Stalker

Vad betyder ”stalker”? Scavenger, Trespasser, Adventurer, Loner, Killer, Explorer, and Robber. Eller, som det blir på svenska; jägare, förföljare. Stalker är också namnet på en roman av de sovjetiska science fictionbröderna Strugatskij, som även blivit film.

Boris Strugatskij, bror till Arkadij Strugatskij, dog nu den 19 november 2012, så det blir inga fler romaner. Passa på att läsa böckerna, eller se filmen! Gillar du klassisk musik kan du även lyssna på skivan Nostalgia - song for Tarkovsky av Francois Couturier.

Böcker av bröderna Strugatskij:

Picknick vid vägkanten
Definitivt kanske
Måndag börjar på lördag
Citat från baksidestexten:
En dataprogrammerare från Leningrad kommer på avvägar och hamnar på ett sällsamt forskningsinstitut långt bortom alla allfarvägar, där magin fungerar, där Gud, Djävulen, tidresenärer och diverse monster och utomjordingar ingår i personalen, där sagan och myten och de vildaste science fiction-historierna är verklighet och ingenting är omöjligt.
Skalbaggen i myrstacken

Stalker Omarbetat filmmanus till Andrei Tarkovskys långsamma, konstnärliga film Stalker som delvis bygger på Picknick vid vägkanten.
Citat från baksidestexten:
De utomjordiska varelserna hade kommit till Jorden, gjort något obegripligt och givit sig av igen. Kvar efter deras besök fanns Zonen, ett egendomligt område där de vanliga naturlagarna inte längre gällde, där de utomjordiska besökarnas kvarlämnade skräp kunde ge död eller ofattbara rikedomar till dem som hittade det.

In i Zonen beger sig tre personer på jakt efter ett speciellt föremål som påstås finnas där; de smyger sig genom FN-styrkornas avspärrningar och in i en sällsam värld som inte längre liknar Jorden, där minsta felsteg är lika med en ohygglig död.

Det förekommer även stalkers i Dimitrij Gluchovskijs postapokalyptiska serie, som börjar med boken Metro 2033.

Gängkriminalitet i nya svenska deckare

Jag har den senaste tiden läst två svenska kriminalromaner som båda handlar om organiserad brottslighet i Sverige. Båda böckerna beskriver gängkriminalitet med stark lojalitet och hierarki inom gruppen som utövar väldigt grovt våld. I båda böckerna spelar knarkhandel en stor roll både för att finansiera annan kriminell verksamhet och som hållhake på olika personer. I båda fallen utnyttjas unga potentiella gängmedlemmar för att utföra väldigt grova brott, brott som är för unga för att dömas för. Det är otäckt att se hur dessa barn genomför handlingar som får fruktansvärda konsekvenser i sin önskan och iver att bli upptagna i gänggemenskapen och hur de ser upp till och blint litar på dem som styr grupperna. Det är en mycket mörk bild av det svenska samhället som målas upp i båda böckerna.

Den ena är Helene Turstens tionde bok om kriminalinspektör Irene Huss som heter I skydd av skuggorna. Den utspelar sig som de tidigare böckerna i serien i Göteborg med sitt välkända team vid Göteborgspolisen i centrum. Denna gång hamnar man mitt i korselden mellan två rivaliserande grupper av MC-gäng. Irene Huss blir personligt indragen då henens man, som numera är restaurangägare blir hotad eller som det uttrycks, erbjuden skydd av ett av gängen.

Den andra boken är Två soldater av Anders Roslund och Börge Hellström. Två pojkar i 18-årsåldern i Stockholmstrakten leder ett gäng med flera mycket unga medlemmar som sysslar med grov kriminell verksamhet i vad som känns som ett totalt laglöst land. Tillsammans planerar och genomför de en fritagning av gängmedlemmar från flera av landets säkerhetsklassade fängelser. Rättssamhället försöker bekämpa brottsligheten, men kämpar mot krafter som man inte rår på.

Romaner är inte verkligheten, men beskriver en del av verkligheten i skönlitterär form och att läsa dessa böcker känns inte som underhållnig, framförallt inte Roslund/Hellström. De har verkligen en förmåga att belysa ämnet de skriver om på ett sätt som få. De får en att vakna upp och se och förstå saker som man egentligen inte vill se, men som i allra högsta grad är en del av vårt samhälle och ett tydligt bevis på samhällets oförmåga att lösa problemen. Man läser vidare med allt större känsla av hopplöshet och till och med förtvivlan.

Vinnare

I väntan på att det ska bli dags för tillkännagivandet av årets Augustprisvinnare uppmärksammar vi några andra vinnare: svenska barn- och ungdomsförfattarinnan Katarina Kieri fick nyligen motta Astrid Lindgrens eget pris som är instiftat av bokförlaget Rabén & Sjögren där Astrid arbetade i många år som ansvarig redaktör för barnboksutgivningen. 

Riktar vi blicken mot USA ser vi att prestigefulla litterära priset National Book Award i år tilldelats LouiseErdrich. Priset får hon för sin roman The Round House som handlar om en våldtagen kvinna i ett indianreservat. Erdrich är enligt många kritiker en av de viktigaste representanterna för den indianska författarna. Än så länge är vinnarboken inte utgiven på svenska. Flera av hennes böcker, såväl på svenska som engelska, har vi dock på biblioteket.

Världen går under

Vi lever i en tid då energi är billig. Hela vårt industriella samhälle bygger på att billig energi finns och kommer att finnas. Men för att hitta kol och olja – de absolut mest använda formerna av energi – måste vi leta längre och längre bort, gräva djupare och djupare. Och under tiden höjer vi världens temperatur med oklara klimatförändringar som följd. Att tro att vi kan hitta andra likvärdiga energikällor tillhör framstegsmyten. Att allt alltid kommer att bli bättre och större och billigare håller helt enkelt inte i ett slutet system – som vår planet.

Men det är inte världen som går under, egentligen, det är endast vår civilisation.

Men tro inte för den del att det sker genom att allt plötsligt klappar ihop. Detta är apokalypsmyten, vårt samhälle är något segare än så. Vad som kommer att hända är att det globala samhället och perspektivet bryts ner, det mycket lokala samhället blir plötsligt fokus för nästan allt. Detta är huvudteserna i David Jonstads bok Kollaps från 2012. Han går grundligt tillväga med exempel på tidigare kollapser och med många fakta och expertuttalanden om världen idag.

En som inte har läst boken, men förmodligen några av hans källor är Saci Lloyd. Hennes ungdomsbok Mitt klimatkatastrofala liv från 2011 (Carbon Diaries 2015 från 2008) gestalter flera av de punkter Jonstad tar upp. Det finns flera böcker som går i samma spår. Om du gillar dystopier – och vem gör inte det? – då kommer du att känna igen flera av motiven.

Laura Brown växer upp i en förort till London. Storbritannien har drabbats av riktigt svåra stormar och för att försöka göra något åt detta införs en ransonering av koldioxidutsläpp. Man kan t.ex. få välja mellan att ladda mobilen eller ta en varm dusch. Lauras familj är inte genomsnittlig, de är alla mer eller mindre galna och blir inte sundare av den påtvingade livsstil ransoneringen innebär. Hennes far skaffar en häst och en gris, gräver upp gräsmattan för att odla växter. I förlängningen ses han dock allt mindre som galen! Sommaren utan luftkonditionering är genomsvettig i en varmare värld, vintern blir ännu värre.

Jag har kommit på två saker som visar på en bra dystopi:
1. Du sugs in i berättelsen (detta gäller all god skönlitteratur) men när du
lägger en dystopi ifrån dig, pustar du ut och tackar att det inte är sant!
2. Du får ett nytt perspektiv på tillvaron. Jag satt på ett café och hörde två
herrar diskutera, den ena sade ”sådan är lagstiftningen”. Jag uppfattade inte
mer, men tänkte, ”O herregud, lagstiftningen! När vinterstormarna sänder
flodvågor rullande uppför gatan! När vi fryser och är hungriga! Lagstifta emot
det, du!

I en annan bok med en helt annan katastrof hamnar elvaåriga Julia mitt i apokalypsen. I hennes fall är detta inte ett plötsligt kärnvapenkrig eller en epidemi utan något mycket mera hjärtslitande långdraget. Under ungefär ett år får vi följa henne i skolan och hemma på sin gata. Medan katastrofen blir mer påtaglig blossar känslorna upp. En begynnande kärlek är nästan endast tragisk då världen håller på att gå under. En tid för mirakel heter boken av Karen Thompson Walker. Och trots huvudpersonens låga ålder är det ingen barnbok. Läs den och njut av solens jämna gång.

All god litteratur river upp dig vid rötterna. Du lägger inte boken ifrån dig som samma människa. Dystopier – fakta eller fiktion – river upp dig ur dina invanda föreställningar och ger dig en ny värld att beskåda, en som kanske är på väg att ta slut. Pass på!

Skrivet av Michael Bafford

Allt vi aldrig gjorde med varandra

Det är midsommar och det rustas till bröllop på Ramsättra gård i Sörmland. Viktoria ska gifta sig med sin Jonas. Men inte av kärlek utan mer som en kul grej. En anledning att ställa till fest. Jonas är gay och precis den man som Viktoria, vackra, sexiga, undersköna Viktoria som alla män faller för, behöver. För själv är hon i det närmaste asexuell, en modern Tintomara. Möjligen bara lite besatt av sin styvbror Max som sitter i fängelse för dråp. 
Till bröllopet bjuds Viktorias mamma, Marianne, vars andra man Perry, nyligen avlidit av en hjärtinfarkt. Det hindrar inte att hans ande svävar över tillställningen. Viktorias pappa Harald som är den som innehar Ramsättra, står på ruinens brant och bröllopet bättrar knappast på hans ekonomiska ställning. Hans nya kvinna, Sonja, sörjer ett barn som blev döfött ett år tidigare. 

Alla dessa personers livsöden och några till vävs samman denna mid-sommarnatt när oknytt och naturväsen tycks förvrida huvudet på folk. Men egentligen kan man nog inte skylla alla dessa förvecklingar på något övernaturligt. Kanske är de bara en konsekvens av allt de som dessa människor gjorde med varandra, eller inte gjorde… 
Underrubriken är ”en midsommarkomedi” men är det en komedi så är den definitivt av det svarta slaget. 

I ”allt vi aldrig gjorde med varandra” visar Inger Alfvén än en gång att hon hör till en av landets främsta skildrare av relationer. Möt henne den 14 november i Kristianstads konserthus, Lilla salen kl. 19.00.

Fyra år till

Marlene Targ Brill: Barack Obama - president for a new era

Martin Gelin: Det amerikanska löftet

Liza Mundy: Michelle Obama

Barack Obama: Att våga hoppas

Barack Obama: Barack Obama - med hans egna ord

Barack Obama: Min far hade en dröm

Tron på förändring

Segertalet hittar du här, texten på engelska här.

Nya musikbiografier

I höst har det kommit ut ovanligt många musikbiografier på svenska om flera av de riktigt stora musikprofilerna i världen.


I samband med att man firar Beatles 50 år kommer en omfattande samling med John Lennons brev. Det är Beatlesbiografen och författaren Hunter Davies som har spårat och samlat närmare trehundra brev och vykort som John Lennon skrev till vänner, bekanta, fans och alla möjliga. Detta var ju före Internets tid och det är roligt att bläddra i boken som innehåller många foton på breven, så att man kan läsa dem direkt så som de var skrivna. Yoko Ono var först skeptisk till idén och ansåg att många av breven är för privata, men har gett sin tillåtelse till publiceringen. Boken inleds med en kort biografi över John Lennon och är därefter kronologiskt indelad, så att breven kommer i sitt sammanhang.

Jimi Hendrix yngre bror Leon har tillsammans med skribenten Adam Mitchell skrivit en biografi om sin berömde bror och deras uppväxt i Seattle. Brödernas barndom präglas av fattigdom, droger och de togs periodvis om hand av fosterföräldrar. Jimi Hendrix dog tragiskt redan vid 27 års ålder på ett lägenhetshotell i London 1970. Boken handlar även om det rättsliga efterspelet efter dödsfallet och Leons liv i skuggan av sin berömde bror.

Andra aktuella musikbiografier är:

Carlin: Bruce
Francke: Madonna
Hewitt: Bowie
Norman: Mick Jagger
Young: Fredsförklaring

Du hittar dem alla på hylla Ijz på biblioteket.