Getingsommar

I det stora huset i den fashionabla delen av Glasgow hittas en ung kvinna brutalt mördad. Samtidigt hittas en enorm mängd euro-sedelbuntar gömda och frågan som man ställer sig är om det var pengarna man var ute efter och inte hittade eller finns det andra motiv? Kriminalinspektör Alex Morrow får ansvar för utredningen och inser snart att den döda kvinnan har levt ett dubbelliv som ingen i hennes närmaste krets har haft en aning om. Spåren leder först till en fd hushållerskas familj. Där finns frustrerade tonårspojkar som genom mamman kan ha haft vetskap om huset, men Alex tycker att det känns som en för enkel lösning och ser pusselbitar som inte stämmer in på dem. Det hela kompliceras ytterligare av att den fd hushållerskan, Kay är en gammal skolkamrat till Alex, som nu lever det liv som de flesta från det området lever och de ser ner på alla som har lyckats ta sig därifrån t ex genom att bli polis, som Alex.Spåren som Alex vill följa upp leder till klubbar i London, internatskolor och gods i Kent, men hennes chef vill ha en snabb lösning och tycker hon ska koncentrera sig på Kay och hennes familj.

Detta är den andra boken om Alex, men den kan läsas fristående, och som i alla Denise Minas böcker finns spänningarna mellan samhällsklasserna som ett tydligt tema. Hon får även in bra skildringar av hierarkin inom polisen och hur svårt det är att klara balansgången på mellanchefsnivå.

Denise Mina har tidigare skrivt Garnethtriologin och en trilogi om den unga journalisten Paddy Meehan. alla utspelar sig i Glasgow-trakten under olika tider och är läsvärda deckare med samhällsengagemang.

Tecknade serier

Världen står inte stilla. Det vet vi. Ibland händer något i ens liv som gör att man tycker att nu borde väl världen verkligen stanna. Men drevet är alltid igång, plötsligt har man en ny partiledare här och en gammal där. Debatter blossar upp, slocknar och dör. Ryssvintern kommer. Ibland är det riktigt skönt med någon som tar ett kliv ut ur karusellen och försöker sätta in märkliga fenomen som uppstår i vårt samhälle och i vår kultur i ett sammanhang. Bra - och kul! - blir det gärna om vederbörande är en skicklig serietecknare.

Många vet såklart att det finns serier med en vuxnare målgrupp än den för t.ex. Kalle Anka och Bamse, men jag vill ändå lyfta fram fenomenet här. En tecknad serie som på ett klipskt och roligt sätt kommenterar våra liv och vårt samhälle är bara så väldigt njutbart att läsa! Man behöver inte alltid tycka om författarens formspråk i sig då texten självklart är viktig, men visst blir det dubbelt njutbart om man gör det. Många känner säkert till serieförfattarna Jan & Maria Berglin som har givit ut ett antal serieböcker fulla med ironi och humorbetonade vardagsbetraktelser. I dessa serier upplever jag att bilderna och formspråket är väldigt viktigt för hur läsaren uppfattar seriens "budskap". En annan serieförfattare som jag gärna lyfter fram är Liv Strömquist som gav ut sitt senaste seriealbum Ja till Liv! i slutet av 2011. Hennes serier är spängfyllda med politiska frågor och samhällskritik. Kul och smart! Det finns ju också väldigt många fina serier för vuxna som berättar en historia rakt upp och ner - en roman i serieformat, och av dessa har vi många på biblioteket. Vad sägs t.ex. om att läsa På spaning efter den tid som flytt i serieformat?

För de små

Det skrivs aldrig om bilderböcker på den här bloggen och det tänker jag ändra på med dagens inlägg. Har du barn eller barnbarn som är i bilderboksåldern kommer här några säkra tips från min 5-åring (och en något mindre entusiastisk mamma som har fått läsa böckerna några gånger för mycket):


”Ensam hemma” - Ho Baek Lee. En söt berättelse om vad en liten kanin gör när hans familj lämnar honom ensam i ett dygn. Då passar han på att gå på upptäcktsfärd i hemmet, tittar i kylskåpet och äter vid bordet precis som familjen brukar göra. Han kryper upp i soffan med en chipspåse och tittar på film. Provar läppstift och klär ut sig. När familjen kommer tillbaka syns inte ett spår av den lille kaninens äventyr eller…

"Tisdagskossan” - Daniel Edfeldt. Varje tisdag får barnen ta med sig något speciellt till dagis och den här tisdagen tar Vera med sig sin kossa. Fast kossan vill helst vara kvar hemma. När de kommer till dagis klättrar kossan upp i ribbstolen och kan inte komma ner, hon äter upp ett annat barns teckning och hon tränger sig före i kön till rutschkanan. Det blir en annorlunda tisdag för barnen på dagis.

Novellfynd

Djuna Barnes: En farlig flickas dagbok
Linda Boström Knausgård: Grand mal
Silke Scheuermann: Rika flickor
Ferdinand von Schirach: Brott
Boccaccio: Decamerone
Julia Voznesenskaja: Kvinnornas Decamerone

Jag är inte rädd för mörkret...

…som Jocke Berg sa (nya kentskivan ska komma i april, men nu är det färdigtjatat om den, åtminstone för den här gången).Vad ska man lyssna på för att överleva januari? Och februari? Och mars? Vill man ha det trallvänligt, mysigt och småtrevligt och välja något som ALLA lyssnar på så är det bara att köa på Laleh eller First Aid Kit (de skönsjungande folkpopssystrarna som får 4:or och 5:or överallt utom i Kristianstadsbladet! Kolla också sammanställningen på kritiker.se). För oss som kräver ett tyngre artilleri så är det tur att det går att låna två onödigt snygga Bauhaus-boxar på stadsbiblioteket (cd-boxar står på en hylla till höger om skyltstället för film). Ulf tipsade mig om dem i höstas och det gick så långt att jag köpte den ena: ”In the flat field” (alltså inte bibliotekets exemplar då…). Konstigt nog ingår inte vita arkivvantar när man lånar dem för att hantera rariteterna varsamt (speciellt den utbyggda bookleten med texter, foton och intervjuer vill man undvika fingeravtryck i).
Vad jag vet om Bauhaus ryms på en svartmålad tumnagel och går snarast i associationsbanor som mörkt, mystiskt, Joy Division, men det stämmer rätt bra med hur de faktiskt låter. ”Double dare” inleder med att gitarrerna står och rusar på tomgång som inför ett chicken race samtidigt som ett ubåtsplingande ljud hörs. Sen släpps gitarrerna loss tillsammans med trummorna och när Peter Murphys sång läggs till är man hemma. Det här är kultmusik som kan klassas som improvisationsgoth för det känns som the Cure hade lånat trummorna från Adam Ant, energin från B-52’s och de galna infallen från Talking Heads.

Jag älskar gitarrma(ng)landet på ”Stigmata Martyr”, men det är inledningen på nästa låt ”Nerves” som får mig att vakna till. Just där i början är det riktigt Black Sabbath-tungt, men det slår sen över i alla möjliga musikala inriktningar. Här finns ett äldre klipp med titelspåret:

Originalet ”In the flat field” var den första skiva som det brittiska skivbolaget 4AD gav ut, (bolaget som även har släppt en av mina favoritgrupper ”Dead can dance”). De har många intressanta artister i sitt stall och är väl värda att titta närmare på (här en sammanställning av vad du kan låna på biblioteket).

Box nummer två ”The Mask” är snarlik, men jag har ändå inte fastnat lika mycket för den. Men under tre vintermånader är det inga problem att hinna bli inlyssnad på båda. För ett mer initierat porträtt av Bauhaus och de två boxarna läs Dom Gourlays text här.

Djur i filmtiteln

Dogtooth är en av det märkligaste och obehagligaste filmerna jag sett på länge. Jag fick samma känsla som jag hade efter att ha sett Funny Games av Michael Haneke. Det de båda filmerna har gemensamt och som gör de till riktiga skräckisar är att de berättar en historia om när människor utnyttjar sin maktposition och dominans till att göra andra underlägsna och totalt försvarslösa. Att vrida och vända på folks verklighetsuppfattning. Och det spårar ur. Men inte så långt att man inte slutar tro på att det skulle kunna hända på riktigt.

Det som kanske gör Dogtooth än mer obehaglig är att de som blir utnyttjade inte förstår att de blir det. Deras världsuppfattning är helt rubbad, vilket skapar ett helt omvänt beteende.

Dogtooth är en grekisk film som kom ut 2009, men som släpptes på DVD i somras i Sverige.

Dokumentärfilmen Kokvinnorna är något helt annat. Här kommer jag som tittare rakt på ett skånskt systerskap där det udda gnuggar mot det åtråvärda. Återigen är vi tillbaka till det svenska gamla bondesamhället (minns ni Hästmannen?), till Britt och hennes kor och hennes syster Inger som tvingas hjälpa henne med komjölkning trots att det är det värsta hon vet.

Det är så roligt att höra hur de båda systrarna reflekterar över sina liv och val, hur olika uppfattningar de har. Envisa är de båda också. Det är en bit viktig kvinnohistoria som skapas i och med Kokvinnorna, alla bör se den och fundera på livet och att vart det ska gå inte är det samma för oss alla. Vi gör alla olika val. Om det var rätt eller fel vet bara den som gör det.


Nyfiken på fler filmtitlar med djur i? Kolla den här listan.

Överlevnad i januari månad

Med ungefär en vecka kvar till januarilönen är tidningarna fulla med tips på hur du kan leva billigt. Vi på biblioteket tänkte inte vara sämre utan tänker härmed tipsa om länkar, böcker och tidskrifter som kanske kan vara till någon nytta:

Länkar

Konsumentverket

Budgetrådgivning

Husmanskost

Energikollen

Medborgarkontoret

Böcker
En värld utan bröd av Wilfried Bommert - om framtidens livsmedelsförsörjning
Bestäm dig av Pelle Tornell - för att fatta bättre beslut
Minimatte eller All matematik du behöver för att klara dig i livet av Mattias Vejde
Drömmare och kungar av James Vance - en serieroman om depressionen
Överlevnadshandboken av John Wiseman - om du behöver bo i tält och kurera dig själv
Änglarnas sorg Jon Kalman Stefansson - om en pojkes strapatser på 1800-talets Island

Tidskrifter
Tidskrifterna Gör det själv och Må bra handlar om fysiska och psykiska reparationer och utbyggnader. Tidskriften Filter är bra på fördjupande reportage. Du kan låna alla nummer utom det senaste, som läses på plats. Vill du ha tag på en artikel i vilket ämne som helst, fråga personalen så får vi fram den.

Söndag på biblioteket

Hur många vet egentligen om att det är öppet på Stadsbiblioteket i Kristianstad på söndagar? Inte så många, tror jag, men det blir fler och fler som upptäcker det och passar på att titta in en stund för att i lugn och ro läsa en tidskrift eller botanisera bland filmer och böcker. I söndags var det faktiskt hela 168 personer som kom och det är roligt! Det är lite annan stämning på biblioteket på söndagen, lite lugnare på något sätt. Man ser barnfamiljer som kommer och stannar en god stund och till och med har tid att sitta i det mysiga sagorummet och läsa en bok tillsammans. Tidningsläsarna är som vanligt först på plats för att avnjuta söndagsbilagorna i de stora dagstidningarna. Internetanvändarna är också många och det blir en liten kö till datorbokningen precis när vi öppnar. Tempot är dock lite lugnare, men visst finns de som är stressade för att någon inlämningsuppgift måste bli klar och som absolut måste ha tag på en speciell bok eller artikel. Frågorna är av varierande slag, precis som vilken dag som helst; Vilka böcker av Lennart Hellsing finns inne? Jag läser en bok där huvudpersonen läser Madame Bovary och blev så sugen på att läsa om den, finns den? Finns Flugornas herre som ljudbok? Har ni någon bok som är som en flora, men handlar om träd? Många lämnar tillbaka de senaste lästa romanerna och kollar runt bland hyllorna efter något nytt att sätta tänderna i. Allt känns ganska lugnt och stilla.
Välkommen på söndag du också! Det är öppet mellan 11.00-15.00.

Måndag

Tjugonde Knut har kommit och gått. Då är det nu definitivt slut med allt helgfirande i samband med julen, skolorna har nu börjat igen efter jullovet. Det är med andra ord slut med korta arbetsveckor och utdragna, slappa helger. Nu är det vardag hardcore som gäller. Idag är det måndag, grått, trist, start på en lång vecka, i mitt fall även kryddat med helgarbete och vattkoppor på hemmafronten. Yes, nu kör vi!

Lite hjälp med att pigga upp veckan kan man dock kosta på sig. Varför inte med Veronica Maggios hjälp? Hennes låt Måndagsbarn som finns på plattan Och vinnaren är- tål att lyssnas sönder! I januari pratas och skrivs det ofta om att det är nu man ska satsa på billig och enkel vardagsmat, samtidigt som våra vardagliga standardrätter ofta ses ner på. Då rekommenderar jag att man läser Den föraktade falukorven : om ketchupkrig och fredagsmys som är en underhållande bok om "matsnobbism" och vår inställning till vardagsmat. Känner du dig trots allt fortfarande nedslagen inför tanken på den långa raden av vardagar framför dig? Då är det nog den boken Inget att avundas : vardagsliv i Nordkorea som du ska läsa - en annans sorts vardagsliv än det vi är vana vid!

Våra 100 år med radio och TV

Lasse Boberg och Arne Weise är två veteraner med vardera 50 års erfarenhet som med den här boken vill berätta hur det var att arbeta inom radio och tv när det var monopol. De fokuserar främst på 50-, 60- och 70-talet, men även 80-, och 90-talet finns med.

Lasse och Arne inledde sina yrkesliv på 50-talet och då var det inte så lätt att bli anställd på Radiotjänst. Nästan alla programmedarbetare var akademiker eller hade titlar som intendent. De hade hög status i samhället. Det fanns bara en radiokanal och de högtidliga rösterna nådde in i alla hem och gav en känsla av att det var överheten som talade. Trots låg ålder och avsaknad av färdiga akademiska studier lyckades de här två krångla sig in.

Arne fick jobb som hallåman, bl.a. läste han fiskhamnsrapporten. Det var långa lakan med namn och dagens pris på fisk och det fick absolut inte bli fel. Plötsligt öppnades studiodörren och in kom en kollega och tände eld på manuskriptet. Att släcka och samtidigt läsa var ett slags prov. Arne var halvdöd av skräck och fick senare höra att de gjorde så med nykomlingar för att testa deras sinnesnärvaro i ett kritiskt läge.

Lasse berättar om när han i mitten av 50-talet fick i uppdrag att göra ett längre magasinsprogram med ett genomgående tema. Han valde pengar och ville på skoj se vad som hände om han gick in på en bank och försökte växla en falsk hundralapp. Han fick tillstånd från bankens ledning, försågs med dold mikrofon och batterier (som på den tiden var stora som colaflaskor) tejpades fast runt magen. Han gick in på banken, presenterade sedeln i kassan och kassörskan bad honom vänta. Efter en stund hörde han polissirener, det var kassörskan som hade tryckt på överfallslarmet. Sex poliser stormade in i lokalen och då gjorde Lasse något dumt. För att visa att det handlade om en radioinspelning öppnade han rocken för att visa batterierna. Poliserna kastade sig i skydd i tron att det var en självsprängare.

Det finns flera roliga episoder i den här boken blandat med allvar och de båda herrarna avslutar med att berätta att ingen av dem någonsin har ångrat sitt yrkesval.

#sopa

Minns ni 2011 när Facebook bestämde sig för en serverhall i Luelå? Den första utanför USA. Men varför? Det amerikanska lagförslaget SOPA kan vara en anledning.

SOPA står för Stop Online Privacy Act. Syftet med lagförslaget är att utöka möjligheterna för USA:s brottsbekämpning och upphovsrättsinnehavare att bekämpa all form av piratkopiering främst utav film, musik och olika programvaror på Internet, men även klädesmärken och läkemedel.

Om lagen röstas igenom kan det innebära att om vi publicerar en länk eller någon läsare gör det i kommentarerna på den här bloggen till piratkopierat material (t ex. en youtube-film) kan det innebära att bloggen blockeras för amerikanska läsare. Rakt av.

Lagförslaget motstår hård kritik. Stora Internetföretag som Google, Facebook, Yahoo med flera protesterar skarpt mot förslaget. Wikipedia har till och med hotat att släcka ner sin sida om förslaget går igenom. Kritiken emot är att lagförslaget är Internet-censur i stil med diktatoriska länder som Kina, att det inskränker på det som Internet alltid handlat om; informationsfrihet. Många menar att om förslaget går igenom kommer det att förändra Internet mer än vad vi kan föreställa oss.

Kan lagen påverka Sverige? Om du börjar fundera på vilka webbtjänster du använder dagligen och var de kommer ifrån så är det inte svårt att se sambanden. Internet har påverkat världen till en mer global och social sfär vilket medför att allt som påverkar Internet påverkar dig som Internetanvändare. Allting hänger ihop. Värt att tänka på medan den amerikanska kongressen röstar om förslaget vintern 2012.

3 x Klas Östergren - en författarmeny på Åhus bibliotek

Nu är det snart dags för en ny författarmeny på biblioteket! Förra vårens meny med författarinnan Agneta Pleijel gav mersmak och nu erbjuder vi den som är sugen på böcker att sätta tänderna i Klas Östergrens författarskap. Han har gjort sig känd som en skarp iakttagare och skicklig skildrare av vår samtid. I sina tidiga romaner använder Klas Östergren flitigt sin uppväxtstad Stockholm men numera figurerar även Österlen där han är bosatt sen länge. Det stora genombrottet fick han 1980 med ”Gentlemen” och andra kända titlar är ”Handelsmän och partisaner” och ”Den sista cigaretten”.

För den oinvigde vill vi berätta att författarmenyn är en annorlunda litteraturcirkel där deltagarna väljer bland tre ”rätter” och får möjlighet att motionera sina hjärnceller lite extra. Vårens meny ser ut som följer:

Med Stephen Farran-Lee, redaktör på Bonniers förlag och författare till intervjuboken ”Östergren om Östergren”, som litterär konnässör erbjuder vi först en aptitretande förrätt i form av en inspirerande föreläsning om Klas Östergrens författarskap. Stephens specialkunskaper kommer att ge oss nycklar och inspiration inför huvudrätten. Förrättskvällen avslutas med att biblioteket delar ut de härliga romaner som ska avnjutas till nästa gång.

Huvudrätten skapar vi tillsammans! De i förväg lästa texterna ur Östergrens författarskap är så klart kvällens huvudingrediens men genom diskussionerna bidrar vi alla med kryddningen. Även denna gång har vi med oss Stephen Farran-Lee med vars hjälp vi kan få diskussionerna att lyfta.

Som grädde på moset, en lyxig dessert, erbjuder vi cirkeldeltagarna ett eget litterärt möte med Klas Östergren. Nu ges en chans att ställa alla de frågor som läsningen väckte. Vår litteraturguide Stephen Farran-Lee medverkar som samtalsledare. I direkt anslutning till detta möte följer en traditionell författarafton, öppen för alla. Klas Östergren berättar då själv om sina romaner och sitt skrivande.

Tanken är att den som vill vara med ska kunna komponera sin egen meny men vi hoppas att många ska känna sig riktigt sugna och välja en trerätters. Priset är oslagbart, det är nämligen gratis! Förrätten har vi torsdagen den 9 februari kl. 18.30, huvudrätten torsdagen den 1 mars kl. 18.30 och desserten torsdagen den 22 mars kl. 18.30. Författaraftonen börjar kl. 19.00. Välkommen med din anmälan till oss på biblioteket senast den 2 februari, telefon 134606 eller e-post ahus.biblioteket@kristianstad.se.

Ann, Helén och Ulrika

De som inte fick priset...

Häromdagen lyftes på förlåten från Den svenska akademiens nobelprisdiskussioner för 50 år sedan. Det visade sig, inte oväntat, att den ständige tvåan, Graham Greene, var ytterst nära att få nobelpriset i litteratur 1961 men passerades på målsnöret av Ivo Andric.
Året innan hade Greenes roman Utbränd kommit ut och den föll inte akademiledamöterna i smaken. Man har ofta framhållit att Greene var en ojämn författare och det kan nog stämma. Ojämn och produktiv. Men hans bästa böcker håller en mycket hög klass. Han lyckades också med konststycket att skildra några av 1900-talets brännpunkter innan de exploderade i fullskaliga krig.

Komedianterna utspelar sig på Haiti under Papa Docs fasansfulla diktatur och Den stillsamme amerikanen i ett Vietnam där de första amerikanska ”rådgivarna” börjar ersätta fransmännen som landets kolonisatörer på 50-talet. Moderna klassiker som markerar några av de gränser i Greeneland där det ofta råder en laddad stämning av väntan, tristess och genomskådande klarsyn. En annan väg till Graham Greenes författarskap är att läsa hans självbiografiska En sorts liv. Där avslöjar han bl.a. att han som ung ägnade sig åt rysk roulette.
Greene sällar sig således till den grupp av stora författare som aldrig fick det stora priset, liksom Strindberg, Borges, Karen Blixen, Virginia Woolf, Vladimir Nabokov och Michail Bulgakov. Han är i gott sällskap.

Till långsamhetens lov?

Läser i dagens Svenska Dagbladet om hur skrivdonet påverkar skrivprocessen och passar på att citera Mircea Cartarescu, författare till bland annat Orbitor:

"Allt handlar om hur du vill att din text ska bli. Om du vill att den ska vara väldigt snabb och rakt på sak då ska du skriva på datorn. Men om du ser skrivandet som långsamhetens konst, som jag gör, då skriver du också så långsamt som möjligt."

Andra exempel på författare som skriver långsamt är Neil Gaiman och J K Rowling.

Vissa böcker måste också läsas långsamt. Böcker av Bolano, Mann, Franzen tillhör den kategorin. Jag kan i skrivande stund inte komma på några långsamböcker av kvinnliga författare - de kanske inte har eller tar sig tid?

Har du något tips på en långsam bok? Skriv gärna i kommentarerna.

Priser

Det meddelades i förra veckan att författaren Sven Lindqvist har tilldelats Jan Myrdals stora pris för 2012, Leninpriset på 100 000 kr, han får det för sitt engagemang i svenska klassorättvisor. Kristianstadsbördiga poeten Jenny Wrangborg (som bl.a gästade Kristianstads bokfestival 2011) fick det mindre Robespierrepriset på 10 000, kul!



Det finns faktiskt en mängd olika litteraturpriser; svenska som utländska. Vilka minns vi egentligen från år 2011? Först och främst tilldelades ju vår egen Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur, äntligen! Ett annat stort pris är Augustpriset där priset för årets svenska skönlitterära bok gick till Tomas Bannerheds Korparna och i fackgenren till Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink. Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Jessica Schiefauers Pojkarna. Den isländske författaren Gyrðir Elíasson fick Nordiska rådets litteraturpris 2011 för novellsamlingen Milli trjánna (Bland träden), och Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) tilldelades australiensiske Shaun Tan. Beate Grimsrud skrev En dåre fri och belönades med Sveriges radios romanpris och Svensk biblioteksförenings Aniarapris gick till Kristian Lundberg. Det brittiska Bookerpriset tilldelas årligen den författare från brittiska samväldet eller Irland som på engelska gett ut den bästa romanen. 2011 gick detta pris till Julian Barnes för boken The sense of an ending.



Varje år när det är melodifestivaldags brukar det ifrågasättas om det om det går att tävla i musik. Går det då att tävla i litteratur?