Novemberläsning

Vad passar väl bättre för denna månad än att krypa upp i favoritfåtöljen och resa någonstans. Till Nantucket tex. och vidare ut på de sju haven: ”När det råder våt och fuktig november i min själ…” Inledningen till Moby Dick är lika klassisk som magnifik:

”Kalla mig Ismael! För några år sedan – det kan göra detsamma hur många – då jag hade mycket få slantar i min börs och ingenting särskilt som intresserade mig i land, kom jag åter på tanken att ge mig till sjöss och se lite närmare på den våta sidan av världen. Det är ett sätt jag har att driva bort min spleen och stimulera blodomloppet. När jag börjar få ett bistert drag kring munnen, när det råder våt och fuktig november i min själ, när jag ertappar mig med att ofrivilligt stanna framför begravningsentreprenörernas fönster och följa alla likprocessioner jag möter, och särskilt när min hypokondri får sådan överhand över mig, att jag måste ta hela min karaktärsstyrka till hjälp för att inte fräckt ge mig ut på gatan och med berått mod slå av folk deras hattar – då anser jag det var hög tid att gå till sjöss så fort jag kan. Det gör jag istället för att skjuta mig en kula för pannan. Med en stoisk gest kastar sig Cato på sitt svärd. Jag föredrar att lugnt gå ombord på en båt.”