Theorins Öland

Johan Theorin är göteborgare, men hans deckare utspelar sig på Öland. Det är en miljö han känner väl till efter att ha tillbringat alla sina somrar där. Eftersom han kommer till bokfestivalen i höst så tyckte jag att det var dags att läsa någon av hans böcker. Jag lånade hem ”Nattfåk” och när den var slut undrade jag varför jag inte läst denne fantastiske författare tidigare. Jag ville genast läsa mer och kastade mig raskt över hans debut ”Skumtimmen”. Theorins berättelser inbjuder verkligen till sträckläsning och inslagen av skrönor och det övernaturliga tilltalar mig. Dessutom låter han en 80-årig f.d. skutkapten som heter Gerlof Davidsson lösa mordgåtorna.

”Skumtimmen” börjar på sjuttiotalet när Gerlofs barnbarn, sexårige Jens, försvinner spårlöst. 20 år senare kontaktar Gerlof sin dotter Julia och ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med ett nytt spår efter hennes försvunne son. Julia, som aldrig kommit över förlusten, återvänder motvilligt och får nu höra talas om en mytomspunnen ölänning vid namn Nils Kant. Kant flydde från Öland på fyrtiotalet efter att ha dödat tre män. Han dog utomlands långt innan Julias son försvann och han ligger begravd på Öland. Ändå sägs det att han vandrar omkring på Alvaret i skymningen – i skumtimmen.

I ”Nattfåk” står familjen Westin i centrum. Joakim och Katrine flyr Stockholm för att med sina två barn flytta in i Åluddens gård på norra Öland. Gården, som ligger vid en automatiserad fyrplats, byggdes en gång av virke från förlista skepp och det sägs att den varje jul får besök av de döda. Så sker en drunkningsolycka ute vid fyrarna. Joakim, som befinner sig i Stockholm, får dödsbudet via telefon och fylld av sorg tar han sig hem. Men den unga polisen Tilda Davidsson och hennes släkting Gerlof tror att det kan handla om ett mord.

Enligt en recensent är Theorins senaste bok ”Blodläge” den bästa hittills. Den ligger där hemma och väntar på att bli läst, tror jag ska försöka sluta tidigare idag…