Wislawa Szymborska: Här
Ella i himlen
Hon bad till Gud
bad Honom innerligt
att han skulle göra henne
till en vit lycklig flicka.
Men om det nu är för sent att ändra så mycket
så titta åtminstone, snälla Gud, på hur mycket jag väger
och ta bort minst hälften av mig.
Men Herren Gud sade: Nej.
Han lade bara handen över hennes hjärta,
såg ner i halsen på henne, strök henne över huvudet.
Men när du är färdig med allting, sade han,
ska du bereda mig glädjen att komma upp till mig,
du min svarta tröst, du min sjungande kloss.
Gunnar Ekelöf: Samlade dikter
När man kommit så långt
När man kommit så långt som jag i meningslöshet
är vart ord åter intressant:
Fynd i myllan
som man vänder med en arkeologisk spade:
Det lilla ordet du
kanske en glaspärla
som en gång hängt om halsen på någon
Det stora ordet jag
kanske en flintskärva
med vilken någon i sin tandlöshet skrapat sitt sega
kött
Karin Boye: Samlade dikter
Den vägen är smal
Den vägen är smal, som två har att gå,
omänskligt smal, kan det tyckas ibland,
och är väl en människas väg ändå.
Ur det begravdas urtidsslam
reser sig vidunder, väckta av värmen,
och spärrar vägen där du vill fram.
Ingen flykt kan göra dig fri.
De öter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.
Edith Södergran: Dikter
Farliga drömmar
Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro rök och de kunna förskinngras -
de äro farliga och kunna bestå.
Har du skådat dina drömmar i ögonen:
de äro sjuka och förstår ingenting -
de hava endast sina egna tankar.
Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro en osanning, de borde gå -
de äro ett vansinne, de vilja stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar