Jafar Panahi och den iranska filmen

Den första mars i år greps och fängslades Jafar Panahi, en av den iranska filmens stora regissörer. Det är symptomatiskt för ett land som i åratal försökt ideologiskt styra filmproduktionen och tysta självständiga och kritiska röster.

Under den islamiska revolutionen i Iran 1979 brändes biografer ner och strax efter Khomeinis maktinträde förbjöds filmen för en tid. Så utplånades den modernistiska filmkonst som sakta börjat spira i landet och ersattes av en ideologiskt korrekt filmproduktion, styrd av benhård censur. Nu fick bara regissörer och filmarbetare utbildade efter revolutionen tillåtelse att göra film, den äldre generationen förknippades med shahens dekadenta politik. Bland dem som utbildades efter revolutionen finns idag världsberömda regissören Mohsen Makhmalbaf. Han och hans familj är ett filmhistoriskt kapitel för sig. Båda hans döttrar, Samira och Hana, har följt i pappas fotspår och är nu uppburna regissörer. Hana var bara 19 år när hennes spelfilmsdebut Buddha föll av skam hade premiär. (Läs en intervju i DN här.) Efter kriget mot Irak som präglade stora delar av det iranska 1980-talet fick regissörer som varit verksamma innan revolutionen åter möjlighet att göra film, som Abbas Kiarostami, samtidigt som en tredje generation filmskapare kom fram. Till den tredje generationen hör namn som Bahman Ghobadi och Jafar Panahi. Dessa regissörer tillsammans med en handfull andra utgör navet i vad som skulle utvecklas till den iranska nya vågen, en konstnärligt driven, poetisk, ofta politisk filmvåg som genom sitt bruk av autentiska miljöer och händelser, semidokumentär stil och amatörskådespelare hämtade näring från neorealismen. Mot mitten av 1990-talet började deras filmer dyka upp på de stora festivalerna och i början av 2000-talet var den iranska filmen i fokus på den internationella filmscenen. Fantastiskt var det att en sådan stark filmkultur kunde uppstå i ett totalitärt och censurivrande land som Iran. Det ironiska i sammanhanget är att samma filmer som rönt stor framgång i Europa ofta har totalförbjudits i hemlandet. Kiarostamis vackra Smak av körsbär och Vinden bär oss bannlystes, hela den kontroversiella familjen Makhmalbaf lever i exil och nu sitter alltså Jafar Panahi gripen i Teheran. Världens filmregissörer rasar i protest.

Panahi har gjort en rad socialt medvetna och politiska filmer, ofta kretsande kring kvinnans roll och ställning i det iranska samhället. Han långfilmsdebuterade med Den vita ballongen 1995. 2000 kom hans mörkaste, både tematiskt och stilistiskt, och mest utmanande film Cirkeln. Titeln antyder filmens form, perspektivet skiftar från den ena marginaliserade och förtryckta kvinnan till den andra tills en cirkel slutits och handlingen är tillbaka där allt började. Så tecknas en bild av ett fundamentalistiskt samhälle som begränsar kvinnors rörelsefrihet, men samtidigt blir kvinnorna aldrig ansiktslösa offer utan trotsar gång på gång det fängslande system som omger dem. Kvinnor offside från 2006 är mer humoristisk i sin kritik av det genussegregerade och exkluderande iranska samhället. Den handlar om några tjejer som till varje pris vill ta sig in på läktarna till fotbollsstadion, en plats uteslutande tillåten för män. De klär således ut sig till män för att ta sig förbi raderna av hotfulla vakter som hejdar dem från att ta sig in.

Flera av Panahis filmer finns att streema för några få euro på den utmärkta sidan the auteurs. På biblioteket finns Kvinnor offside att låna. Om man är intresserad av iransk film finns till utlån också Hana Makhmalbafs Buddha föll av skam och Babak Payamis Valdagen, en underfundigt humoristisk och smått surrealistisk film om demokratins och rösträttens förutsättningar i det iranska samhället. Nyligen släpptes också den grymma Soraya M på svensk video. Det är en obehaglig, något onyanserad, film om en kvinna som faller offer för sin psykopatiska makes vrede. Istället för att skiljas när han träffat en ny kvinna vänder han med hjälp av sharialagstifting och hederssnack det omgivande samhället emot sin hustru för att rättfärdiga stening av henne.