Adventskalendrar

Från den förste december fram till jul kan du följa vår spännande adventskalender på bloggen. Vi nio som brukar skriva har med varma händer lämnat över till intressanta gästskribenter från Kristianstad med omnejd. Det blir stor variation på inläggen både i längd och innehåll, och vi kan lova (kultur)betraktelser över året, recept och en hel del annat. Mycket nöje!

Vill du fördjupa dig i de julkalendrar som har gått på radio och TV så passa på att låna Solveig Stenudds ”Teskedsgumman, Pettson, Pelle Svanslös och alla de andra : julkalendern i radio och TV genom tiderna”. Många av de som har visats på TV finns dessutom att hyra hos oss på dvd. Sen vill jag slå ett slag för SVT’s satsning för vuxna i december: ”Rim & reson”. På SVT play och instucket i tablån kommer man att kunna se animationer från några ur Sveriges serieelit: Liv Strömquist, Jan Stenmark, Sara Granér, Martin Kellerman m.fl. Något för alla som vill ha satir istället för julmys i december!

Tematrio: övernaturliga varelser

Bokbloggaren Lyran brukar ha trevliga bokförslag. Den här gången tyckte hon att vi skulle tipsa om tre böcker om vampyrer eller andra övernaturliga varelser. Därför tänkte jag tipsa om både viraler (något som sprider blodsmitta, t ex vampyrer) och lykanter (en människa förvandlas till varg) eller teriantroper (människor som förvandlas till djur).

Mina förslag kommer här:

Viraler
Justin Cronin: Flickan från ingenstans
Richard Mateson: Legend
Scott Westerfeld: Parasit

Lykanter

Stephenie Meyer: serien om Isabella "Bella" Swan
Maggie Stiefvater: Frost

Caroline Jensen: Vargsläkte

Kit Whitfield: Nattvakt

Teriantroper

Nene Ormes: Udda verklighet
J K Rowling: serien om Harry Potter
C S Lewis: serien om Narnia
Astrid Lindgren: Ronja Rövardotter

Tom Waits

November har ju varit rätt mild och behaglig så här långt, men sent igår kväll, när vinden ven runt husknuten och slet i takpannorna, en genomblöt katt låg och darrade under soffan och hundarna i kvarteret ylade, då var det dags att tända en brasa och sätta på gamla favoriten "November" av Tom Waits:

November has tied me to an old dead tree

Get word to April to rescue me

November's cold chain made of wet boots and rain

and shiny black ravens on chimney smoke lanes

Den har några år på nacken vid det här laget men den blir ju aldrig gammal. På ett par minuter skapas stor musik med hjälp av banjo och såg. Det var tider det, när nästan alla hans textrader var värda att citera. Det har varit si och så med den saken på sistone.

När han nu återkommer efter många års tystnad med Bad As Me har Waits-världen delats i två läger: de som anser att den är ett mästerverk, och de som tycker den är en besvikelse. Jag själv står nånstans mittemellan och konstaterar att Tom har gjort ett popalbum som kommer att ge honom många nya lyssnare, men iinget som jag kommer att lyssna på om tjugo år. Han gör förvisso återbesök i flera av 70- och 80-talens klassiska album, men utan att samma magi uppstår. Kanske är det orättvist att jämföra med fläckfria mästerverk som Rain Dogs och Bone Machine, kanske borde man bara låta sig underhållas av musicerandet och det goda humöret på den här skivan. Och på nyårsafton lär vi väl alla plocka fram sista låten och höra gamla "Auld Lang Syne" igen.

Pröva gärna på själv, men lyssna också på klassikerna från hans storhetstid

"Internet måste bli roligare!"

I veckan var jag i Stockholm på Internetdagarna. En konferens för alla som är intresserade av Internet (politiker, näringsliv, eldsjälar, entreprenörer, bibliotekarier, pedagoger m.fl.) och då inte endast det tekniska med bredband och fiber utan även från ett samhälleligt perspektiv, som hur vi ska få alla som vill men ännu inte har kunskap om Internet tillgång till webben. IT-ministern Anna-Karin Hatt talade om digitalt innanförskap, och det finns en kampanj som heter Digidel vars målsättning är att få 500.000 svenskar att bli digitalt delaktiga 2013.




Många är rädda för Internet. Vad är det? Vad vill det mig? Vad ska jag med det till? Jag lyssnade på komikern Karin Adelsköld som startat teknikbloggen Lilla gumman (hennes föreläsning hittar du här) och hon sa flera saker som jag tar med mig och som jag vill sprida vidare, till exempel, att det finns en tekniksnobbism, att det är fult att säga man inte kan något om Internet, att man inte vet hur man använder en dator. Att ta sig över den barriären är det första steget till att bli mer digitalt delaktig, för ingen, ingen ingen kan vara expert på Internet. Vi är alla osäkra någon gång, till exempel när Facebook gör sina nya uppdatering och man sitter som ett frågetecken och undrar var chatten tog vägen.

Karin säger också att Internet måste bli roligare, och visst är det så! Internet är mer än att betala räkningar och kolla sin mail. På Youtube hittar du roliga klipp (som t ex. Eddie Lizzard här ovan), det finns bloggar om allt, är du intresserad av knyppling så finns det bloggar om det, att kommunicera med vänner och lära känna nya människor är också roligt.

"Man måste skratta åt det man är rädd för", säger Karin. Visst är det så!

Mangafavorit

Princess Ai är en bok om kärlek och vänskap. Den handlar om en flicka som kommer till Jorden utan att veta vem hon är eller var hon kommer ifrån. Hon träffar en kille som hon får bo hos.

Jag gillar boken för att den handlar om kärlek och vänskap. Jag tycker att den passar både barn och vuxna.

Sara A.

Journalistik - vad är det?

I morgon den 24 november, en månad före julafton, är det dags för Stora Journalistpriset igen. Må bästa journalist vinna!
En film om journalistprisets historia hittar du här.
En definition av begreppet journalist hittar du här, här , här och här.

Reportrar utan gränser
Pressombudsmannen
Tidningsutgivarna
Kungliga Bibliotekets nya tidningsprojekt
Kolla källan om vikten av källkritik

På Stadsbiblioteket är det just nu rörigt på tidskriftsavdelningen på grund av ombyggnad, vi ber om ursäkt för det. Bokbussen och alla filialer fungerar dock som de ska och det går att beställa därifrån. Vi har tre betaldatabaser för tidningar och tidskrifter.
Artiklar från papperstidningar och -tidskrifter går också att beställa från hela landet för två kronor per sida.

Och vinnarna är....

Vinnare av Augustpriset 2011:

Årets svenska skönlitterära bok Bannerhed, Tomas, Korparna

Årets svenska fackbok Åsbrink, Elisabeth, Och i Wienerwald står träden kvar

Årets svenska barn- och ungdomsbok Schiefauer, Jessica, Pojkarna

Sånt jag berättar för Allah

Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzeddine är titeln på en liten, tunn roman med en beslöjad ung flicka på omslaget. Innehållet är däremot allt annat än tunt - de saker den unga flickan, som heter Jbara, berättar för sin Allah är grova och tunga, men uppriktiga och utgör innehållet i hennes liv och henens tankar.

Jbara är en herdeflicka i nordafrika där hon lever ett fattigt och torftigt liv med sin familj. Hon är medveten om att det finns andra, bättre, sätt att leva på, och andra sätt att tänka än det som dominerar det fattiga herdelivet. Hon säljer sin kropp i utbyte mot sin favorityoghurt (en ljuvlig smak av ett annat liv!), och resultatet blir en påföljande graviditet som slänger henne ut i världen. Där tar en rad händelser vid som kan tyckas vara Jbaras egna val, men den oundvikliga frågan är om man kan undkomma sitt öde?

Jag har varit skeptisk till att läsa boken tidigare. Jag var rädd för att den skulle vara skriven på ett alltför onyanserat provocerande sätt, och det skulle bara göra mig irriterad att läsa. Men jag blir överraskad av att Jbaras förhållande till Allah som, trots hennes öde, är gott; hon tycker snarast att det är märkligt och orätt mot Allah att beskylla honom för resultaten av människans handlingar. Det är väldigt intressant att följa sådana tankegångar i hennes inre samtal med sin gud.

Boken är verkligen provocerande; språket är ibland grovt liksom handlingarna, och beskrivandet av samhällets hierarkier provocerar också. Men det är något i tonen som fångar mig direkt. Jbara är streetsmart, dialogen är rapp och jag fängslas av sättet historien berättas på. Jag fäster mig vid Jbaras starka, men samtidigt utsatta, person. Visserligen känns historien ibland lite väl otrolig, men det har jag överseende med eftersom beskrivningen av fattigdom och människoförtryck träffar läsaren som ett slag i magen. Med denna beskrivning tror jag författaren vill visa på att allt hänger ihop. Det finns orsaker till allt - och fattigdom har ett pris. I slutet av boken nämner Jbara i en kort mening att hon förresten nu står på listan för frivilliga martyrer. Det känns helt logiskt när man läser det.

Zlatan på biblioteket

Den stora snackisen just nu är Zlatans självbiografi. Man kan ju tycka att det är lite märkligt att alla vill läsa om någon som redan nästan alla vet allt om och var det något som man inte kände till så har Aftonbladet och Expressen haft mängder med löpsedlar, artiklar och analyser om det när att boken kom ut, men det är väl en annan sak. Det står 75 personer i kö på boken i Kristianstad men det finns just nu bara 3 exemplar. Givitvis så kommer det fler exemplar snart, då man ska trycka upp fler exemplar. Hela upplagan såldes slut innan den kom ut, det har om jag fattat rätt aldrig hänt i Sverige förut. Ett litet tips till dig som inte orkar vänta på den fysiska boken är att låna Zlatan som E-bok på elib. http://www.elib.se/library/default.asp?lib=43

Novemberläsning

Vad passar väl bättre för denna månad än att krypa upp i favoritfåtöljen och resa någonstans. Till Nantucket tex. och vidare ut på de sju haven: ”När det råder våt och fuktig november i min själ…” Inledningen till Moby Dick är lika klassisk som magnifik:

”Kalla mig Ismael! För några år sedan – det kan göra detsamma hur många – då jag hade mycket få slantar i min börs och ingenting särskilt som intresserade mig i land, kom jag åter på tanken att ge mig till sjöss och se lite närmare på den våta sidan av världen. Det är ett sätt jag har att driva bort min spleen och stimulera blodomloppet. När jag börjar få ett bistert drag kring munnen, när det råder våt och fuktig november i min själ, när jag ertappar mig med att ofrivilligt stanna framför begravningsentreprenörernas fönster och följa alla likprocessioner jag möter, och särskilt när min hypokondri får sådan överhand över mig, att jag måste ta hela min karaktärsstyrka till hjälp för att inte fräckt ge mig ut på gatan och med berått mod slå av folk deras hattar – då anser jag det var hög tid att gå till sjöss så fort jag kan. Det gör jag istället för att skjuta mig en kula för pannan. Med en stoisk gest kastar sig Cato på sitt svärd. Jag föredrar att lugnt gå ombord på en båt.”

Evig natt

Vill du läsa en spännande arktisk spökroman? Då är Michelle Pavers ”Evig natt” något för dig. Vi får följa den 28-årige Jack via hans dagbok. 1937 följer han med 2 andra män på en expedition till Spetsbergen. När Jack för första gången ser den ensliga vik där de ska slå läger är det så vackert att det tar andan ur honom, ödsligheten, ljuset, de snötäckta bergen. Men den arktiska natten närmar sig och en dag orkar solen inte längre ta sig upp över horisonten. 4 månader av evigt mörker tar vid. Det är då Jack får syn på den. Den har just halat sig upp från havet, vattnet rinner om den men ändå är tystnaden total. Jack vet att skepnaden han ser inte är ett levande väsen. En blinkning och den är borta.

Så blir en av männen sjuk och Jack blir ensam kvar för att hålla forskningsarbetet igång. Dagarna går och det ständiga mörkret, kylan och ensamheten tillsammans med rädslan för det onda som vandrar därute tär på Jack och han börjar tappa kontrollen.

”Evig natt” är inte full med spöken, gastar och blod, det behövs inte för Paver får ändå till en kuslig stämning. Och det är inte utan att jag ryser när jag läser om Jacks skräck som lyser igenom i hans alltmer förvirrade dagboksanteckningar. När jag har kommit till sista sidan kan jag konstatera att det här var en ruskigt bra spökroman.

Boy

Såg ni Tv-serien ”Flight of the Conchords” när den gick för ett par år sen? Den med de två halvt misslyckade musikartisterna Jemaine och Bret från Nya Zeeland som provar lyckan i New York. För några år sedan kom också filmen ”Eagle vs Shark” med Jemaine i en av huvudrollerna. Det var en rätt söt historia som gav mig en del skratt. Men under hela den här tiden har regissören Taika Waititi haft en idé om en historia baserad på sin egen barndom (löst baserad, får vi hoppas) – ”Boy” - och den finns att hyra på biblioteket nu. Taika Waititi har dessutom valt att spela pappan i filmen och det är verkligen ett läckert (eller sorgligt) porträtt av en far. Se trailern för filmen här:


Som så många barndomsskildringar sätter man ofta skrattet i halsen och skulle man tolka allting fullständigt bokstavligt så är det ju en riktigt tragisk historia. Men historien är berättad luftigt och med mycket värme och även om man inte växte upp i en liten ostkuststad på Nya Zeeland i en rivningskåk med en frånvarande, kriminell pappa, så finns det många härliga 80-talsglimtar för oss som minns 1984 när Michael Jackson var som störst.

Det finns fler sevärda filmer från Nya Zeeland: Whale rider, Krigarens själ, En ängel vid mitt bord, Pianot och Svarta änglar (den sistnämnda finns inte att låna på biblioteket, kanske var det ett VHS-ex som nu har fått gå till de sälla jaktmarkerna?).

People´s Library

Världen har fått ett nytt bibliotek! Visserligen ligger det ganska långt ifrån oss, så vi får väl glädjas på avstånd. Det är i ett hörn av Zuccotti Park i New York som utomhusbiblioteket People´s Library har växt fram, uppbyggt av demonstranter och frivilliga bokdonatorer. Biblioteket har uppstått som en del av Occupy Wall Street rörelsen. Det hela började den 13 juli i år då antikonsumtionsgruppen Adbusters uppmanade folk i New York att börja strömma mot Wall Street för ockupation. Den 2 augusti hölls det första Occupy Wall Streetmötet där målet att "bekämpa orättvisor och att 1 % av den amerikanska befolkningen äger 99 % av landets tillgångar" formulerades. Rörelsen växer organiskt och de senaste månaderna har det spontant framväxta People´s Libary kommit att bli en av Occupy Wall Streets mest populära knutpunkter. I biblioteket finns ca 3000 böcker skänkta böcker, och flera tillkommer hela tiden. Häftigt, tycker jag! Som sagt, synd att det är så långt dit. Jag får nöja mig med ett besök på deras hemsida.

Bokstavssoppa på en tråd i skymningen

Biblioteket satsar på berättande i år, bland annat om höstens nya böcker samt projektet Berättandets tråd.

Bokstavssoppa blir det 14 november kl. 11.45 - 13.00 i Lilla Salen. Till självkostnadspris, alla välkomna!

Därför kommer det inte vara någon Kura skymning i bibliotekets regi i år, men texterna till Kura skymning hittar du här.

En del i Kura Skymnings barnbokstext för året, Mustafas kiosk av Jacob Martin Strid går som följer, vilket kan vara passande med tanke på några av årets bokpratstitlar:

Det spökar i huset på kullens topp
det finns ingen i staden som törs gå ditopp.

Där är fullt med spöken

och häxor med hattar.

Gastar och troll

och galna hattifnattar.

De vrålar var natt från tolv till ett.

Men jag tror ändå inte att de har det så lätt.

För de älskar när jag tittar förbi

och läser högt ur en bok med ramsor i.

Berlin

Förra veckan tillbringade jag några dagar i Berlin och det var verkligen ett besök som gav mersmak. Jag har bara varit där en gång tidigare när gick på gymnasiet och det får jag i ärlighetens namn säga är ett tag sedan. Från den resan minns jag inte så mycket mer än gränsövergången mellan öst och väst. Inför årets resa funderade jag en del på vad man bör se i Berlin och kom fram till att jag faktiskt inte visste så mycket och tog då naturligtvis böcker till hjälp. Den bok som gav allra mest och som jag hade som ledsagare på resan var Carl-Johan Vallgrens Berlin på 8 kapitel och det var verkligen perfekt!
Boken behandlar på ett mycket inspirerande sätt Berlins 1900-talshistoria och man får som läsare följa med författaren på en faktaspäckad, intressant och spännande rundtur. Man får kortfattat den politiska historien presenterad för sig allt från första världskriget, nazitiden, över kalla kriget till 70-talets BaaderMeinhof-terror. Men dessutom får man veta otroligt mycket om Berlins kulturhistoria och framförallt dess plats i litteraturhistorien. Det är mängder av författare som för kortare eller längre tid har vistats i staden.

Jag hade under min resa inte möjlighet att riktigt gå i författarens fotspår, men det skulle vara mycket roligt att återvända och åtminstone göra några av hans rekommenderade vandringar för han är mycket detaljerad och uppmanar i dirket tilltal läsaren att gå en viss väg, stanna på en viss plats, titta på en viss sak och så kommer en historia om varför.

Får du möjlighet att besöka den tyska huvudstaden så ta gärna med Carl-Johan Vallgren som ressällskap, men var beredd på att du förmodligen kommer att vilja läsa (eller läsa om) Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz när du kommer hem.

Höstens nya böcker

Nästa vecka är det dags för ”Höstens nya böcker”, en återkommande programpunkt där bibliotekets personal presenterar böcker ur höstens utgivning. Åhus bibliotek är först ut på tisdag 8 november kl. 19.15. Under en timmes tid kommer vi att presentera 12 st. böcker, bl.a. Michelle Pavers arktiska spökroman, Justine Lévys ”En ovärdig dotter” och ” Den försvunne” av Kim Echlin.

Torsdag 10 november kl. 12.00 är det Tollarps tur då biblioteket i samarbete med V. Vrams församling serverar sopplunch. Vi avslutar samma kväll kl. 18.30 på Stadsbiblioteket.

Som vanligt deltar alla som kommer i utlottningen av en bok.

Välkommen att lyssna och bli inspirerad till nya läsupplevelser!

När kvinnorna klev in på brottsplatsen

Gunilla Widding, som bland annat skrivit för deckartidningen Jury, höll ett föredrag för bibliotekets vänner om kvinnliga poliser, rättsläkare, privatdeckare, mordgåtslösare och författare.
Hon berättade bland annat om den första kvinnliga privatdeckaren som kom på 1870-talet samt att de kvinnliga deckarförfattarna blev märkbart fler efter att Polonipriset infördes 1998.

Exempel på deckare med kvinnliga huvudpersoner:

Mary Roberts Rhinehart
Agatha Christie
Dorothy Sayers
P.D. James
Sara Paretsky
Denise Mina
Aino Trosell
Karin Wahlberg
Ingrid Hedström
Karin Alfredsson

Information om Polonipriset, för bästa kvinnliga deckare, hittar du här.

I väntan på Kent

”Det känns perfekt” – Jocke Bergs flirt med Weezer-originalet till ”Bilar 2” – är knappast ett tillräckligt substitut för ett efterlängtat fullängdsalbum av Kent (lyssna själva och ryyyys, av obehag). Nu när abstinensen kickat in (16 månader efter ”En plats i solen” och ingen ny skiva i sikte) börjar man bli smått desperat. I helgen hörde jag Jonathan Johanssons helt färska släpp ”Klagomuren” (kommer till biblioteket inom kort), uppföljaren till den hyllade ”En hand i himlen”, och hittade vissa beröringspunkter till Kents musik (desperat var ordet). Introt är så lågt inspelat att jag flög flera millimeter från stolen när ”Stockholm” gick igång. Notera texten: ”Du ringer sent och säger att din lägenhet kommer lossna ifrån huset, krossas emot gatan”. Lovande, så säg? Men det är framför allt när låt nr 3 ”Centrum” fyller stereon som leendet sprider sig över hela ansiktet. För här är en låt med riktigt härligt Kentsound. Andra gången jag hör den märker jag till min förskräckelse att jag glatt sjunger med i ”och snart ska någon driva ut demonen, snart ska vi vakna i ett paradis” (det är inte direkt en hemlighet att Jonathan är kristen). Resten av skivan innehåller höjdpunkter som ”Redan glömda”, ”Under sjukhusen” och ”Min ljusaste röst”. Jonathans skorrande Malmö-r, den lugna musiken med inslag av electronica står på egna ben, men om han nu skulle önska bli mer lik rockveteranerna så finns det små justeringar att göra. I texterna finns redan guldkorn som ”kackerlackor”, ”parkeringsplatser”, ”busshållplatser”, ”rakbladsljuset” och ”en karta Cipramil”. Men sen kommer lite okritiskt företagsomnämnande av McDonalds och Seveneleven (det är tyvärr inte bara det sistnämnda ordet som ger Mauro Scocco-vibbar med skivan emellanåt). För att det ska bli mer som Kents ”iskallt IKEA-land” borde han åtminstone sjunga om den låga ersättningen till buden som levererar våra ”Linas matkasse”. Sen har vi omslaget. Han måste överge softade bilder där han själv är med på omslaget. Vid andra skivan borde han redan ha övergått till närbild på ett granatäpple för att sedan ha en tjej med stickade lovikkavantar på tredje. Små tips, som sagt. Och till sist: namnet. Jonathan Johansson borde släppa efternamnet, eller om det blir för pojkaktigt gulligt, enbart använda efternamnet, kanske? Vi får väl hoppas att Jocke Berg sitter på sin kammare och knåpar på nästa skiva, så jag slipper hitta fler långsökta kopplingar… Om det känns som öronen behöver blåsas ur efter för mycket skönsång så rekommenderar jag Justice som släppte nytt album förra veckan.