Högläsning

Jag tänkte på det vid något tillfälle under Bokfestivalen som vi anordnade här i Kristianstad för några veckor

sedan: högläsning. Ibland vill en författare som berättar om sin bok gärna läsa ett stycke ur densamma. Min hjärnas första reaktion är då att koppla in ett minne från grundskolans högläsning som tyvärr ofta bestod i evighetslånga, oengagerade uppläsningar av något som kanske egentligen var en bra bok. Så behöver det inte vara. Det fantastiska är hur intresserad man kan bli av en text eller ett ämne om bara den personen som berättar eller högläser är engagerad och skicklig på att få publiken med sig. Högläsning kan således vara väldigt givande även för den inte helt unga publiken. Kanske kunde det vara något man praktiserade lite då och då i de svenska hemmen som ett sätt att samla familjen och gå ner i varv?

För äldre och personer med demens kan högläsning vara ett sätt att föra tillbaka denna person till en annan tid då hen förde ett helt annat liv än den nu åldrade eller sjuklige. Det är en positiv effekt som också håller i sig en stund efter högläsningens avslut. 

Jag har äntligen fått börja läsa kapitelböcker för mina barn (även om vi säkert kommer att ta oss an ytterligare mången bilderbok), och vi satsade på ett säkert kort direkt med Astrid Lindgrens Mio min Mio. Det är en bok som man verkligen kan högläsa på ett effektfullt sätt! Ikväll läser vi sista kapitlet…