Ulf Lundell på Kronovall

Gammal man gör så gott han kan och visst kan han!
En underbar sommarkväll på Kronovalls slott i sällskap av sommarlediga människor och så förstås Ulf Lundell med band. Picknick korgarna öppnas och alla njuter av maten, sorlet, det fantastiska svenska sommarvädret och en viss förväntan ligger i luften. Strax efter 20 drar det igång och vilket ös! Publiken gungar med och låtarna avlöser varandra, solen sänker sig bakom slottet och vem hade vågat hoppas att det skulle bli så här bra när vi köpte biljetter någon gång i mars. Då när snön låg kvar sen månader tillbaka och tanken på sommar och över 20 grader klockan 22 på kvällen kändes otroligt långt borta.
På scen är det lite snack och mycket musik, låtarna går in i varandra och tempot är högt. Hade jag fått önska, och tror jag många med mig, så hade han gärna fått köra lite fler ”gamla” låtar. Nu blir det bara ”Rom i regnet” under ordinarie speltid och ”Oh la la jag vill ha dig” och ”Kär och galen” bland extranumren.
Glada och nöjda kör vi genom sommarnatten med musiken fortfarande ringande i öronen. Jag ska nog leta fram de gamla skivorna och lyssna på några av de gamla favoriterna, kanske göra slag i saken och låna hem diktsamlingen ”En öppen vinter” från i våras också. Den finns så klart (liksom skivorna) på biblioteket!

Blir det något fredagsmys?

Jag har varit en pendlare. Jag har länge haft ett intresse för mat och hälsa i kombination, och läser gärna allt jag kommer över i ämnet. Min håg för ämnet ser ut på ungefär samma sätt som det jag har för exempelvis yoga: jag är väldigt intresserad och läser mycket om det, men det är inget jag praktiserar i mitt verkliga liv (men, intalar jag mig, det är bara en fråga om när - inte om. Ska bara läsa lite till först). I fråga om mat och saker vi stoppar i oss har jag alltså, i takt med att olika matvanor förespråkats, pendlat mellan att tycka att fina fibrer är grejen för kroppen, för att sedan nicka gillande när stenålderskosten höjdes till skyarna av somliga, och sedan: LCHF (Low Carb High Fat)! Ut med kolhydraterna, in med fettet - tja, inte mig emot. Men, som sagt, jag har inte direkt förändrat mina matvanor och har samtidigt känt att vissa saker vill jag nog helst inte vara utan i min kost. Och nu har jag fått en ny inspirationskälla vars budskap skulle kunna sammanfattas i en enda mening: ”Äh, så farligt är det inte.” Jag fick nämligen tag i en bok som heter Den föraktade falukorven. Om ketchupkrig och fredagsmys” av Karin Ahlborg, och småbarnsförälder som jag är så drogs jag till de välbekanta orden falukorv… ketchup… fredagsmys – min nyfikenhet var väckt. Vilka råd skulle nu denna matguru ha att erbjuda? Uppfriskande nog för matdebatten visade det sig att Ahlborg ägnar sin bok åt att gå igenom ett antal påståenden om vår kost och våra matvanor som vi konsumenter ofta accepterar som självklara, och flera heliga kor slaktas. En av dem är idén om det goda och sunda ekologiska valet - Ahlborg punkterar effektivt den allmänna uppfattningen om att det alltid är bättre att välja ekologiskt. Boken innehåller rubriker som ”Är det så farligt med socker?”, ”Långkokets förbannelse”, ”Å så en ostfralla tack” och ”Rädda fredagsmyset!” Det kan finnas en risk för att man som läsare och konsument tycker att resonemanget är lite tillspetsat och att tilltalet och ordvalen är lite väl talspråkiga, men förmodligen är tanken med detta att läsaren, i linje med bokens resonemang kring mat och livsstil, ska ”tas ner på jorden” och känna en verklighetsförankring. Hur man än känner inför Karin Ahlborgs ställningstagande kan jag verkligen rekommendera boken, och jag själv känner frid, jag är tillbaka på ruta ett där jag en gång började: lagom är nog alltid bäst!

Johanna

Johanna har namnsdag idag. Grattis!

Läs gärna Augustprisvinnaren Johanna Thydells nya bok Ursäkta att man vill bli lite älskad och Johanna Lindbäcks Saker som aldrig händer, seriealbumet Johanna av Li Österberg eller klassikern Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson, som du kan läsa mer om i antologin 15 författare.

En annan klassiker, som tydligen även blivit film, är Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross.

Låtar om Johanna: Visions of Johanna av Bob Dylan, Gimme hope Jo´anna av Eddie Grant eller Joan of Arc av OMD.

1001

Visst kan man känna sig lite stressad när man ser dessa omfattande verk med uppmanande titlar som 1001 album du måste höra innan du dör, 1001 böcker du måste läsa innan du dör, 1001 byggnader du måste se innan du dör, 1001 filmer du måste se innan du dör. Jag som har minst 5 viktiga saker jag måste hinna med innan helgen och inte vet hur jag ska få ihop det!
Men när man börjar bläddra i dem är det faktiskt riktigt roligt och inspirerad och sugen blir man. Jag hittar massor med böcker, skivor och filmer som jag redan har läst/hört/sett, men som jag oerhört gärna vill ta del av igen och sen är det så klart alla som jag inte känner till, men som jag tydligen borde bekanta mig med. Inte nog med att jag får massor med tips, till varje förslag finns en text som presenterar boken, skivan eller filmen som bara den är rolig att läsa. Sen kan man naturligtvis alltid diskutera urvalet; varför är den med och inte den…, men jag bestämmer mig för att inte fördjupa mig i det, jag bara bläddrar och låter mig uppslukas.
Naturligtvis kommer jag inte att hinna ta del av alla förslag, men jag blir nog sittande med dessa tegelstenar ett bra tag

Fruntimmersveckan: Sara

Hedrar dagens namnsdagsbarn, eftersom det är fruntimmersveckan den här veckan.

Sara är dagens namn. En känd Sara är författarinnan Sara Stridsberg som bland annat skrivit Drömfakulteten, belönad med Nordiska Rådets litteraturpris.
En litterär Sara kan du läsa om i Anita Goldmans Den sista kvinnan från Ur, som handlar om den bibliske Abraham och hans hustru Sara (s. 67-68 i pocketupplagan från 1988):

Då minns Sara en glömd rytm, en melodi så tystad att den inte längre hörs i världen, krossad av svärd och blod och modiga män. Dess gracila, eleganta toner har överröstats av hetsigare, mer högljudda rytmer. Sara släpper Talias hand och dansar sig in i cirkelns mitt. Hon rör kroppen mjukt efter toner som bara hon hör, gör gester vars innebörd bara hon förstår. Men de omgivande kvinnorna känner det unika och förfinade i Saras dans.

Allt tystnar. Den egyptiska trumman, de starka fötterna, de enkla flöjterna, de höga rösterna. Hundratals kvinnor står under Kanaans stjärnehimmel och ser hur en uråldrig och okänd värld kommer till liv i Saras lemmar. Och ett minne tänds långsamt i kvinnorna, en hågkomst av något de tycker sig ha varit med om, men som de vet att de aldrig har sett. För Talia, morgondaggens kvinna, är Saras skönhet så stor att det gör ont. Hon håller handen för hjärtat, som skulle det brista. Hagar, slaven känner rädslan och avunden inför härskarinnans graciösa behag riva genom lojheten och festberusningen och lämna henne nedbruten, så totalt och förkrossande underlägsen. Och Mamres gamla hustru mumlar: "Den skönaste, den grannaste, vackrare än Faraos tempeldanserskor". Sedan säger hon plirigt till närmast stående bihustru: "Det är tur att männen inte är här ikväll, de skulle inte veta att hålla händerna borta från henne."

Sara, den barnlösa, dansar världens äldsta fruktsamhetsdans, en rit till en död drottning, en bön till en svunnen gudinna, en uråldrig dans, kanske sedd nu av människor för sista gången.

De andra kvinnorna i veckan är Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina.
En alternativ namnlängd hittar du här.

Baka liten kaka - del 2

Jag har ju redan avslöjat min svaghet för kakor och bakning och nu har jag fått en ny favorit. Leila Lindholm har återigen kommit med en helt underbar bok. I ”One more slice” samsas surdegsbröd och pizzor med söta bakverk samt pannkakor och våfflor. Naturligtvis har jag redan testat några recept och kan med varm hand rekommendera Blondies (en ljus saftig brownie) och Chocolate swirl cheesecake. Där finns också ett grundrecept på semifreddo (som betyder halvfryst). Den här italienska glassen är lätt att göra och man behöver ingen glassmaskin för att få perfekt resultat. Leila ger förslag på olika smaksättningar och när jag bjöd på rabarbersemifreddo tyckte min svåger att den var grymt god. Det här är en bok jag kommer att använda flitigt och jag sitter redan nu och funderar på vad jag ska baka nästa gång.

De underjordiska

John Ajvide Lindqvists bok Lilla stjärna, filmen Metropia av Tarik Saleh, ungdomsboken De försvunna av Celia Rees och datorspelet Metro 2033, byggt på boken med samma namn av den ryske författarpseudonymen Dmitrij Gluchovskij, har något gemensamt; de bär alla på en krypande känsla av fara, och utspelar sig delvis i underjorden. I tunnelbanesystemet, i grottor, i kistor...

Lilla stjärnas hängivna grupp unga kvinnor behöver födas på nytt för att kunna leva vad de tror är starka liv och tillbringar därför en tid under marken. Celia Rees underjordiska varelse kan naturligtvis inte ta sig upp till ytan och både Metropia och Metro 2033 utspelar sig i en framtid och i en tunnelbana nära dig.

Huvudpersonen i den ryska framtidsdystopin Metro 2033, Artyom, får många uppdrag, bland annat att stjäla en bok från biblioteket (ack hemska tanke!). Ryska bibliotekarier verkar för övrigt inte särskilt lika de svenska, enligt följande citat (s. 300):

På nära håll liknade bibliotekarien inte en gorilla, inte ens en apa. Nosen hade päls, käften med långa huggtänder gick nästan ända bak till öronen och ögonen var så stora att rovdjuret inte liknade något annat som Artiom hade sett, vare sig levande eller på bild.

Spela, lyssna, läs och rys i sommarvärmen...

Libanon

Avslutade nyligen min semester under vilken jag tillbringade nästan tre veckor i Libanon. Jag och min familj åker dit för att träffa övriga släkten, men även för turisten är det ett spännande resmål. Nu var det inte första gången jag besökte landet så visst har jag hunnit se och uppleva en hel del, men fortfarande finns det många platser jag vill besöka och upplevelser att vara med om. I många fall räcker det att man sätter sig i bilen och styr upp mot bergen för att hitta en trivsam restaurang där man utan problem kan spendera en halv dag. Men när man, som i mitt fall, regelbundet återkommer till ett visst ställe är det framför allt återseendets glädje man njuter av: människor, dofter, vanor, ovanor, särskilda ljud, affärernas speciella utbud. Libanon är ett speciellt land på det sätt att du där kan se och uppleva så mycket på en så komprimerad yta, motsatserna vandrar så att säga sida vid sida: fattiga och rika, kristna och muslimer, lättklädda och täckta, för att ge några exempel. Innan inbördeskriget drabbade landet 1975 hade Libanon ett blomstrande samhälls- och affärsliv som lockade till sig mängder av affärsmän, turister, författare och andra intellektuella. Libanesiska författare idag återknyter ofta i sina böcker på ett eller annat sätt till inbördeskriget, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det präglade människornas vardag under 15 svåra år. I år har den libanesiska författarinnan Zena El Khalil utkommit med sin debutroman Beirut, jag älskar dig. Den skildrar dagens Beirut och Libanon, hur unga människor försöker leva vanliga, bekymmerslösa liv samtidigt som deras vardag också präglas av krigets kvardröjande skugga och nya politiska hot. 2009 utkom Alexandre Najjar med romanen Krigets skola. Najjar var barn och tonåring under kriget, och det är hans minnen och intryck från denna tidsperiod som boken skildrar på ett kortfattat och rakt sätt. Författarinnan Vènus Khoury-Ghata är också av libanesiskt ursprung, men lever, som många andra intellektuella libaneser, i Frankrike. Även hon utkom med en roman förra året; Sju stenar till den otrogna hustrun. Kärnan i berättelsen är den kommande steningen av en kvinna i ett ålderdomligt bysamhälle någonstans i Asien. Det som händer runt kvinnan och människorna omkring henne beskrivs på ett okonventionellt sätt med ett nästan poetiskt språk, och det är själva sättet som författarinnan använder för att skildra temat och den främmande miljö som gör boken till en sällsam upplevelse. Khoury-Ghata har även skrivit fler böcker.

Strandläsning

Hur kul är det egentligen att ligga på en strand och steka sig? Undrar en som längtar ut till en strand att steka sig på. Astråkigt. Svettigt. Kladdigt. Fullt med sand. Små terrorister i form av andras ungar. Vatten som är för kallt, saft som är för varm och snart kommer algblomningen som ett brev på posten.

Naturligtvis finns det en räddning. Ta med en bra bok. Passar lika bra i hängmattan som på stranden. För egen del brukar sommaren alltid börja med en ambitiös boktrave med en massa måsten, läsa ikapp, läsa sånt som man tycker att man borde ha läst för länge sen. Några dagar in på semestern brukar den värsta pliktkänslan ha runnit av en. Då kan man gräva längst ner i högen och grabba tag i de roliga böckerna. Lustläsningen. Här tre tips med ren och skär lustlitteratur:

Georges Perec. Livet – en bruksanvisning Den enda bok man egentligen behöver ta med till den där öde ön. Språkekvilibristen Perec bygger en underfundig labyrint som består av ett otal olika historier som alla utgår från invånarna i ett stort hyreshus i Paris.

Fredrik Sjöberg. Flugfällan. Fredrik samlar bananflugor på Runnmarö och mediterar över allt från sin tillvaro som statist på Dramaten till hur man bygger de bästa flugfällorna. Oerhört rolig. I biblioteket hamnar boken på avdelningen entomologi, insekter, (Ugj).

Mario Vargas Llosa. Tant Julia och författaren. En av de roligaste böckerna jag läst. Historien om den stressade författaren Pedro Camacho i 50-talets Lima som håller igång ett halvdussin radiosåpor samtidigt. Han får allt svårt att hålla isär de olika intrigerna, personer från en såpa hamnar plötsligt i en annan. Allt iakttages av den unge journalisten Mario vars spirande romans med sin äldre tant Julia sakta utvecklas till en fullbordad skandal.

”Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanliga beteendeproblemen; aggression, bristande koncentrationsförmåga, lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och skrivsvårigheter. Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade det inte. Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa ju alla.”

Susanna Alakoskis andra roman efter Svinalängorna heter Håpas du trifs bra i fengelset. Den fortsätter där den förra slutade kan man säga. Den handlar om ett syskonpar med finlandssvenskt påbrå, okända soldater, syskonskap, missbruk, kärlek, uppväxt… Rolig, allvarlig, träffsäker, läsvärd! Boken är dedikerad ”till alla anhöriga” och börjar med två citat:

En av det fattigaste folkets mest framträdande egenskaper/…/ är att det klagar så lite i förhållande till sin nöd. Det skäms.
Eyvind Johnson, Romanen om Olof

Jag undrar förresten om det finns anhöriga. Att bli anhörig det är svårare, det är inte biologi.
P-O Enqvist, Nedstörtad ängel

Romanen börjar och slutar med en kurs för medmissbrukare. Sami, brodern, bokens ”du”, är en riktig strulpelle. Systern, Annie, bokens ”jag”, både hatar och älskar sin bror. Hon är den som håller ihop och sköter om fasaden, blir hjälparbetare både på fängelset och på Migrationsverket som vuxen. Ska brodern få en andra chans?

Boken igenom hänvisas det till Janne Bergquists Autonomisk manual:

”Läs mycket i fångenskapen. Därmed kan du ganska effektivt fördriva dess plågor.
Undvik inte berömda författare. Det faktum att de blivit kallade stora betyder inte att de är dåliga eller ens tråkiga. Tvärtom har vår kultur utvecklat en imponerande förmåga att geniförklara och därefter ge fan i vad dessa genier har sagt. Jesus är ett bra exempel. Om han anat vad han ställde till med skulle han aldrig ha skaffat sig dom där tolv torpederna.”
Håpas du trifs bra i fengelset, s 328
Läs även den på biblioteket!

Andra romaner om människor i fängelser är Björn Ranelids Kniven i hjärtat, Anita Salomonssons Lika som kärlek, Levi Henriksens Snö ska falla över snö som fallit eller Annika Östbergs Sorgfågel, El Choco av Markus Luttemann, Iskallt och stenhårt av Rickard Flinga. Listan kan göras lång. En länk till Kriminellas Revansch i Samhället, KRIS, hittar du här.

Vill du läsa facklitteratur om ämnet kan du bland annat läsa Michel Foucaults Övervakning och straff, Sven Å Christiansons I huvudet på en seriemördare, Tomas Ekströms Människan, brottet, följderna eller Jerzy Sarneckis Polisens prestationer (obs pdf-fil).

Susanna Alakoski har också gett ut antologierna Lyckliga slut och Tala om klass.

Guldkorn ur höstutgivningen

Ungefär samtidigt som affärerna rear ut sommarkläderna kommer Svensk bokhandel med sitt höstnummer. Det är nu man kan få ett samlat grepp om bokfloden som anländer lagom till bokmässan (+ några eftersläntrare som väljer att dyka upp i oktober eller november).

I vanlig ordning kommer den produktiva Joyce Carol Oates ut med en ny bok, denna gång med den oskyldiga titeln ”Lilla himlafågel”. Men bakom titeln döljer sig en mordhistoria som verkar ha proportioner av ett grekiskt ödesdrama. Aarons moder Zoe hittas död och både den f.d. maken (Aarons far) och den nye älskaren blir misstänkta. Aaron och älskarens dotter Krista dras till varandra samtidigt som de tror att den andras far är mördaren. Trassligt? Jag fick rita någon form av amatörsläktträd för att få grepp om personerna. Men det finurliga med Oates, och alla andra stora berättare, är att romanerna kan ha vilken handling som helst, hennes skickliga gestaltande gör det alltid intressant.

Enligt förlaget är den nya boken av Bengt Ohlsson, ”Kolka”, det starkaste han skrivit. Det ska bli intressant att läsa själv och bedöma. Jag tyckte mycket om ”Hennes mjukaste röst” som kom för ett par år sedan, om en kvinna som efter en bilolycka gör upp med sitt gamla jag. Däremot fastnade jag inte lika mycket för hans senaste bok ”Syster”. I ”Kolka” sitter en flicka i ett nytt fint hus i ett eget nytt fint rum i England, men hon saknar mamman och stranden i Lettland. Efter hand växer planen på en gruvlig hämnd på styvmodern fram.

Iain Pears släpper ”John Stones fall” i september. Jag har inte läst något tidigare av författaren, men mord i 1900-talets början som leder läsaren på en resa bakåt i tiden från London via Paris till Venedig, låter mustigt och bra! Ca 600 sidor är den på också, så där finns något att se fram emot när höstmörkret faller.

Vad kommer mer i höst? Ja, vill ni kolla in vilka nya romaner som är på gång, klicka här. Är det hellre deckare som lockar så finns de istället via den här länken. Bara att reservera!

Film på nätet

Film på bio i all ära men visst är det fantastiskt vilka nya distributionsmöjligheter som kommit med snabbare uppkopplingar och vilken flexibilitet våra allt mindre skärmar ger. De senaste dagarna har jag legat i hängmattan och tittat på film i datorn.

Jag hade höga förväntningar på Voddler – jag trodde den skulle vara som Spotify fast för film – när denna filmtjänst lanserades för ett tag sedan men tröttnade snabbt. Dels är man tvungen att ladda ner ett program som använder delar av datorns minne och dels är filmutbudet ganska skralt och kommersiellt. Det mesta kostar dessutom pengar. Då tycker jag mycket bättre om kvalitetstjänsten Mubi där en stor mängd samtida arthousefilm, varav en hel del inte finns i svensk distribution, finns tillgänglig. Det mesta kostar även här men guldkorn som exempelvis den senegalesiska klassikern Touki Bouki är helt gratis att titta på. I dagarna lanseras den nya versionen av Moviestream.se, en webbresurs för film som nästan låter för bra för att vara sann. Så här står det på hemsidan: ”Har du någon gång sagt till dig själv ’Någon borde uppfinna en tjänst där man kan hitta alla filmer i världen som man sedan kan se direkt genom ett klick, utan fördröjning och i HD-kvalité’? Isåfall har vi bra nyheter. Den här tjänsten finns. Den heter Moviestream.” Mycket lovat men sidan är absolut värd att kolla upp när den öppnas.

På YouTube har jag spanat in kortfilmen Harvie Krumpet, den oscarsbelönade pärlan från 2003 av australiern Adam Elliot vars otroliga spelfilm Mary & Max gick upp på bio i Sverige för några månader sedan. Det är leranimation för vuxna, svart och cyniskt, med starka, lite vrickade historier och karaktärer samt en skön berättarröst som detaljerat beskriver skeendena.

I Malmö finns nollbudgetfilmaren Henrik Möller som lägger upp sina många underhållande malmöskildringar på YouTube. Titta exempelvis på Bra ställen att hänga på, bra folk att känna i Malmö som med släpig berättarröst, illustrerad av stillbilder, guidar bland stadens kanske smutsigaste platser och sevärdheter.

Intressant är också hur filmare som inte får möjlighet till traditionell distribution använder nätet för att nå ut med sina filmer. Den svenska independentrullen Nasty old people finansierades helt genom ett privat banklån och spreds genom bittorrentteknik. På deras blogg finns en länk till The Pirate Bay där torrentfilen kan laddas ner. Allt är, som sällan förknippas med fildelning, lagligt.

Med de nya visningsfönstren förändras också kraven på filmernas estetik och form. Regissören Sally Potter gör med sin film Rage, premiärvisad vid 2009 års Berlinfestival och uppmärksammad vid årets filmfestival i Göteborg men också distribuerad exempelvis via mobiltelefoner, ett experimentellt försök att skapa en plattformsoberoende spelfilm. Resultatet är iscensättningsmässigt väldigt enkelt med talande skådespelare framför enfärgade fonder. Filmen följer en ung bloggares intervjuer med modeskapare, modeller och andra involverade bakom kulisserna på en modeshow. Vad som börjar som en satir över modevärlden eskalerar i allt våldsammare intriger. I rollerna återfinns stjärnor som Jude Law, Judi Dench och Steve Buscemi. Under året kommer den att släppas på svensk dvd.

Theorins Öland

Johan Theorin är göteborgare, men hans deckare utspelar sig på Öland. Det är en miljö han känner väl till efter att ha tillbringat alla sina somrar där. Eftersom han kommer till bokfestivalen i höst så tyckte jag att det var dags att läsa någon av hans böcker. Jag lånade hem ”Nattfåk” och när den var slut undrade jag varför jag inte läst denne fantastiske författare tidigare. Jag ville genast läsa mer och kastade mig raskt över hans debut ”Skumtimmen”. Theorins berättelser inbjuder verkligen till sträckläsning och inslagen av skrönor och det övernaturliga tilltalar mig. Dessutom låter han en 80-årig f.d. skutkapten som heter Gerlof Davidsson lösa mordgåtorna.

”Skumtimmen” börjar på sjuttiotalet när Gerlofs barnbarn, sexårige Jens, försvinner spårlöst. 20 år senare kontaktar Gerlof sin dotter Julia och ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med ett nytt spår efter hennes försvunne son. Julia, som aldrig kommit över förlusten, återvänder motvilligt och får nu höra talas om en mytomspunnen ölänning vid namn Nils Kant. Kant flydde från Öland på fyrtiotalet efter att ha dödat tre män. Han dog utomlands långt innan Julias son försvann och han ligger begravd på Öland. Ändå sägs det att han vandrar omkring på Alvaret i skymningen – i skumtimmen.

I ”Nattfåk” står familjen Westin i centrum. Joakim och Katrine flyr Stockholm för att med sina två barn flytta in i Åluddens gård på norra Öland. Gården, som ligger vid en automatiserad fyrplats, byggdes en gång av virke från förlista skepp och det sägs att den varje jul får besök av de döda. Så sker en drunkningsolycka ute vid fyrarna. Joakim, som befinner sig i Stockholm, får dödsbudet via telefon och fylld av sorg tar han sig hem. Men den unga polisen Tilda Davidsson och hennes släkting Gerlof tror att det kan handla om ett mord.

Enligt en recensent är Theorins senaste bok ”Blodläge” den bästa hittills. Den ligger där hemma och väntar på att bli läst, tror jag ska försöka sluta tidigare idag…