ÄNTLIGEN!!

Bild: Ulla Montan

Jag tror att vi är många som har väntat på att Svenska Akademien äntligen ska överraska oss med det förväntade. Och i år gjorde de det. Tomas Tranströmer är väl det närmsta man kan komma att räknas som en folkkär nobelpristagare. Som akademiens motivering lyder:

"för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".

Bläddrar i hans diktsamlingar. Som någon klokt sa på radion för en liten stund sen. Till Tranströmer behöver man egentligen inga ingångar. Man kan egentligen börja var som helst. Ur För levande och döda:

Den största fanatikern är den största tvivlaren. han vet

det inte.

Han är en pakt mellan två

där den ena skall vara synlig till hundra procent och den

andre osynlig

Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!

Och risken är väl att vi snart sliter ut vackra prosadikten Madrigal:

Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.