Jayne Anne Phillips bar på historien om Termite i över 30 år innan romanen blev av. Då besökte hon en väninna i sin gamla hemstad och på grannens veranda såg hon en pojke i 8-årsåldern som satt i en liten vagn med benen uppdragna under sig. Han höll i en blå remsa från en plastpåse som han ömsom tittade igenom och ömsom blåste på. Flera år senare får hon en teckning av en konstnärsväninna föreställande en pojke. I vänstra hörnet har hon skrivit Termite. 
Romanens Termite föds en julidag 1950. I samma ögonblick dör hans pappa i Koreakriget. Det är en tyst pojke som inte riktigt är som andra barn. Fingrarna rör sig konstant i ryckiga rörelser, som antenner på insekter och därför kallar alla honom för Termite.
Förutom pappans berättelse fyra dagar i juli 1950 i Korea får vi också läsa om motsvarande fyra dagar i juli i USA, fast 9 år senare. Termite bor då hos sin moster Nonie tillsammans med sin 8 år äldre halvsyster Lark. Syskonen har samma mamma, men varken vi som läsare eller Lark vet varför mamman valde att lämna båda sina barn hos systern. Lark älskar sin bror precis som han är och skulle nog inte vilja att han var på något annat sätt. De vet inte när Termites födelsedag är, så de firar den dagen han kom till dem, plus lite vilken dag som helst när Lark får för sig att baka en tårta och sätta födelsedagsljus i för Termites skull. Det är en varm och fin skildring av syskonskap, men romanen är större än så. Jag har fortfarande berättelserna om Lark, Termite, Nonie och alla de andra med mig. När jag hade läst ut boken blev jag direkt sugen på att öppna ”Sommarlägret”, en av författarens tidigare böcker som jag köpte i mitten av 90-talet och som bara har blivit stående i bokhyllan där hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar