Jag tvekade lite inför att läsa Kristina Sandbergs böcker Att föda ett barn. Spontant tyckte jag inte att ett stycke vardagsrealism från 30-talet lät så lockande. En bit in i boken var jag helt uppslukad av huvudpersonen Majs ambition att bli en god maka, mor och värdinna som ingen ska kunna anklaga eller klandra. Beskrivningarna av hur Maj gör skötseln av hushållet till en konst är en njutning att läsa. I mitt eget hushållsarbete kommer jag aldrig ens i närheten av den nivå som beskrivs i boken. Samtidigt känns det intensiva putsande och fejandet som ett desperat försök att få kontroll över en del av sitt liv. Ett liv där hon är väldigt ensam och utelämnad åt sin make, svärmor och hans släkt. Hon gör sitt yttersta för att passa in och leva upp till inbillade (?) förväntningar och bedömningar.
Att föda ett barn och Sörja för de sina är de två första delarna i en tänkt trilogi. Berättelsen om Maj är ett fängslande kvinnoporträtt från en tid som känns främmande men som inte är mer avlägsen än att det kunde handla om min mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar