"Jesus saves, I spend"

Fyndig låttitel hon har, den Way Out West-aktuella Annie Clark alias St. Vincent. Dessutom har hon alla sina tre skivor representerade på biblioteket. Vilken lycka att upptäcka dem (den egna skivsamlingen ligger i träda för tillfället på grund av henne)! Jag började helt okontrollerat med album nummer två ”Actor” som kom 2009, en skiva som fick bra mottagande hos kritikerna och även av mig för den blev snabbt favoriten. Men därmed inte sagt att den första skivan ”Marry me” eller den nyaste ”Strange mercy” är dåliga, tvärtom!

Hennes musik beskrivs som glad med inslag av galna partier och det stämmer bra. Jag ser både fjärilar och marschkängor framför mig när jag lyssnar. Ibland är hon väldigt rastlös, som om hon inte litar på att lyssnaren behåller intresset genom en hel låt om hon inte ständigt byter tempo och lägger in knasiga ljudinfall. Ibland är hon lite mer kommersiell och har till och med traditionellt uppbyggda låtar. Annars är det indiepop med en fantastisk röst, lite så där soul-jazzig. Precis som Feist och Tori Amos är hon är en tusenkonstnär som spelar de flesta upptänkliga (och oupptänkliga) instrument själv.

Själv är hon en spröd, fågellik (tänk yngre Joyce Carol Oates) Oklahomatjej som har varit medlem i The Polyphonic Spree, samarbetat med Sufjan Stevens men även gästsjungit för andra artister. Namnet St. Vincent är inspirerat av mellannamnet på en av Annies nära äldre släktingar, men också St. Vincent’s Catholic Medical Centre, sjukhuset i New York där poeten Dylan Thomas avled.

En av mina favoritlåtar är ”Marrow” från just ”Actor”, kanske inte så konstigt när gitarrerna 2.14 in i låten börjar låta som om de kör ett race på Daytonabanan (eller med andra ord som om Trent Reznor plötsligt gör ett gästspel).

Den nya arbetarklassen

Människor har alltid flyttat. Anledningarna har varierat, men hoppet om ett bättre liv är gemensam. På 1840-talet emigrerade Karl-Oskar och Kristina från svält och fattigdom i mörkaste Småland till Amerika. Ungefär 1,3 miljoner svenska medborgare gjorde den svåra resan över Atlanten i hoppet att skapa sig ett bättre liv för sig själva och sin familj. Efter andra världskriget och fram in på mitten av 1970-talet skedde en omfattande arbetskraftinvandring till Sverige som svar på en direkt efterfrågan från industrin. I dag bor och arbetar tre procent av jordens befolkning, cirka 200 miljoner människor utanför sina hemländer. I vissa länder i Afrika är det upp till 80 % som har någon i familjen som arbetar i något annat land.

I alla tider har arbetsmarknaden uteslutande värvat män från andra länder som arbetskraft. Rebecka Bohlin beskriver en förändring i "De osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass." Nu är det kvinnor som flyttar, de har blivit de lägst betalda  inom tjänstesektorn. De städar, lagar mat och tar betalt i butikerna. Lönen de får går inte att leva på, de får ta minst två arbeten. Boken beskriver bara kvinnornas situation, den varken förklarar eller analyser, och den känns också lite tunn för att skapa en helhetsbild.
Men det är en oerhört viktig berättelse för att det är en verklighet.

Pimpa lingot!

Har du missat helikopterperspektivet? Eller behöver du lite kreativt, corporate bullshit för att trimma affärsidén? En snabb koll på floskelgeneratorn är allt du behöver för att få inspiration:

”Vi strävar alltid efter att se helheten
och har kvalitet, strukturerad utveckling samt kompetens som bas
för att stärka vår strategi att positionera oss som ett visionsstyrt företag.”

Det här är bara ett exempel. Gå in och titta på generatorn och ta det floskulösa till nya höjder.

Gissa boken

Kan du din litteratur? Vet du vilka böcker följande inledningsmeningar kommer från? Skriv gärna dina gissningar i kommentarerna. Svaret kommer i nästa veckas inlägg. Tips: varannan damernas...

1. Äntligen stod prästen i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.
Prästen var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.

2. Jag ska genast erkänna det: jag är patient på en klinik, en vårdanstalt, min vårdare iakttar mig, han lämnar mig knappt ur sikte, ty dörren har ett titthål och min vårdares öga är av den bruna typ som inte kan genomskåda mig, den blåögda.
Min vårdare kan alltså ingalunda vara min fiende.

3. Utanför eller innanför - mörker. Och vidjor. Kastbyar. Snödrev. Väggen bristfärdig som en hinna. Mörkrets makter vill in. Och ut.
Gud som haver Salmon Martinson!

4. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Clara och Lotten voro inne med sköt-ekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter, innan de kommo i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på apoteket och hämta gråsalva åt grisen, och så skulle de på posten och få ett frimärke, och så skulle de ner till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen mot ett halvpund småtärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp.

5. Det är en ful januarimorgon och jag sitter på planet till Teneriffa. Jag är så förbannat trött, så ful, så jävla arg. Nej, inte arg, IRRITERAD. Jag är så jävla irriterad. På allt men mest på mig själv och det gör mig iskall. Jag har varit arg så länge nu. En cementerad grå massa som gör mig stel. Som får mig att vilja dricka för mycket vin och glömma allt som är fult. Som januarimorgnar.

6. Huset stod på en liten sluttning alldeles i utkanten av samhället. Det låg för sig själv med en vid utsikt över en stor del av West Countrys jordbruksbygder. Det var verkligen ingenting särskilt med detta hus - det var omkring trettio år gammalt, fyrkantigt och liksom hoptryckt, byggt i tegel och med fyra fönster på framsidan, alla av en storlek eller ett format som på det ena eller andra sättet helt undgick att tilltala en betraktare.
Den enda människa som hade någon som helst känsla för detta hus var Artur Dent, och enda anledningen till det var att han råkade bo där.

Titanic

”Det började som en skakning på nedre däck, det fyllde oss mer med häpnad än med skräck. Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck, man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp”.

Så börjar Mikael Wiehes låt Titanic och på lördag, den 14 april är det 100 år sedan fartyget gav sig iväg på sin första och sista resa över Atlanten. Strax före midnatt kolliderade det med ett isberg och resten är som man brukar säga historia. 1517 av de 2207 passagerarna drunknade och intresset kring det ”osänkbara” skeppet har sedan dess varit stort. Allra störst blev det när James Camerons film kom 1997. Filmen fick till 11 Oscar och inte ett öga var torrt när man lämnade biosalongen. Än idag händer det att filmen hamnar i DVD-spelaren därhemma och alla sitter där lite blanka i ögonen när eftertexterna börjar rulla. Lagom till 100-årsdagen har filmen nypremiär i 3D och det är säkert många som vill se om den sorgliga, men vackra filmen.Det finns naturligtvis också mängder av böcker skrivna om Titanic och det brukar vara ett populärt ”forskningsprojket” för framförallt pojkar i mellanstadieåldern. De återfinns på hylla Prcd på biblioteket tillsammans med andra böcker om sjöfart.

Påsk

Varför firar vi påsk? Det är en gammal judisk och kristen tradition. Läs mer på Skansens hemsida.


Observera att biblioteken stänger kl. 17 på skärtorsdagen och har stängt under påskens röda dagar.

Tips på böcker du kan läsa i påsk
Marit G Engstedt: Fira året runt
Fredrik Eriksson: Hela årets kokbok
Annette Grandin: Hönsraser (där du bland annat får reda på varför vissa ägg är vita och andra bruna)
Peter Larsson: Vad jag finner i trädgården
Gunilla Lindeberg: Mat special (där du hittar massa bakverk du kan göra om du är allergisk mot ägg)
Påskboken
Miriam Nilsen Morken: Vårglädje (och påskpynt)
Sven-Olov Strandhede: Farliga och ofarliga växter
Tareq Taylor: Klassiker
Gudrun Wessnert: Spetshäxan

Du kan också passa på att låna med dig det som i Norge kallas påskekrim, dvs deckare:
Belinda Bauer: Mörk jord
James Blish: Svart påsk
Anna Jansson: När skönheten kom till Bro
Åsa Larsson: Till offer åt Molok
Annika Sjögren: Allt vad marken gömmer
Pontus Wikner: Låsta lusthus

Glad påsk!

PS. Böckerna är med därför att det berättas om påskfirande i dem. DS.

Sydafrika

Konsthallen visar just nu Ernest Coles foton från apartheidåren i Sydafrika – påträngande ögonblicksbilder från ett segregerat land i en inte alltför avlägsen dåtid. En utställning jag känner att jag får återkomma till flera gånger, för det är tungt att ta in allt på en gång. Redan nu har vissa bilder fastnat på näthinnan: den vita kvinnan som sitter på parkbänken med texten ”Europeans only” (det fanns inga bänkar för svarta: de fick sitta på kantstenar), den svarta tjänstekvinna som håller en liten vit flicka i famnen med bildtexten ”Jag älskar detta barn, fast hon kommer växa upp och behandla mig som hennes mamma gör.” och bilden till vänster på två svarta män som blev arresterade för att de befann sig i ett område avsett för vita.

Det är något med foto, film, konst och skönlitteratur som en faktatext har svårt att konkurrera med. Kanske för att berättelsen, skeendet, historien går rakt in, att man inte kan värja sig när det inte bara är statistik och uppradade fakta (fast det finns så klart väldigt många bra faktaböcker också). Jag läste nyligen Zoë Wicombs ”Bländad av ljuset” som ramar in apartheidtiden i Sydafrika genom mötet med fyra personer. Strax efter de första fria valen står Marion i centrum, en framgångsrik ung kvinna med ett företag i resebranschen, som behöver hjälp av den nyanställda svarta kvinnan Brenda för att nysta i sitt förflutna. Saxat med nutid får vi så Marions föräldrars historia som börjar i och med att raslagarna införs. Det är spännande och oavbrutet intressant. Det finns så klart många författare som skildrat Sydafrika inifrån, passa på att låna någon av dem.