Jag är uppkopplad - alltså finns jag

Vi flyttade för precis två veckor sedan. även telefon-TV- och datorabonnemang var tänkta att flytta med till den nya adressen. Detta skedde dock inte (oj, vilken överraskning, man brukar ju alltid få så bra service när det gäller sådana ärenden...) OK, man kan behöva en paus från TV´n (det finns ju DVD, dessutom har vi konstant flyttatgrejerstädatflyttatgrejerstädat o.s.v), man har ju mobiltelefon och internet kommer jag ju åt att använda på jobbet. Men sedan började makens mobil att strula. Sedan tvärdog min egen mobil. Och igår kväll konstaterade jag, förvisso nöjt, att det imorgon (läs: idag) är sista arbetsdagen innan semestern vilket förutom en massa trevliga grejer innebär att jag inte har tillgång till internet längre, och min jobbmobil vill jag ju gärna inte ha igång när jag är ledig. Det var i det läget teknikstressen slog till. Stressen då tekniken inte fungerar, alltså. Jag bor i en stad omgiven av massor av människor, men ändå kände jag mig liksom isolerad. Tänk om någon ville ha tag i mig? Och jag som inte skickat ut några flyttkort med ny adress... Det var då hemtelefonen ringde. Helt plötsligt funkade allt! Utom mobilen då, som nog bara är att skrota. Men ändå. Lästips: Var är du? : människan och mobilen av Katarina Bjärvall, 2011.