Lästidsbonus

Att vara hemma från jobbet med sjukt barn kan, i de fall då det stackars barnet inte kräver allt för mycket

omsorg, resultera i att man helt plötsligt har tid att sitta i majsolen och läsa böcker. Mitt på dagen. Vilket innebär att risken att somna minskar betydligt om man annars vanligtvis brukar läsa på kvällen… En oväntad lästidsbonus helt enkelt, och som tur var hade jag två, som det visade sig, riktigt bra böcker med mig hem.

Den första heter Och vet inte vart och är skriven av Astrid Flemberg-Alcalá. Boken är delvis självbiografisk och beskriver hur Anna och Sal adopterar två små bröder från Colombia. Tre och fyra år gamla är barnen, och jo, kanske är de lite för ”gamla”, vid deras ålder har man ju som barn redan hunnit präglas en hel del. Men det ska säkert gå bra; så mycket kärlek som Anna och Sal har, och nu blir det alltså syskonparet Abél och José som ska få ett helt nytt liv i Sverige. Ett helt nytt liv blir det för dem alla; ett liv som en ny familj, en ömtålig familj. Att komma barnen nära blir inte lätt, att kännas som en ”vanlig” familj ännu svårare. Det blir säkert bättre med tiden, tror de vuxna, för det måste det ju bli. Inte svårare. Men det är precis så det blir – svårare.

Och den andra boken? Den tror jag att jag sparar till en annan gång.