Himmelsdalen

Daniel och Max är enäggstvillingar, men har växt upp på olika ställen och har i vuxen ålder nästan ingen kontakt med varandra. Daniel blir därför ytterst förvånad när han får ett brev från sin bror där denne ber honom att komma och besöka honom på en rehabiliteringsklinik i Schweiz. Max har alltid varit manipulativ och manisk och Daniel är glad att han nu verkar ha fått hjälp och bestämmer sig för att åka till Himmelsdalen, som platsen där Max befinner sig heter. Väl där häpnar han över platsens skönhet och hur väl och fritt allting är ordnat. Max verkar må bättre än på länge och Daniel gläds åt detta och att de nu kanske kan hitta ett sätt att närma sig varandra. När det efter några dagar är dags för Daniel att lämna Himmelsdalen ber Max honom om en tjänst. Han har affärer han måste avsluta, men får inte lämna kliniken under behandlingstiden, kan Daniel tänka sig att ta hans plats för några dagar? Daniel känner sig inte lockad av tanken, men går till slut med på förslaget. Dagarna går och Max återvänder inte. Daniel känner sig lurad och vad värre är ingen tror på honom när han försöker berätta att han inte är Max, och vad är egentligen Himmelsdalen för ett ställe? Det som först verkade vara världens lyxhotell visar sig under ytan vara något helt annat. Känslan blir allt mer klaustrofobisk och för varje kapitel får man fler pusselbitar som förklarar den skrämmande verkligheten och man undrar: hur ska Daniel ta sig ut??? Jag tänkte på Dennis Lehanes Patient 67 (även utgiven med titeln Shutter Island) när jag läste Himmelsdalen som är skriven av Marie Hermanson, det är något med den instängda, hemska känslan som är den samma. Vad är verklighet och vad händer i personernas fantasi? Spännande, ruggigt och mycket läsvärt!!