Unga författare

En liten lista över mycket unga författare, saxad ur Bibliotekstjänst eminenta lilla folder Vandringar med böcker. Nu går det ju att publicera sig själv, så det kanske finns yngre författare att tipsa om? Vill du få fler tips ur Vandringar med böcker, eller tips på författare, fråga i informationsdisken!

12 år: Barbro Karlén - Människan på jorden (1966)

13 år: Maj Lundgren: Hjärtat fortsätter att slå (2013)

15 år: Per Wästberg: Pojke med såpbubblor (1949)

16 år: Christopher Paolini: Eragon (2002)

17 år: Vibeke Olsson: Ulrike och kriget (1975)

18 år: Yahya Hassan: Yahya Hassan (2013)

19 år: Susan E. Hinton: Outsiders (1967)

20 år: Mary Shelley: Frankenstein. Matilde Villegas Bengtson: Orangeriet (som vann lilla Augustpriset i år)

Överallt och alltid - Michail Sjisjkin

                                                            

Michail Sjisjkin foto: Jevgenija-Frolkova

I en tid när det mesta man läser om Ryssland handlar om u-båtar, Ukraina och tsar Putin kan man ju undra vad som händer med den ryska litteraturen. För visst finns det en litteratur som bjuder på motstånd, det är ju en av litteraturens viktigaste uppgifter. 

De flesta känner till Svetlana Aleksijevitj som numera brukar nämnas i nobelprissammanhang. Men här finns även intressanta författare som Vladimir Sorokin och Viktor Pelevin, båda översatta till svenska. För att nu bara nämna några. Ett högintressant namn i sammanhanget är Michail Sjisjkin som valt exilen i Schweiz där han 2013 väckte ett visst internationellt uppseende då han avsade sig hedersuppdraget att representera Ryssland på bokmässan Book Expo America med motiveringen att han inte ville vara ansiktet utåt för ”ett land där makten har erövrats av en korrupt, kriminell regim”. 

I Sverige har Sjisjkins böcker kommit ut i omvänd ordning. Venushår från 2005 som blev hans stora internationella genombrott kom på svenska i år och den andra stora romanen Brevboken från 2010 fanns i svensk översättning 2012. Huvudpersonen i Venushår arbetar på den Schweiziska immigrationsmyndigheten där hans uppgift är att bedöma trovärdigheten på alla de historier om flykt, umbäranden, krig, tortyr, våldtäkt och misär som är hans vardag.
Han ställer frågor till de asylsökande, han lägger historier i deras mun och naturligtvis har han en egen historia om olycklig kärlek och våldsam svartsjuka på exmakans döde man som blommar ut på en semesterresa till Venedig. Här finns historier från Grekland, från Babylonien samt ett långt avsnitt ur en firad sångerskas dagbok. Detta och mycket mer vävs till en tät berättelse som kräver sin läsares fulla uppmärksamhet. Man blir dock rikligt belönad.

Om Venushår har författaren sagt att romanen utspelar sig ”överallt och alltid”.

Michail Sjisjkin är en fulländad stilist som skriver i den stora ryska traditionen. 
Han har själv erkänt sitt beroende av mästarna: ”Ivan Bunin lärde mig att inte kompromissa som författare och att tro på det jag gör, Tjechov har överfört sin humanism och från Tolstoy har jag lärt att jag inte får vara rädd för att vara naiv.” 

Brevboken är lite mer tyglad, en lite mer strukturerad roman. Den börjar som en gammaldags brevroman dvs en brevväxling mellan det nyförälskade paret Sasjenka och Volodenka. De skiljs åt när han skickas ut i ett krig. Det som börjar som skira kärleksförklaringar övergår succesivt i något annat. Volodenkas redogörelser för kriget, grymheterna och de sårade blir alltmer detaljerade. Sasjenka skriver om sin längtan och om sina vardagsbestyr. Men det är något som inte riktigt stämmer. De pratar förbi varandra. Man undrar om de unga tu överhuvudtaget läser varandras brev. Plötsligt skriver Sasjenka att hon ska gifta sig, hon har träffat en man och väntar hans barn. Denna nyhet nämner inte Volodenka i sina brev tillbaka. 

Boken blir alltmer gåtfull, absurd. Teman som åldrande – död – pånyttfödelse, tidens gång återkommer. Liksom frågan var man sätter kommat i satsen: 
Döm inte benåda. 
Småningom går det upp för läsaren att de inte bara är skilda åt i rummet, även tiden skiljer dem år. Volodenka befinner sig i Boxar-upproret vid förra sekelskiftet, Sasjenka i en stad som skulle kunna vara Leningrad någon gång på 50- eller 60-talet. 

Lycklig den som har dessa tidsresor framför sig.

Grattis till Tidskriftspriset!

Årets digitala tidskrift: Dagens Samhälle

Saxat från hemsidan: "Dagens Samhälle är tidningen för beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Chefer och politiker i kommuner, landsting, statliga verk, myndigheter och offentligt ägda bolag. Vi skriver även för företagen inom den växande välfärdssektorn, de som driver skolor, sjukhus och omsorg i privat regi. I Dagens Samhälle möter läsarna människorna som står bakom besluten, de som driver verksamheterna, levererar tjänsterna och utövar makten." 

Årets omgörning: Mobil
Juryns motivering:
"En smal tidskrift med tydlig profil. Årets omgörning är genomarbetad och utgår från grundförutsättningarna på smartast möjliga sätt. Färgsprakande omslag och renodlad insida som skapar en sober och trovärdig tidskrift om mobiltelefonen."

Årets omslag: Filter nr 39

Numret handlar om Det svenska slaveriet. Juryns motivering:

"En målmedveten och konsekvent satsning på magasinsjournalistik, med långa och väl genomarbetade reportage, har gjort att årets pristagare, mot alla odds och utan kapitalstarka ägare, kunnat skapa en framgångssaga. Med viktiga ställningstaganden för press- och yttrandefrihet har de dessutom visat att tidskrifterna spelar roll och aldrig får hamna offside i samhällsdebatten."

Årets Journalist: Birgitta Forsberg, Affärsvärlden
Årets journalist lyckas öppna dörrar till slutna världar, där vi andra sällan får chansen att komma in. Med stor relevans för skattebetalarna och genom ett dramatiserande berättande med omdöme: Här får läsarna en imponerande inblick i toppspelet om miljarderna och det ytterst nära samarbetet mellan näringslivet, försvaret och politiken. 

Årets krönikör: Johan Norberg, Tidningen Vi
Insiktsfullt, inbjudande och alltid med en humanistisk grundton som vibrerar i ord och fraseringar. Årets krönikör visar hur världen berikas i mötet med andra kulturer. Med stort kunnande och hjärta spelas talande scener ur vår vardag upp. Berättelser som ställer frågor om det riktigt viktiga: Vad kan du och jag med enkla medel göra, för att öka toleransen, förståelsen och kärleken människor emellan.

Kristina Sandberg

En av författarna som är nominerade till årets Augustpris är Kristina Sandberg. Hon är nominerad för den tredje delen i triologin om hemmafrun Maj som heter Liv till varje pris. Jag har nyligen läst första delen Att föda ett barn och håller på med den andra Sörja för de sina.
I den första delen är det 1938 och den 20-åriga Maj flyttar från Östersund till Örnsköldsvik för att jobba på ett café. Bakom sig lämnar hon sin familj som är fattig arbetarklass med en tuberkolossjuk mamma, sina vänner och den stora kärleken Erik, som hon känner sig djupt sviken av. Genom en arbetskamrat på caféet träffar hon den äldre, nyskilde fabrikören Tomas och ganska snart är hon gravid. Han är beredd att ta sitt ansvar och några månader innan förlossningen är hon unga fru Berglund ingift i en familj och miljö som hon känner sig helt främmande för, med en man hon inte känner och väntar ett barn hon inte vill ha.
Maj ställer väldigt stora krav på sig själv och vill eller kan inte be om hjälp av någon. Hon känner sig ensam och utelämnad i sin nya roll och gör allt för att passa in och vara till lags.
Boken är skriven i en lite annorlunda berättarstil helt utan dialog. Det är romanfigurens tankar i en oändlig medvetandeström som sköljs över en och först kändes det svårt att läsa, men efter ett tag går läsningen lätt och Majs öde engagerar mig mycket. Det är en instängd värld som beskrivs och en tid som skildras ur ett inte alldeles vanligt perspektiv nämligen hemmets med all dess städning, matlagning och barnpassning.

Onsdagen den 28 januari 2015 besöker Kristina Sandberg biblioteket i Kristianstad och berättar om sitt författarskap. I samband med detta arrangerar Stadsbiblioteket en bokcirkel där vi läser "Att föda ett barn". Mer info kommer, men vill du redan nu anmäla intresse för att delta i bokcirkeln hör av dig till biblioteket@kristianstad.se

Romantisk film á la Ester Nilsson

Efter Utan personligt ansvar, Lena Anderssons uppföljare till succéromanen Egenmäktigt förfarande, är det väl bara en tidsfråga innan det blir film av Ester Nilssons öden och äventyr. Vem vore rätt person att regissera? Roy Andersson? Nåväl, filmhistorien erbjuder redan ett veritabelt smörgåsbord för alla som vet att uppskatta en riktigt olycklig och obesvarad kärlekshistoria gestaltad på celluloid. Som självutnämnd finsmakare i denna lätt självömkande subgenre, har jag valt ut några säkra kort. Håll till godo!

Chungking express (1994) : Wong Kar-Wais filmer gör ingen sann aficionado besviken. Den stilsäkre regissörens hela produktion (In the mood for love, 2046, Happy together, Days of being wild m.fl.) är praktiskt taget en enda kavalkad av brustna hjärtan och grusade förhoppningar. Chungking express utgör inget undantag. Titeln syftar bland annat på den lilla snabbmatsservering där filmens kvinnliga huvudperson arbetar, eller snarare ägnar sina dagar åt att lyssna på The Mamas & the Papas och dagdrömma om en av ställets stamkunder. Varning för lyckligt slut dock!

Hannah och hennes systrar (1986) : Det finns närmast något Woody Allenskt över Lena Anderssons två senaste romaner. Och Ester Nilsson hade förmodligen känt sig som hemma i denna Tjechovinspirerade New York-historia där i stort sett alla, som sig bör, är förälskade i fel person. Bäst är som vanligt Dianne Wiest, som den mest neurotiska systern i syskonskaran.

Rushmore (1998) :  Om multibegåvade och udda femtonåringen Max Fischer som kärar ner sig i privatskolan Rushmores nya lärarinna. Wes Andersons andra och fortfarande kanske vassaste film, innan den prilliga dockskåpsestetiken blev alltför manierad. Hjärtskärande, rolig och med ett sedvanligt smakfullt blandband till soundtrack.

Eller varför inte Sabrina, Ungkarlslyan, En alldeles särskild dag, Berättelsen om Adele H, Vad är klockan i Paris? osv...

Pappaläsning

Lite sent med pappatips kanske, det har ju redan varit Fars Dag, men här kommer några i alla fall, i blandade genrer för blandade åldrar:

Therese Bohman: Den andra kvinnan

En komplicerad far och dotterrelation ger denna intressanta, men provokativa bok, ett annorlunda slut för att vara en roman som handlar om det som brukar kallas "den andra kvinnan", sett ur hennes eget perspektiv.

Thord Eriksson: Folk dör här

Journalisten Thord Erikssons intressanta bok om den svenska äldrevården i efterdyningarna av Carema-skandalen, där han tar sin döende far som exempel.

Jesper Juul: Pappa - dina utmaningar som man och partner

Om papparollens utmaningar och glädjeämnen från ett land som inte har kommit lika långt i jämställdhetsdebatten som här hemma.

Ulf Nilsson: Pappa och jag

En helt vanlig dag med Maja och hennes pappa, där de bland annat går till biblioteket och får ett lånekort.

Lila Prap: Min pappa
En bilderbok på rim, om pappor och andra djur.

Ester Roxberg: Min pappa Ann-Christine
Vilka glasögon har vi när vi ser på våra föräldrar, hur hanterar vi att relationen förändras, hur accepterar vi att de visar sig vara någon annan än den vi trodde?

Per Wästberg: Erik och Margot
Fadern Erik och mostern Margot har en hemlig relation, något sonen är omedveten om under hela sin uppväxt. 

Johanna Ögren: Mamma, pappa, pengar

Hur mycket kostar det egentligen att få barn?
Ett klipp från Svt Play kan du se här.

Tusen rätter

Vi har flyttat runt lite bland hyllorna på Stadsbiblioteket, bland annat har kokböckerna fått ny plats på andra våningen. Vad sägs om en ny bok av Jamie Oliver, Fredrik Paulun eller Jill Johnson? Eller vill du hellre ha friendly food, mackor eller middag för en tjuga? Vill du förbereda dig för julbordet i tid? Välkommen in att låna!

Jennie Walldén: Smaker i mitt hjärta: Korea möter väst

Korea, Sverige och Italien möts i smarriga recept och fina bilder. Vad sägs om till exempel hummersoppa eller ryggbiff Gangnam Style, och naturligtvis alla koreamatälskares favorit: kimchi?

Nästa år kommer en ny asiatisk kokbok av samma författare, håll ögonen öppna efter den.

Olle Cellton: Salt, socker och vinäger: Konsten att preservera

Lär dig konservera fisk, kött och grönsaker med hjälp av salt, socker och vinäger (och ättika). Boken börjar med en överblick över vilka kryddor som behövs i ett ordentligt skafferi, i mitten kommer en uppräkning av vad som är bra råvaror (till skillnad mot vad handlarna försöker pracka på oss) och avslutas med en ordentlig samling kokboktips.

Hemgjord korv, insaltad kanin eller hemmagjord sylt och saft, lite av varje för varje hipster hittar du i denna kokbok.

Lisa Förare Winbladh: Det godaste jag vet

Författaren höll en populär kulturlunch där hon pratade om sin bok och recepten i den. Boken är uppbyggd efter ingredienser - vitlök, vinäger och citron till exempel. Dessutom finns det ett appendix om smakkamrater - ingredienser och smaker som "gifter sig". Boken innehåller inte bara recept utan tips på var du kan handla dina råvaror och trix i köket ingår också. 

Höstens nya böcker

Höstmörkret sänker sig över oss allt mer och det känns extra skönt att kryp upp i soffhörnet med en bra bok. Vill du ha tips på några av de titlar som är nya i höstfloden, så är det ett utmärkt tillfälle att besöka något av våra bibliotek de närmaste veckorna då personal presenterar böcker under programrubriken Höstens nya böcker:

Vä bibliotek onsdag 12/11 18.30

Stadsbiblioteket torsdag 13/11 18.30

Tollarps bibliotek måndag 17/11 19.00

Åhus bibliotek tisdag 18/11 19.15

Några av titlarna som kommer att presenteras är:

Asaad: Blod rödare än rött

Berggren: Det röda arvet

Björk: Det hänger en ängel ensam i skogen

Bohman: Den andra kvinnan

Ebervall: Bombmannens testamente

Jungersen: Du försvinner

Holmqvist: Precis som att börja om

Alla som kommer deltar i ett lotteri och har möjlighet att vinna en bok.

Välkomna!