
Titelessän handlar om den rebelliske antisemiten Dietrich Eckart som översatt Ibsens Peer Gynt vid sekelskiftet och mötte en ung Hitler på ölstugorna i München. Han avled 1923, ensam och alkoholiserad.
Varför ska man nu intressera sig för sådana här perifera och avsigkomna figurer? Har de överhuvudtaget något att säga oss? På det kan man replikera att misslyckandet ofta är minst lika intressant som framgången. Historiens villovägar och återvändsgränder kan lära oss väl lika mycket som dess huvudstråk. Eller som Per Landin skriver i sitt förord:
”Detta är berättelsen om sju män, oroliga andar som en gång betraktade sig som den tyska framtidens riddare, men lika ofta kom att ackompanjera de brunas triumfmarscher.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar