onsdag 4 december 2013

Omslagsonsdag



Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Läser du recensioner? Har du favoritförfattare? Går du på rekommendationer från någon du tycker om (eller tycker illa om)? Går du på hur omslagen ser ut?

Har du tänkt på det här med omslagets färg, vad det signalerar? Vi blir påverkade av omslagsfärgen, från Monica Alis orange omslag till boken I köket (som är en roman, inte en kokbok), det blå, engelska omslaget till John Greens The fault in our stars eller det röda omslaget till Fältöversten av Jonas Malmborg

Därför tänkte undertecknad den här veckan boktipsa efter omslagsfärg. Två röda, två gröna och två blå. De svarta blir för deprimerande, det räcker med att titta ut genom fönstret.

Som en No country for old men, fast för kvinnor.

Yun Hung-Gil: Regnperioden
Tre berättelser från Korea.
"Regnet började ösa ner så snart ärtskörden var bärgad och hade nu pågått utan uppehåll i tre dagar. Det var pulvriserat och liknade smågryn utan agnborst, men emellanåt förvandlades det till skräckinjagande kristaller som i vilket ögonblick som helst tycktes kunna slå igenom taket, och hela tiden betedde det sig nyckfullt medan det långsamt blötte ner den kolsvarta natten som vore det en skurtrasa."
Christer Eriksson: Lägg en slant under tungan
Faderns dödsbädd. Sonen, berättaren, Minnet kallad, återger en i vissa fall hård barndom.

Kjell Espmark: Hoffmanns försvar
"Vissa författare tar upp ett samtal som fortsätter genom sekler. En sådan författare är ETA Hoffmann, romantikens mest mångsidiga geni - tonsättare och dirigent. karikatyrtecknare och sagoberättare men också jurist."

Kjell Johansson: Det var inte jag
En epilog till romantrilogin De utsatta, som började med Huset vid Flon.

Stona Fitch: De illasinnade
Skadeglädje är en del av människans sanna natur, och avrättning och tortyr är fortfarande ett folknöje...vem blid et härnäst?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar