs första bok på svenska. Den består av ett urval från flera av hans diktsamlingar.
Den finske poeten Philip Teir är även journalist och kritiker på Hufvudstadsbladet. Han var en av redaktörarna för essäboken Mandomsprovet (2006). Själv menar han att han har inspireras av amerikanska poeters berättande dikt, som ofta tar avstamp i vardagliga ting och situationer. Men han i sin egen dikt har han också inspiterats av poetklassiker som Ekelöf och Saarikoski.
Hans diktsamling Någonting ur hennes mun faller i min mun kom 2007.
Vi har även bjudit in Teater Fortuna från Malmö, en teatergrupp som läser dikter av våra mest kända poeter ackompanjerat av gitarr och dragklaver.
För mig är det väldigt roligt att årets bokfestval kan presentera Inger Edelfeldt. Hon har länge varit den unga svenska litteraturens stora stjärna, omskriven och prisbelönt. Hon gjorde debut redan 1977 med Duktig pojke och har därefter gett ut ett tjugotal titlar; romaner, bilderböcker, seriealbum, lyrik och noveller. Titlar som Den täta Elden, Kamalas bok, Den förunderliga kameleonten och Det hemliga namnet. 2008 gav hon ut sagosamlingen Namnbrunnen. Hon har även utbildat sig till zencoach och givit ut Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor 2010.
Min första bekantskap med Inger Edelfeldt var novellsamlingen Den förunderliga kameleonten, utgiven 1995. Berättelser som verkligen känns. Hon når fram och det är inte alltid behagligt. I Rovdjursvinden får en mamma det värsta beskedet en mamma kan få, din 17-åriga dotter har blivit påkörd av en bil och dödats. Utomordentligt skickligt för Edelfeldt oss med i moderns tankar och robortartade handlingar efter beskedet. I novellen Skapelsen blir en kvinna besatt i att skulptera först djur sedan människan. Hon börjar i källaren och fortsätter på vinden. Där blir de till i hemlighet, en hon och en han. Hon går mer och mer in i sin skapelse men samtidigt blir hon mer och mer vanvårdad och upplöst. Hennes man håller sig mer och mer borta.
Hennes berättelser är inte nattsvarta utan det finns alltid en lösning på allt, eller så känns det så. Hon rör sig med suverän behärskning och ofattbar inlevelse genom olika åldrar över hela spektret av livslösningar. Har man inte läst Inger Edelfeldt, så bör man verkligen det. Hon är en av de absolut bästa svenska författarna och hon skriver för alla åldrar. Det ska verkligen bli spännande att ta del av hennes bok Samtal med djävulen, som kommer ut i höst. Den ska handla om ett samtal mellan två som av en slump träffas på ett tåg. Ett laddat möte med brännande och svåra existentiella frågor.
Anne Swärds tredje roman Till sista andetaget består av två delar, som vävs skickligt in i varandra. En barndomskildring och en vuxen kvinnas berättelse om sin barndom, medan hon reser omkring i världen och träffar olika män. Vi får följa Lo, vars hela släkt flyttat från det nordligaste Sverige till sydligaste. Hon är ett ensambarn som får väldigt mycket uppmärksamhet och kärlek av sin stora släkt. När kornåkern intill börjar brinna en het sommar träffar hon Lukas. Hon är 7 år och han är 13 år och de utvecklar en gemenskap som kommer att prägla hela hennes liv. Förhållandet mellan Lo och Lukas, som är en osedd egensinnig enstöring, ses med oblida ögon av de vuxna. De skapar tillsammans en annorlunda kärlekspakt, detta förstärks av att de är varandras motsvarigheter och romanen utforskar rastlös också denna gränsdragning. Till slut bryter sig Lo ut och ger sig av medan Lukas blir kvar. Med en stilren vardaglig ton och ett finslipat språk beskriver romanen en kvinnas kärlek, löften och kamp i livet. En roman som är helt enkelt är oerhört skickligt skriven. Jag är även den stora glädjen att meddela att Anne Swärd kommer till årets bokfestival.
Planeringen för årets bokfestival har kommit ganska långt och en del av de författare vi har frågat har redan sagt ja till att komma till Kristianstad.
Så jag tänkte passa på att presentera en av de författarna som är klar för bokfestivalen här på bloggen. Vi kan stolt presentera årets Ivar Lo Johansson–prisvinnare Kristian Lundberg . En författare som förra året kom med den kritikerrosade självbiografiska arbetarskildringen Yarden, som låg till grunden till att han fick Ivar-Lo priset. Kristian hamnade för 3 år sedan i blåsväder då han i en samlingsrecension sågade en ännu oskriven deckare och han fick sparken som frilanskritiker på tidningen. Efter 20 år som författare och kritiker blir han då tvungen att söka ett annat jobb. Utan gymnasieutbildning och svag arbetserfarenhet blir Yarden i Malmö hamn den så sent som 2005 Augustnominerade författarens enda inkomstmöjlighet. Boken är en stark berättelse om det moderna låglöneproletariatets villkor. Parallellt med skildringen av Yarden berättar han om sin uppväxt i Rosengård med psykiskt sjuk mor och en frånvarande far, om utanförskap, missbruk och hjälplöshet.
Den 8 september 1979 tog den amerikanska skådespelaren Jean Seberg sitt liv. För vänner av fransk Nya Vågen-film är hon kanske mest känd för att ha spelat det kvinnliga hörnet i kärlekstriangeln i filmen Jules och Jim eller för sin roll som Jean-Paul Belmondos flickvän i filmen Till sista andetaget.
