Toalätt

Som jag minns var det i början av 1980-talet som Larry Farber, bibliotekarie i Varberg, gav ut – lite då och då – ett stencilerat nyhetsblad: ”Ett bättre liv”. Bland de återkommande inslagen var just avdelningen toalätt – böcker som passar att tas upp när man sätter sig ner.

Allt sedan dess har jag undersökt saken och kommit fram till att ”lätt” kan ha helt olika betydelser i detta sammanhäng. Är man långsittare – som jag – kan man ta Dantes "Gudomliga komedi". Men att läsa igenom en sång går inte fort så den passar inte alla. Jag skryter lite nu: jag har läst Dante! Det finns böcker som man bör läsa, samtidigt som motståndet är stort. Och då kan man behöva struktur…

Nyligen läste jag ut en bok som – i formen om inte språket – passar nästan alla. Det var Bill Brysons "The Mother Tongue" från 1998. Den finns inte på folkbiblioteket däremot på Högskolans bibliotek (där alla får låna). Som alla Brysons böcker är den mycket underhållande och mycket lärorik. Han reflekterar över det mänskliga språket i stort men framförallt över engelskan; hur den har blivit ett världsspråk, var det kommer ifrån, vart det är på väg och varför den stavas så himla dåligt! Boken har den stora fördelen att kunna läggas ner efter en sida eller två och lätt tas upp igen. Det är faktiskt bra att göra så – att lämna paus för reflektion.

Sedan kom jag på att jag har läst en annan språkbok som passar bra när man sitter på tronen: Mikael Parkvalls "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk" från 2009. Liksom Brysons bok är den underhållande och lärorikt och dessutom skriven på svenska, intressant om mycket som man ”vet” som inte är sant. Som att ”Alla kan väl engelska” ”Eskimåerna har en fantasiljon ord för snö”, ”Svenska är ett mycket litet språk” och ”Om vi fortsätter med lånord på det här viset har vi snart ingen svenska kvar”. Parkvall inleder sina kapitel med utdrag ur tidningar och tv som bekräftar myten vilken han sedan förgör. Kul att få sina fördomar krossade.

En annan man som gör detta är Fredrik Lindström i sin bok "Världens dåligaste språk" från 2000.  Här är det framförallt våra föreställningar om talspråk gentemot skriftspråk som han vänder upp och ner. Jag har alltid sett suspekt på språkregler och har nu fått vatten på min kvarn. Mycket handlar specifikt om just det svenska språket som för oss utlänningar kan vara nyttigt att reflektera över.

Boken handlar om detta än så länge skall jag tillägga. Jag har inte läst hela ännu. Att läsa en bok på toan tar sin tid. Men varför skulle man ha bråttom? Man får undan ett av dagens bestyr, man lär sig något, och man har roligt under tiden!

Michael Bafford