Varje gång någon frågar om boktips säger jag alltid samma böcker, vissa som jag läst för längesen, så längesen att jag glömt anledningen till varför, men ändå alltid nämner, för att det känns som om de aldrig nämns annars. Till exempel Malin Kiveläs Du eller aldrig (om snöflingor, ensamhet och hjärtan), Jonas Bruns Det amfibiska hjärtat (om zoologen T. som upptäcker en plansch föreställande en tvekönad varelse, halvt människa och halvt havsodjur) och Erlend Loe och Kim Hiorthøys kollageliknande Maria & José (om José som bor i Marias öra).

Men den här är,vad ska jag säga utan att det blir banalt, -

Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist handlar i grund och botten om den obegripliga kärleken, till en död far, en mördare, ett minne, en deformerad människa och i det som blir kvar efter förlusten. Det är inte så många som förstår det stora i den här lilla romanen, men den innehåller så mycket mer än bara små ord om stora saker.

Jessica