Fem karaktärer att gilla

Fem karaktärer jag skulle varit förälskad i, om jag också vore en fiktiv karaktär. Vem behöver en man?

1. Artiom från Metro 2033. 

2. Augustus Waters från The fault in our stars/Förr eller senare exploderar jag. Eller Alaska från Var är Alaska?

3. Puck Connolly från Dödsritten. Eller Gansey från Kretsen. Eller Cole i Feber, eftersom Sam redan är upptagen.  

4. Lestat från En vampyrs bekännelse. Boken, alltså. Edward Cullen är en mes.  

5. Daenerys Targarien från Sagan om is och eld.

På de svagas sida

En av sakerna som gör att man tvivlar på människans överlevnad är dess girighet. Egentligen tänker jag nog mest på män i det sammanhanget. Giriga, maktlystna män som inte ser något fel i att kör över allt levande för att tjäna en hacka. Den grönskande miljön, djur och fattiga människor är endast mindre hinder i deras väg mot rikedom och hög status.

Emot sig har dem dock alltid någon – oftast en excentrisk man, eller en kvinna. Hen är i underläge; den ensamma mot de många, den fattiga mot de rika, den lilla individen mot det stora aktiebolaget. Ändå lyckas de vända världen rätt!

Det handlar om Carl Hiaasen. Jag har inte kunnat belägga att han har något skandinaviskt påbrå, men med ett namn som Hiaasen måste det vara så. Han är född och uppvuxen i södra Florida, har bott i Florida i hela sitt liv, arbetat på tidningen The Miami Herald sedan 1976 och skrivit flera romaner som med vansinnig indignation och flödande humor gisslar alla maktfullkomliga korkade vita män. Hans outsider till hjälte kan vara en tidningsjournalist, en privat detektiv, en rik ung man, en exotisk dansös… Ibland är de själva hotade men mer ofta slås det för att de inte står ut med att se de onda vinna. Och för att någon måste försvara de små paddorna, jordugglorna, indianerna.

Jag har precis läst Tourist Season (1986), Hiaasens första egna roman; och jag har börjat på Sick Puppy (2000), hans nionde roman. Tidigare har jag läst Strip Tease (1993) och Blå tunga (Native tongue, 1991). Striptease finns också på svenska liksom Orkanens öga (Stormy Weather; 1995) vilket jag inte har läst, ännu.

Intrigerna är intressanta, personerna udda och välskapta och språket journalistiskt adekvat. Hans miljöer är fint tecknade – man känner svetten, myggsurande, den kvävande fuktigheten - fruktsamheten.  Men jag tar upp en Hiaasen med sådan glädje främst för att han är rolig. Jag skrattar högt medan jag läser.

Läs gärna också ungdomsromanen Hoot, filmad som Uppdraget.

Michael Bafford      

Läsutmaning

Läsutmaning!
Reglerna är enkla: Läs en bok från varje världsdel. Vad som är en bok från en viss världsdel avgör du själv. Nedan följer några tips, som hjälp på vägen.
Afrika
Chimananda Ngozie Adichie: En halv gul sol
Marie N´Diaye: Tre starka kvinnor
Christie Watson: Små solfåglar långt borta
Chris Cleave: Little Bee
Christopher Abani: Abigails liv

Asien
James Levine: Den blå dagboken
Kyung-Sook Sin: Ta hand om min mor
Mary Yukari Waters: Kvällens lagar
Rattawut Lapcharoensap: Sightseeing
Mo Yan: Vitlöksballaderna

Europa
Virginie Despentes: Apocalyps baby
Juli Zeh: Corpus delicti
Maarten t´Hart: Om så hela världen rasar
Lina Wolff: Bret Easton Ellis och de andra hundarna
Olga Grjasnowa: Ryssar är såna som gillar björkar

Nordamerika
Julie Otsuka: Vi kom över havet
Angela S Choi: Hello Kitty måste dö
Hillary Jordan: Mississippi
Norman Manea: Huliganens återkomst
Kim Thuy: Ru
Sydamerika
Hernan Rivera Letelier: Filmberätterskan Laura Restrepo: För många hjältar
Asli Erdogan: Staden i den röda kappan
Carolina de Robertis: Det osynliga berget
Roberto Bolano: Amulett

Oceanien
Per Ole Persson: Jaco
Janet Frame: Vid alfabetets gräns
Bruce Chatwin: Drömspår
Nam Le: BåtenAlan Duff: Krigarens själ

Vill du ha fler utmaningar, prova The Chaos Challenge. Lycka till!

Ursäkta röran...

....brukar det stå i butiker när de flyttar runt eller bygger om. På stadsbiblioteket hade det inte varit helt fel med en sådan skylt just nu då det onekligen är ganska rörigt. Andledningen till röran är att vi håller på att montera en ny disk. Personalen finns därför i provosoriska diskar mitt emot platsen där vi brukar finnas och även om det inte är många meter bort, så är det inte självklart att hitta. Vi märkte igår att vanans makt är stor då besökare med frågor snällt stod och väntade vid den nya halvmonterade disken, men vi tog så klart hand om dem ändå. Förhoppningsvis är allt monterande, el- och kabeldragande klart när vi öppnar igen efter påsk och visst ser den nya disken snygg ut!!?

Fika idag också

...och efter vårdagjämning så kommer Marie Bebådelsedag - Vårfrudagen - Våffeldagen. Det har liksom blivit så här i Sverige, att vi gått från att uppmärksamma Maria bebådelse till att uppmärksamma... våfflan. Tja, våfflor är väl gott, men förtjänar den verkligen en egen dag? Förtjänar kanelbullen en egen dag? Eller  semlan?  Jag vet inte hur hårt nämnda bakverk jobbat för att nå den status de har, men i ett land där fikan är unik och religion kanske det inte krävs så mycket. Fotograf Åsa sjöström vann nyligen tredje pris i kategorin "Årets bildreportage" Sverige för sin bildserie om fikastunder. Läs mer om det här och se hennes fikabilder här. 

 

Gästbloggare: Missförstånd är regeln

Jag minns en sak min pappa berättade för mig en gång, förmodligen strax efter att han planterat ett äppelträd på tomten. Det var någon lärd person som sagt att det finns tre saker varje människa bör göra i livet; skaffa barn, skriva en bok och plantera ett träd. Det efterföljdes såklart av att han gjort alla tre och därmed på något vis fullbordat sitt liv. Utan att på något sätt missunna honom hans tre triumfer, skulle jag vilja lägga till en fjärde sak på den listan. Att skriva regler till ett brädspel.

Jag går på spelprogrammet på Södertörns högskola med inriktning design/projektledning. Mitt jobb handlar ofta om att komma på spelidéer, mekaniker i spel, hur banor ska se ut och leda en grupp talangfulla människor till att skapa digitala spel. Men i vårt senaste projekt fick vi istället skapa ett brädspel. Processen bakom detta blev hälften delar hårrivande och hälften eufori. 

Att skapa ett brädspel i sig är precis som att skapa ett digitalt spel, mestadels en otroligt rolig process. Problemet med brädspel är dock att all information i spelet ska hållas reda på av spelarna och det visade sig att dessa inte är att lite på för fem öre. 

Vår lärare var snabb med att betona två saker. För det första skulle vi speltesta ofta, helst av personer som inte visste någonting om spelet och helst bara genom att ge dem vår senaste uppsättning regler. För det andra så skulle vi skriva reglerna så enkla att trötta och berusade människor skulle förstå dem (eftersom det inte är alltför sällan man är i det skicket när man spelar spel). Jag och min designkollega förkastade tyvärr detta lite, inte för att vi tyckte det var dåliga tips men för att det var svårt att finna speltestare i en klass där alla konstant letade speltestare. 

I slutet av projektet – inte mindre än dagen innan presentation – fick vi en annan grupps spel att opponera på, likväl skulle en grupp opponera även på vårt spel. Eftersom vi blev klara ganska snabbt med vår opponering, så bestämde jag mig för att sitta med den andra gruppen för att se hur det skulle gå för våra regler. Därnäst väntade de 2 värsta timmarna i mitt liv.

Man skulle kunna tro att i en klass full med spelskapare och nördar, så skulle det inte vara några problem att läsa några sidor regler rakt upp och ner. Jag skulle inte kunnat ha mer fel. Förvisso började regelläsaren från början, vilket jag tyckte var en bra start, men efter att ha satt upp brädet så började folk skrika ut frågor, vilket ledde till ett förbannat bläddrande fram och tillbaka i regelboken. Efter att slutligen ha kommit igång med spelandet, så slutade de kolla i reglerna och bara gjorde en massa antaganden efter att oklarheter kommit upp vilket resulterade i att de inte spelade spelet på rätt sätt och därmed inte bedömde det korrekt heller. Till råga på allt var jag tvungen att sitta tyst och iaktta, eftersom de skulle bedöma reglerna. Det kan ha varit för att klockan var sent slagen. Eller att de satt och spelade i skolans pub. Men det gör ju egentligen bara saken värre, för det var ju en av punkterna vår lärare poängterade åt oss från första början. 

Idag kan jag dock med stolthet säga att jag har varit med och skapat brädspelet From Mars they came. Och är det något jag lärt mig från regelskrivandet så är det: Förvånas aldrig över människans förmåga att missförstå allt du säger eller skriver. 

Hannes Lidbeck

Påskekrim

Påskekrim, den norska traditionen med utgivning av deckare till påsk, uppstod troligtvis 1923 då ett bokförlag bestämde sig för att prova ett nytt grepp. I år är det alltså 80 år sedan och påskekrim är numera lika norskt som syttende mai.

Vad ska man då välja om man, precis som norrmännen, vill frossa i deckare till påsk? Mitt tips är någon eller några av följande:

”Mörkt motiv” är Louise Pennys första bok om ond bråd död bland de excentriska invånarna i den lilla kanadensiska byn Thee Pines.

”Rekviem i Villette” eller någon annan av Ingrid Hedströms böcker om Martine Poirot som är undersökningsdomare i den fiktiva belgiska staden Villette.

”Flimmer” är en medicinsk thriller som Anne Holt har skrivit tillsammans med sin bror Even Holt. Han arbetar som kardiolog och har stått för de medicinska kunskaperna.

”Flickan på kyrkogården” av Maria Gustavsdotter är en snäll och oblodig deckare som utspelar sig i 1820-talets Uddevalla. Den unga och intelligenta Aurora Ekblad blir inblandad i ett mordfall då hon snubblar över liket av en fattig flicka.