fredag 26 april 2013

Toalätt


Som jag minns var det i början av 1980-talet som Larry Farber, bibliotekarie i Varberg, gav ut – lite då och då – ett stencilerat nyhetsblad: ”Ett bättre liv”. Bland de återkommande inslagen var just avdelningen toalätt – böcker som passar att tas upp när man sätter sig ner.

Allt sedan dess har jag undersökt saken och kommit fram till att ”lätt” kan ha helt olika betydelser i detta sammanhäng. Är man långsittare – som jag – kan man ta Dantes "Gudomliga komedi". Men att läsa igenom en sång går inte fort så den passar inte alla. Jag skryter lite nu: jag har läst Dante! Det finns böcker som man bör läsa, samtidigt som motståndet är stort. Och då kan man behöva struktur…

Nyligen läste jag ut en bok som – i formen om inte språket – passar nästan alla. Det var Bill Brysons "The Mother Tongue" från 1998. Den finns inte på folkbiblioteket däremot på Högskolans bibliotek (där alla får låna). Som alla Brysons böcker är den mycket underhållande och mycket lärorik. Han reflekterar över det mänskliga språket i stort men framförallt över engelskan; hur den har blivit ett världsspråk, var det kommer ifrån, vart det är på väg och varför den stavas så himla dåligt! Boken har den stora fördelen att kunna läggas ner efter en sida eller två och lätt tas upp igen. Det är faktiskt bra att göra så – att lämna paus för reflektion.

Sedan kom jag på att jag har läst en annan språkbok som passar bra när man sitter på tronen: Mikael Parkvalls "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk" från 2009. Liksom Brysons bok är den underhållande och lärorikt och dessutom skriven på svenska, intressant om mycket som man ”vet” som inte är sant. Som att ”Alla kan väl engelska” ”Eskimåerna har en fantasiljon ord för snö”, ”Svenska är ett mycket litet språk” och ”Om vi fortsätter med lånord på det här viset har vi snart ingen svenska kvar”. Parkvall inleder sina kapitel med utdrag ur tidningar och tv som bekräftar myten vilken han sedan förgör. Kul att få sina fördomar krossade.

En annan man som gör detta är Fredrik Lindström i sin bok "Världens dåligaste språk" från 2000.  Här är det framförallt våra föreställningar om talspråk gentemot skriftspråk som han vänder upp och ner. Jag har alltid sett suspekt på språkregler och har nu fått vatten på min kvarn. Mycket handlar specifikt om just det svenska språket som för oss utlänningar kan vara nyttigt att reflektera över.

Boken handlar om detta än så länge skall jag tillägga. Jag har inte läst hela ännu. Att läsa en bok på toan tar sin tid. Men varför skulle man ha bråttom? Man får undan ett av dagens bestyr, man lär sig något, och man har roligt under tiden!

Michael Bafford

torsdag 25 april 2013

Nostalgi & reinkarnation


Bibliotekets cd-samling är en guldgruva för nostalgiker. En cd som du kanske senast lyssnade på som vinylskiva för 40 år sedan är som en tidsmaskin som kastar dig tillbaks till någon som du en gång var och nu med viss möda igenkänner som dig själv. Likväl en annan.

Michail Sjiskin skriver i sin fantastiska roman Brevboken: ”Jag läste just om reinkarnation, sedan bestämde jag mig för att raka mig. Står och stirrar på min grå skäggstubb och förstår att själavandringen pågår oavbrutet, det är bara det att vi vandrar över till oss själva. Då var jag en pojke – nu en gammal gubbe, och själen har vandrat från kropp till kropp ett oräkneligt antal gånger. Varje morgon. Under natten har kroppen omärkligt blivit en annan.”

Häromveckan återupptäckte jag Roxy Musics andra album från den tid när Brian Eno fortfarande var med i gruppen. Albumet spelades in 1973. Förutom tidresan som den skickade iväg mig på, slog det mig också med vilken humor det här albumet gjordes. Det var innan charmören Brian Ferry tog sin roll som förste älskare på allvar, när han fortfarande hade en självironisk distans. Här finns både dansgolvsklassikern Do the strand, och den obetalbara pastischen In every dreamhome a heartache.

onsdag 24 april 2013

Litteraturländer

En lista på författare från världens alla hörn. Ingen inbördes ordning. Storbritannien och USA fattas med flit, de flesta har läst böcker därifrån så det är ingen sport!
Skandinavien
Sigrid Undset Norge
Johannes Anyuru Sverige
Sofi Oksanen Finland
Peter Höeg Danmark
Jon Kalman Stefansson Island
Kim Leine Grönland
Europa
Felicitas Hoppe Tyskland
Virginie Despentes Frankrike
Silvia Avallone Italien
Herta Müller Rumänien/Tyskland
Colm Toibin Irland
Maarten T´Hart Nederländerna
Michal Witkowski
Polen
Afrika

Nawal El-Sadawi Egypten
Abdellah Taïa Marocko
Assia Djebar Algeriet
Christie Watson Nigeria
Calixhte Beyala Kamerun
Yvonne Vera Zimbabwe
Andre Brink Sydafrika
Asien

Mo Yan Kina
Rattawaut Lapcharoensap Thailand
Jhumpa Lahiri Indien
Kim Echlin Kambodja
Anita Amirrezvani Iran
Elias Khoury Libanon
Siba Shakib Afghanistan
Australien
Janet Frame Nya Zeeland
Colleen McCullough Australien
Lloyd Jones Oceanien
Celestine Hitiura Vaite Tahiti
Amerika
Margaret Atwood Kanada
Gabriel Garcia Marquez Colombia
Isabel Allende Chile
Guillermo Arriaga Mexiko
Paulo Coelho Brasilien
Mario Vargas Llosa Peru
Maryse Conde Haiti

tisdag 23 april 2013

Fallet Collini

En av många intressanta böckerna i vårens utgivning är Ferdinand von Schirachs Fallet Collini. Författaren är advokat i Berlin och har tidigare skrivit novellsamlingarna Brott och Skuld. Hans nya bok är hans romandebut.
En gammal man skjuts brutalt med fyra skott i bakhuvudet på ett hotellrum i Berlin. En tidigare icke-straffad italiensk gästarbetare, Fabrizio Collini anhålls för mordet, som han erkänner men han uppger inget motiv till sin handling. Han får en offentlig försvarare, den nyutexaminerade advokaten Caspar Leinen, som i sökandet efter Collinis motiv hittar spår som leder tillbaka till andra världskriget och som kastar nytt ljus över både gärningsmannen och offret. Detta är en kort roman, skriven på ett lågmält och sakligt sätt och som ställer några av livets svåra frågor om skuld, rättvisa och kollektivt samvete. Man får också en insikt i hur svårt det kan vara moraliskt att arbeta som juridiskt ombud, något som författaren naturligvis är väl insatt i.
Fler tips från Vårens nya böcker hittar du inom kort på vår hemsida under rubriken Biblioteket tipsar.

måndag 22 april 2013

Margaret Thatcher

 För ett tag sedan läste jag den nyligen utkomna, första svenska biografin om Margaret Thatcher som är skriven av Gunnela Björk. Måndagen den 8 april skulle jag prata om boken på bibliotekets programpunkt "Vårens nya böcker". En halvtimme innan arrangemanget startade kollade jag nyheterna på DN och möttes av nyheten att Margaret Thatcher avled samma morgon i sviterna efter en stroke. Det kändes som ett märkligt sammanträffande, och jag lärde mig då att alltid göra en nyhetsuppdatering innan jag ställer mig och berättar om en biografi!

Att läsa om Thatcher är fascinerande - hon var synnerligen ingen vanlig människa. En vanlig människa hade aldrig kommit dit hon  kom - vald till Storbritanniens första kvinnliga premiärminister och dessutom förde hon sitt parti (Tory party) till seger i tre val. Det är tydligt att hon hade sina mål klara, och att uppnå dessa blev överordnat det mesta. Visst var det många i Storbritannien som fick det bättre under Thatcheråren, men samtidigt ökade klassklyftorna markant. Detta var Thatcher medveten om, men det var inget hon var intresserad av att förändra. Fortfarande idag väcker hennes blotta namn många och starka känslor i Storbritannien. Idag, då hon inte lever längre, hyllas hon delvis för sin politiska gärning, och delvis sjunger man skadeglatt Din dong, the witch is dead. 

Margaret Thatcher är bland annat känd för sina träffsäkra oneliners. Många av dessa var nedskrivna i förväg av en av hennes medarbetare, men flera av de som blivit kända kom spontant. När en bronsstaty föreställande henne själv avtäcktes i Westminsterpalatset 2007 kommenterade hon, på plats: "I might have preferred iron. But bronze will do. It won´t rust". Under sin tid som premiärminister blev hon med tiden mer och mer uppfylld av sig själv och började ofta tala om sig själv i tredje person. Detta framkommer i all sin glans när hon blivit farmor och uttalar sig till pressen med orden: "We have become a grandmother".

fredag 19 april 2013

Testing testing... inför Världsbokdagen "Live från Malmö..."

Tisdag den 23:e april firar Kristianstad stadsbibliotek Världsbokdagen med att visa en livesändning från Internationell författarscen på Malmö stadsbibliotek. Dit kommer nämligen den finska prisbelönta författaren Sofi Oksanen  och samtalar med Ingrid Elam.

Det är första gången vi gör detta så idag gjorde vi en testsändning för att se så att ljud och bild fungerade. Är det något vi är nervösa över så är det att tekniken inte ska vara med oss... Men efter testsändningen idag är vi hoppfulla och förväntasfulla.


Malmö stadsbibliotek använder webbplatsen Bambuser när de streamar sina program. Himla bra sak för den som inte har möjligt att ta sig till dit, inte har tid och vill se i efterhand eller som vi som ges möjlighet att visa ett Internationellt författarbesök på bibblan i Kristianstad.



Du hittar deras tidigare sändningar här.

På tisdag börjar vi sända kl.19.30 (men kom gärna innan).
Välkommen :)


torsdag 18 april 2013

Löftet

Löftet är Tinka Ullbros debut och första boken i en serie om Paola som arbetar som barnpsykolog för rättsväsendet i Göteborg. Efter trettio år i yrket har hon sett det mesta men när hon möter 5-årige Adrian blir det ett av de värsta fall hon har haft. Efter att ha sett sin mamma, Annika, bli nästan ihjälslagen har han slutat att tala helt och hållet. Paola tror att det handlar om skuldkänslor och det blir hennes uppgift att försöka ta reda på var de kommer ifrån.

Annika levde i många tillsammans med en man som misshandlade henne. En dag tog hon mod till sig och anmälde honom. När han släpptes ut ur fängelset redan efter tretton månader tog hon sina barn och gick under jorden. De hade varit gömda ett år när han hittade dem och efter misshandeln har han själv försvunnit. Både Annika och barnen har polisbeskydd under tiden polisen söker efter honom. Men även om han åter kommer att bli fängslad kommer han inte att sitta bakom lås och bom i all evighet. Annika vet att det kommer en dag då hon åter tvingas fly med sina barn.

Tinka Ullbro berättar på ett engagerat och trovärdigt sätt och det beror säkert på hennes erfarenhet av att jobba ideellt för en kvinnojour. Hennes berättelse är helt fiktiv men vissa av detaljerna i boken är tyvärr sanna.