fredag 15 april 2011
Lennon
I bilen på väg in till jobbet i morse lyssnade jag på John Lennons Legend. Den kan, enligt, mig aldrig bli fel. Märkligt också hur det kan vara som att trycka på en knapp som tar en tillbaka i tid och rum när man lyssnar på vissa låtar - plötsligt befinner man sig känslomässigt i precis samma situation som man gått igenom en gång tidigare i sitt liv. Det kan drabba en hårt om man är alldeles oförberedd! Att känna till Lennon och hans musik tillhör väl allmänbildningen och intresset för hans mystifierade person har fortfarande inte svalnat. Det har självklart skrivits massor om honom, och det kan nog vara svårt att sålla ut guldkornen. Själv gillar jag John av Cynthia Lennon som var Lennons första fru. Kanske är den inte mer sann än något annat som skrivits om J.L, men när man läst färdigt har man ändå fått en bild av de viktiga skeendena hans liv och man har fått uppleva tidsandan som rådde då Beatles med Lennon slog igenom. Om man inte nöjer sig med att läsa vad andra skrivit om honom kan man läsa någon av hans egna böcker In his own write (På eget sätt), A Spaniard in the works eller Skywriting by word of mouth (Muntliga röksignaler). Teckningar och skisser, verser och dikter och andra texter fyller dessa böcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är ett stort Beatles fan och har så varit sedan jag var typ sju år. Jag minns fortfarande dagen då jag fick veta att han hade blivit mördad som om det vore i går. Jag var nio år och jag var i vardagsrummet i mitt föräldrahem och såg en video av Paul McCartneys (fruktansvärda) "Temporary Secretary" när mamma kom in och berättade vad som hade hänt. Jag grät floder och det tog lång tid innan jag kom tillbaka till normala gängor igen.
SvaraRaderaDen enda bok jag har läst om honom är den som behandlar idioten som tog hans liv. Kanske bör läsa boken du tipsar om för att få ett annat perspektiv på en av mina största idoler genom tiderna...