De som inte fick priset...

Häromdagen lyftes på förlåten från Den svenska akademiens nobelprisdiskussioner för 50 år sedan. Det visade sig, inte oväntat, att den ständige tvåan, Graham Greene, var ytterst nära att få nobelpriset i litteratur 1961 men passerades på målsnöret av Ivo Andric.
Året innan hade Greenes roman Utbränd kommit ut och den föll inte akademiledamöterna i smaken. Man har ofta framhållit att Greene var en ojämn författare och det kan nog stämma. Ojämn och produktiv. Men hans bästa böcker håller en mycket hög klass. Han lyckades också med konststycket att skildra några av 1900-talets brännpunkter innan de exploderade i fullskaliga krig.

Komedianterna utspelar sig på Haiti under Papa Docs fasansfulla diktatur och Den stillsamme amerikanen i ett Vietnam där de första amerikanska ”rådgivarna” börjar ersätta fransmännen som landets kolonisatörer på 50-talet. Moderna klassiker som markerar några av de gränser i Greeneland där det ofta råder en laddad stämning av väntan, tristess och genomskådande klarsyn. En annan väg till Graham Greenes författarskap är att läsa hans självbiografiska En sorts liv. Där avslöjar han bl.a. att han som ung ägnade sig åt rysk roulette.
Greene sällar sig således till den grupp av stora författare som aldrig fick det stora priset, liksom Strindberg, Borges, Karen Blixen, Virginia Woolf, Vladimir Nabokov och Michail Bulgakov. Han är i gott sällskap.