Härom kvällen befann jag mig i TV-soffan just när en dokumentär om folkmordet i Rwanda sändes. Mina planer på att gå och lägga mig för att sova fick därmed skjutas upp en timme, programmet var allt för intressant och gripande för att missas. I dokumentären ”Bakom vägspärren i Rwanda” får man se hur journalisten Nick Hughes återvänder till Rwanda för att tala med några av folkmordet
s överlevande. Han befann sig i landet 1994 och filmade då de våldsdåd och den förödelse han såg. Vid sitt återvändande söker han upp människor som fastnat på filmen; överlevande och släktingar till offren. De blir visade filmen och får möjlighet att identifiera mördarna.
President Habtarimanas död i april 1994 blev startskottet för folkmordet i Rwanda. Under bara några månader mördades då nästan en miljon människor, de flesta ur folkgruppen tutsi. Då hade huturegimen länge fört en hatkampanj mot tutsierna. 2009 utkom boken Antilopernas list skriven av den franske journalisten Jean Hatzfeld. Det är en bok om krigets offer och gärningsmän och som läsare får man ta del av olika rwandiers minnen om det som hänt och tankar om framtiden. Rwanda har påvisats som gott exempel på att människor kan leva sida vid även efter etniskt mördande. Till viss del handlar det kanske om att befolkningen gått vidare; i många fall är kanske de enda vägen ut att gå vidare. Men i Antilopernas list blir det tydligt att de överlevandes vardag präglas av rädsla och frustration. Man lever sida vid sida med sina familjers slaktare som, i de fall de över huvudtaget blivit dömda, återvänt efter några års fängelsevistelse, och man hittar inga garantier för att det skedda inte kan komma att upprepas.
Mördarna, som också får komma till tals i boken, visar i de flesta fall inga tecken på att vilja förstå det som hänt, de menar att saker och ting bara blev som de blev. Hatzfeld tar sig an sin svåra uppgift som återberättare på ett respektfullt och ganska lågmält sätt, vilket på inget vis förminskar det ofattbara i berättelserna. Hatzfeld har i två tidigare, till svenska ej översatta, böcker skildrat rwandiska förövare och offer var för sig: Dans le nu de la vie och Une saison de machettes.
s överlevande. Han befann sig i landet 1994 och filmade då de våldsdåd och den förödelse han såg. Vid sitt återvändande söker han upp människor som fastnat på filmen; överlevande och släktingar till offren. De blir visade filmen och får möjlighet att identifiera mördarna.President Habtarimanas död i april 1994 blev startskottet för folkmordet i Rwanda. Under bara några månader mördades då nästan en miljon människor, de flesta ur folkgruppen tutsi. Då hade huturegimen länge fört en hatkampanj mot tutsierna. 2009 utkom boken Antilopernas list skriven av den franske journalisten Jean Hatzfeld. Det är en bok om krigets offer och gärningsmän och som läsare får man ta del av olika rwandiers minnen om det som hänt och tankar om framtiden. Rwanda har påvisats som gott exempel på att människor kan leva sida vid även efter etniskt mördande. Till viss del handlar det kanske om att befolkningen gått vidare; i många fall är kanske de enda vägen ut att gå vidare. Men i Antilopernas list blir det tydligt att de överlevandes vardag präglas av rädsla och frustration. Man lever sida vid sida med sina familjers slaktare som, i de fall de över huvudtaget blivit dömda, återvänt efter några års fängelsevistelse, och man hittar inga garantier för att det skedda inte kan komma att upprepas.
Mördarna, som också får komma till tals i boken, visar i de flesta fall inga tecken på att vilja förstå det som hänt, de menar att saker och ting bara blev som de blev. Hatzfeld tar sig an sin svåra uppgift som återberättare på ett respektfullt och ganska lågmält sätt, vilket på inget vis förminskar det ofattbara i berättelserna. Hatzfeld har i två tidigare, till svenska ej översatta, böcker skildrat rwandiska förövare och offer var för sig: Dans le nu de la vie och Une saison de machettes. Vi vill upplysa er om att vi kommer att dödas imorgon tillsammans med våra familjer är titeln på en reportagebok av Philip Gourevitch som även den gör sitt bästa för att förstå den katastrof som utspelade sig i Rwanda. boken, som har blivit lovordad, bygger bland annat på en svidande kritik av FN´s och omvärldens passivitet inför folkmordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar