Peter LeMarc

Det där med CD-priser har länge fascinerat mig - det verkar inte finnas någon reson bakom dem. I alla tider har vi fått höra från skivbolagen hur fruktansvärt dyrt det är att framställa produkterna, och vi har fått betala. Allra värst har väl the Beatles varit; plattor som i över fyrtio år har genererat miljardvinster ges en uppsnyggning och säljs återigen - till ordinarie nypris. Inga bonuslåtar, inga lyxomslag, bara samma halvtimme popmusik. Det är inte utan att man känner sig lite lurad.

För det finns ju undantag! Av någon anledning är det inte lika dyrt att snygga upp till exempel Kents gamla låtar. För ett par år sedan gav de ut en box med samtliga album, massor av bonuslåtar och en snygg bok, till det facila priset 400 spänn! I fjol gjorde the Refreshments samma sak. Nu har också gamle Peter LeMarc samlat sig, och han har tagit i rejält.

I boxen Starkare än ord hittar man samtliga elva album från starten 1987 och fram till häromåret. Dessutom ett nytt liveinspelat dubbelalbum, en DVD med 10 musikvidor, en CD-singel, en karaoke-DVD (!), massor med bonuslåtar och ett nyskrivet infohäfte. Ett halvår efter utgivningen finns den att köpa för 399 spänn. Ja jädrar i det!

Hur låter det då? Jo tack, ljudet är ordentligt uppdaterat och det låter bättre än någonsin. Visserligen lider hans 80-talsalbum fortfarande svårt av just 80-talet; produktionen är tidstypiskt syntig och burkig och trist. Men det tar sig på 90-talet, då ju också mannens största succéer kom: Sången dom spelar när filmen är slut och Det finns inget bättre. Här vimlar det av hits och han bevisar sin storhet som låtskrivare och textförfattare. Visserligen har man hört samma gamla historia rätt ofta vid det här laget, men man lyssnar ändå. Det går liksom inte att låta bli.

Min egen favorit är Nio broars väg, ett riktigt starkt album från 1997, där den första hälften av låtarna är rena knockouten. Men efter detta kom det mest att handla om scenskräck, prestationsångest och panikattacker. Först sex år senare kom han tillbaka, för att försvinna igen utan att nån riktigt la märke till honom.
Nu börjar han väl få ordning på tillvaron och på musiken (det senaste albumet blev en stor framgång) och han lär vara här för att stanna.

Den som inte orkar släpa hem hela den här boxen kan fortfarande låna de flesta av plattorna separat, eller kanske satsa på dubbel-CDn Klassiker med alla de största låtarna.

Yarden - en berättelse

Jag blir helt tagen av Kristian Lundbergs bok Yarden - En berättelse. Det är en självbiografisk bok om hur Kristian genom ett uthyrningsföretag blir timanställd på Yarden i Malmö hamn, där han flyttar och tvättar bilar. På Yarden arbetar man utomhus hela tiden och Lundberg beskiver det som ständig kyla och blåst. Efter att ha varit en ansedd författare gör ha en omvänd klasresa och återvänder till hamnen där han började arbeta för tjugo år sedan – cirkeln är sluten. På Yarden befinner han sig på samhällens botten; hårt kroppsarbete under omänskliga förhållanden. Det är ett jobb som man tvingas ta i ren desperation efter pengar och överlevnad: ”Yarden. Gården. Det är inte första gången jag är på den här typen av arbetsplatser. Jag är inte ens ett namn; bara ett nummer som har kvitterat ut arbetskläder. (…) Vi lastar bilar som ska transporteras vidare till Baltikum. Vi kör dem från ett block och bort till staketet. Det är ett arbete för idioter. Vi ställer bilarna i dubbla rader och kör sedan in dem till kajkanten där CMP – Copenhagen Malmö Port – tar över och kör in dem i lastfartygen. Vi behöver tiden; tid är pengar. Vi gör arbetet i ultrarapid. Enformigheten skapar en speciell sorts inre frihet. Kroppen utför sina rörelser; tanken är fri. Den löper ut längs med staketet; följer havslinjen och försvinner bort i det stora grå som omger oss”. Det som gör arbetet någorlunda uthärdligt uppfattar jag var solidariteten mellan arbetarna, gemenskapen som arbetet på Yarden skapar, men där finns också ett falskspel och en risk att när som helst förlora jobbet. Man är helt enkelt inte mycket värd.
Många tillbakablickar görs till uppväxten och vännerna kring Värnhemstorget och den schizofrena mamman och den frånvarande pappan, som har lämnat familjen och kommit upp sig i samhället och inte längre vill kännas vid sina barn. Det handlar om identitet: ”Det blir så ibland; plötsligt befinner du dig i sammanhang som är orimliga och efter ett tag har du vant dig vid det omöjliga, vid det hopplösa. Du är människa och försöker överleva. Du använder alfabetet. Du längtar bort eller hem. Det spelar egentligen ingen roll. Du krossas av dig själv, av dina val och tillkortakommanden. Du är på väg och vet att du ingenstans skall.”
Jag tycker Yarden är en otrolig viktig bok om arbetet och klassamhället. Det är en mörk berättelse som ändå på något sätt är hoppfull. Lundberg visar på människans otroliga förmåga att överleva, en inre styrka och strävandet efter att vara någon och att betyda något. 2010 tog Kristian Lundberg emot Ivar Lo Johanssons personliga pris för sin bok Yarden - En berättelse, och han är väl värd det.

Realisation

Årets bokrea startar idag.

Vad är då en bokrea? Saxat ur Nationalencyklopedin:
realisation, rea, inom ekonomin utförsäljning av bl.a. varor till väsentligt nedsatt pris under en begränsad period i syfte att t.ex. minska lagret eller för att rensa det från säsongsmässiga
varor.

Charlotte Wiberg tipsar i Sydsvenskan - Rean en kärleksaffär med Internet (i skrivande stund ännu ej på nätet?) om följande reaböcker:

För vuxna:
Mario Vargas Llosa:Bockfesten
Nina Hemmingsson:Jag är din flickvän nu
Steve Sem-Sandberg:De fattiga i Lodz
Katarina Frostensson:Staden
Klassikerserien: Uppväxtklassiker
Helle Helle: Ner till hundarna

För barn:
Lennart Hellsing: ABC
Pija Lindenbaum: Siv sover vilse
Jan Lööf: Vem matar djuren?
Jon Salmson: Tam tiggarpojken

Läs mer om rean:
DN
Svd
Kristianstadsbladet: Mindre men viktig rea

Tipsa gärna om dina egna reafavoriter i kommentarerna!

Smakprov

I helgen hade jag tänkt ägna musiklyssnandet åt James Blake och Owen Pallett, men planerna krockade med verkligheten då både PJ Harveys nya ”Let England Shake” och Radioheads nyaste nådde hemmet. Radiohead har bara släppt ”The King of Limbs” på download än, så det finns inget att hämta på biblioteket på ett tag. Men njut av Mike Yorks vansinniga dansryckningar till nya singeln ”Lotus Flower” så länge (han brukar inte se så sista-stadiet-av-lungsjuk ut, men rösten är det inget fel på!).

Polly Jean Harvey har denna gång gjort en helgjuten skiva. Så pass bra att Fredrik Strage redan ser henne som klar vinnare av årets brittiska Mercury Music Prize. Skivan har kombinationen England + krig som tema och här rekommenderar jag varmt att studera texthäftet samtidigt som man lyssnar. Den första delen är extra stark och favoriten just nu är ”The Glorius Land”, men det är titelspåret som ni kan lyssna på här (om ni grubblar ihjäl er på var den inledande xylofonslingan kommer ifrån så kan jag upplysa om att det är ”Istanbul (Not Constantinople)”).

Så över till den musik som jag egentligen skulle tipsa om. James Blake är indie, soul, dubstep, electronica och ovanpå det experimentell. (Eller med andra ord: skivan väger mer än väl upp inköpet av Roxettes ”Charm school” till biblioteket...) Rösten lutar ibland åt Antony & the Johnsons, men så är han också gospeltränad. Detta är musik som kräver sin lyssnare, men som också verkligen ger något tillbaka. Råglimpa med kli för den som brukar äta franskbröd. För att över huvud taget få er att låna skivan så blir smakprovet denna gång den mest tillgängliga låten, Feists ”Limit to Your Love”. Helt makalöst underbar tolkning.

Från en skönsjungande yngling till en annan: James Blake fick mig att låna hem Owen Palletts ”Heartland” som kom för ett år sen. Den unge kanadensiske violinisten kallade sig förr Final Fantasy, men bytte när det hela tiden förväxlades med spelet… Skivan har han spelat in tillsammans med Pragfilharmonikerna och delar av Arcade Fire, det hörs och det låter väldigt bra (till skillnad från projekt som framkallar rysningar där stråkkvartett får göra coververisoner av pop- och rockmusik)! ”Lewis Takes Off His Shirt” är inte mitt favoritspår på skivan, men ett av de få som inte bara har ett liveklipp på Youtube. Det ger också en bra bild av hur skruvad och fenomenal skivan är.

Nytt

Det är alltid lika roligt att ta hand om bibliotekets nykomlingar! Här följer några exempel på nyinköpta böcker:

Magnus Bärtås : Alla monster måste dö : gruppresa till Nordkorea

Klas Åmark : Att bo granne med ondskan : Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen

Eva Gabrielsson : Millennium, Stieg & jag

Niklas Ekdal med Inga-Britt Ahlenius: Mr Chance : FN:s förfall under Ban Ki-moon

Och så en som är under inköp (men det går bra att reservera den redan nu): Daniel Domscheit-Berg : WikiLeaks : historien bakom sajten som förändrade en hel värld

Håll tillgodo!

Kaputt

Egentligen hette han Kurt Suckert men tog sig namnet Malaparte eftersom förstavalet Bonaparte redan var upptaget.
Han var kosmopolit, arméofficer i den italienska armén, diplomat, journalist, fascist, kommunist, opportunist och författare till den säregna reportageboken Kaputt, som utkom första gången på svenska 1948 i en förkortad utgåva. 2010 kom en fullständig version.
Boken tar sin början i det bleka kvällsljuset en septemberkväll på Waldemarsudde i Stockholm där Malaparte sitter och konverserar prins Eugen. På avstånd hörs ljudet av hästar på Gröna Lund. Och Malaparte minns hästarna i Ladoga, de fastfrusna. En slingrande berättelse, en helvetesvandring genom krigets fasor tar sin början.
Malaparte rör sig i de tyska truppernas kölvatten, han besöker ghettot i Warszawa där han bokstavligen kliver över lik på gatorna, han dinerar med den tyske generalguvernören i Polen, Hans Frank, som presenterar sig som "Kungen av Polen". Middagskonversationen slår alla rekord i cynism och arrogans. I ena stunden lägger Frank ut texten om hur judarna i ghettot trivs i smuts och trängsel eftersom det hör till deras natur, i den nästa spelar han preludier av Chopin. Det tyska herrefolkets fasoner fyller Malaparte med fasa.
Eller är det en efterhandskonstruktion? Kunde han verkligen sitta bland dessa nazikoryféer och hävda att Hitler var feminin. Därav Hitlers skräck. Därav den tyska skräcken för svaghet som förvandlades till hat och revanschlusta.
Det är en av Malapartes teser. Själv gör han en helvetesvandring genom kriget, ser pogromer i Rumänien, de fastfrusna hästarna i Ladoga, pratar med tvångsrekryterade judiska flickor på en soldatbordell i Ukraina, badar bastu med Himmler i Karelen och leverar ett nidporträtt av Mussolinis förtrogne, den inbilske kvinnokarlen greve Galeazzo Ciano, som för en nutida läsare förefaller förvillande lik en viss aktuell italiensk potentat.
Kaputt är onekligen en av de märkligaste av alla böcker om andra världskriget.

Små små ord av kärlek

"Ett klart problem med kärleksberättelser är, att i samma stund som man beskriver dem som just detta, börjar läsare att leta efter något lättsamt och sentimentalt.

....

I dessa historier levde, och lever, alla lyckliga i alla sina dagar. Ändå vet vi, från släktkrönikor, inhemska och utländska legender, i vartenda språk på denna jord, vare sig de är skrivna, sjungna, målade, dansade eller på något annat sätt bevarade, att "kärlekens sanna väg aldrig är enkel"."

Ur förordet till Kärlek X 21 - afrikanska noveller, red. Ama Ata Aidoo, Bokförlaget Tranan 2010

Kärlek X 21 innehåller noveller och författarporträtt av bland andra Chimananda Ngozie Adichie, Doreen Baingana och Nawal El Saadawi.

Nicholls: En dag

Emma och Dexter träffas på universitetets examensfest den 15 juli 1988. Tycke uppstår och de tillbringar en natt tillsammans, men av flera olika anledningar skiljs deras vägar sen åt. De håller dock kontakten och säger på skoj att om de om tjugo år inte har träffat den rätte kan de ju alltid gifta sig med varandra.
Därefter får vi träffa dem en gång om året de följande tjugo åren, alltid den 15 juli. Antingen är det genom Emmas eller Dexters ögon som vi får se var i livet han/hon befinner sig och hur han/hon mår. Ibland får vi även veta lite om den andre. För jo, de håller fortfarande kontakten med varandra och träffas då och då. Båda ser den andre som sin bäste vän och den i världen de verkligen kan lita på, men ändå tar de aldrig sin vänskap riktigt på allvar.
Efter några år av velande och framtidsnoja blir Emma lärare med författardrömmar och Dexter slår igenom som programledare på TV och lever ett hektiskt nöjesliv som halvkändis. De befinner sig båda i London, men deras världar ser helt olika ut. Åren går och livet ger dem båda sina törnar och det är en resa vi får följa med på som bjuder på många skratt, sorg och vemod, helt enkelt livet och kärleken. Hur det går? Nej, det avslöjar jag inte. Det vore att förstöra läsnöjet för dig som har denna bok kvar att läsa.

The Felice Brothers

När man ser de fyra kufarna som kommer vandrande på omslaget till bröderna Felices första "riktiga" platta, kommer man osökt att tänka på gamla The Band, och det är ungefär så de låter också. Det handlar om akustisk musik med stövlarna djupt nerkörda i den amerikanska myllan; folkmusik, blues, rock och country i skön blandning. När sedan Ian Felices röst låter lika plågad som Bob Dylans blir ju likheterna ännu mer uppenbara. Och det var faktiskt i brödernas hemtrakter kring Woodstock som Dylan och the Band en gång spelade in de klassiska låtar som blev både "The Basement Tapes" och "Music from Big Pink". Det är i den traditionen The Felice Brothers verkar, i det vi brukar kalla americana.

Balladerna dominerar på "Tonight at the Arizona", musiken släpar sig makligt fram och det finns en behaglig låt-gå-attityd över alltihop. I tredje låtens inledning smäller det till rejält i högtalarna och man tror att det är något fel på CD:n. Men det är lugnt, bara blixten som slog ner i den gamla övergivna teaterlokal där inspelningen ägde rum. När låten fortsätter hör man också åskan mullra ett bra tag.

De är annars inga muntergökar, och texterna handlar gärna om depressionstiden i USA, men de livar upp plattan med ett par mer fartfyllda covers.

Lite mer fart är det också på nästa platta, där musiken förfinats och stilen blir mer varierad med dragspel, piano och lite fiol. Textmässigt är man kvar i the great depression, men här finns lite roligare låtar också, som "Frankie's Gun" och "Whiskey in My Whiskey" (även om den senare handlar om ett svartsjukemord.) Det är alldeles förskräckligt bra!

Den tredje plattan, Yonder is the Clock, kom förra året och är återigen mer stillsam, med fina berättande texter om USAs undersida. En av textförfattarna, trummisen Simone Felice, är förresten en erkänd romanförfattare också! De dåliga nyheterna är att han nu har lämnat bandet för att starta eget. Vi får se hur the Felice Brothers löser det.

Tills vidare får vi nöja oss med de här tre plattorna och de kommer att räcka länge!

Nedstörtad ängel - Per Olov Enquist

Per Olov Enquist tillhör en av mina favoritförfattare och en alldeles särskild liten bok som jag vill slå ett slag för är Nedstörtad ängel som gavs ut 1985. Det är ingen stor bok när det kommer till omfånget men dess innehåll är desto rikare. P. O. Engquist har skrivit en förundrande roman bestående av sex kapitel eller sånger, där pusselbitar till historien bitvis läggs till, för att slutligen knytas samman i den sista sången. Det finns en författarröst, ett ”jag” som är den som för berättelsen framåt, oftast genom att gå bakåt i tiden och minnas tidigare händelser. Det är svårt att på ett enkelt sätt referera till handlingen men främst skulle jag vilja påstå att det är en skildring av olika människors kärlek till varandra, eller brist på kärlek, eller kanske oförmåga att förmedla den eller ens förstå den. Flera gånger upprepas följande fraser: ”Kärlek ska man inte försöka förklara. Men vad vore vi, om vi inte försökte?”, vilket säger en hel del om romanens karaktär.

I förgrunden står Pasqual Pinon som beskrivs som ett monster som är född med två huvuden, det andra huvudet tillhör en kvinna – Maria. De blev upptäckta i en gruva i Mexico februari 1922 av cirkusdirektören John Shideler som gör dem till en del av sitt cirkussällskap. Jag kan inte annat än fascineras av detta tragiska öde och absurda relation som Pascal och Maria delar. Enquist lyckas skildra det med glödande ord som går rakt in i magen på läsaren – ”Hon infångad i hans huvud, han infångad i hennes. Infångade i varandra levde de tätt intill den yttersta gränsen, deras äktenskap var ett tillstånd inte utöver det vanliga, men kanske tydligare. Hela sitt liv bar han henne, först med raseri och hat, sedan med tålamod och resignation, till sist med kärlek”.

Som parallell berättelse finns relationen dels mellan en person som benämns K och hans hustru, och mellan paret Brecht och Ruth Berlau, men såvitt jag förstår kände inget av dessa par varandra eller hade någon koppling till varandra. Mest utrymme ges till K och hans hustru, som också har en relation till ”jaget” i romanen. Relationen dem sinsemellan är otydlig, men ”jaget” har känt K och hans hustru i tjugo år. K är läkare vid rättspsykiatriska kliniken i Uppsala, sedan några år skild från sin fru men romanens jag berättar att ”i viss mån kan man se henne som hans patient vilket ju är en pervers situation (…) Själv är jag övertygad om att hon är fullständigt frisk, det är deras förhållande som är egendomligt. Han kan inte göra sig fri ifrån henne”. K:s hustru ringer honom regelbundet, men utan att säga något. Paret har en slags ordlös kommunikation och hon kommer ibland till sjukhuset, där de älskar i källaren. Till historien hör att K:s hustru efter att de har skilts inlett ett förhållande med en ung pojke, en mördare som hon till att börja med läst om i tidningarna och därmed blivit besatt av och sökt upp, vilket ska visa sig få ödesdigra konsekvenser. Relationen mellan Brecht och Ruth är vag, likaså vilka de egentligen var, men Ruth har till slut hamnat på sinnessjukhus där Brecht besöker henne. Deras kärlek beskrivs som att hon är beroende av honom bara lever genom honom. Till slut blir Ruth inte någonting annat än ett ormskinn.

Titeln på romanen – Nedstörtad ängel – syftar på en sekt med djävulsdyrkan som trosföreställning och som Pasqual Pinon går med i de sista åren av hans liv. Församlingen består av mestadels missbildade människor och de dyrkar satan som ”blivit störtad från himlen, ned till människorna, och där hade han förblivit. Så hade han blivit de utstöttas helgon (…) människornas gud” .

Nedstörtat ängel är en stor roman där varje ord och mening verkar genomtänkt och skimrar med dess insiktsfullhet. En bok att läsa om och om igen.

Söta saker

”Kärleksmums : 101 söta favoriter” är en underbar bok för alla kakmonster. Emma Hamberg och Anette Rosvall blandar allt från enkla efterrätter till tårtor och godis. Vad sägs om recept som ”Anettes chokladmoussetårta ifrån himmelen” eller ”Glasstårta del maffo”. De läckra bilderna gör att jag bara vill ut i köket och skapa mästerverk.

Kakbloggaren och journalisten Therésia Erneborg har gett ut sin första bok, ”Söta saker”, där hon har samlat sina favoritrecept, både snabba och långsamma. Hon blandar tradition och modernt och boken har lite retrokänsla. ”Death by chocolate” (en superchokladkaka med glasyr), och ”Chokladmarmelad” är några recept som jag kommer att att testa, kanske redan i helgen…

I eftermiddag tänker jag baka ”Miljonärskakor” som är en kakvariant av Twix med en kexbotten, ett kolalager och sen choklad på toppen. Låter det gott så har du receptet här:

Till botten:
3 3/4 dl vetemjöl
1 1/4 dl smör, tärnat

knappt 1 dl farinsocker, siktat

Till glasyren:

4 msk smör

knappt 1 dl farinsocker

knappt 4½ dl kondenserad mjölk på burk

150 g ljus blockchoklad

Gör så här: Sikta ner mjölet i en skål och arbeta in smöret med fingertopparna till en smulig deg. Tillsätt sockret och arbeta samman degen. Tryck ut degen i en smord kakform, 23 x 23 cm och pricka den med en gaffel.Grädda i 190 grader i 20 minuter, tills kakan är ljust guldgul. Låt den svalna i formen. Häll smör, socker och den kondenserade mjölken i en teflonkastrull. Värm på svag värme och rör hela tiden med en träslev till smeten kokar upp. Sänk värmen och värm ytterligare 4-5 minuter till glasyren är ljusgul och släpper kastrullens kanter. Bred ut glasyren jämnt över kaklagret och låt kallna. När glasyren stelnat (den måste kall), smält den ljusa chokladen i vattenbad eller i micron. Bred den smälta chokladen över glasyren och låt stelna på kall plats. Skär kakan i bitar.

La Danse

TV-utbudet i dessa tider är totalt annekterat av vinterstudio- och melodifestivalsändningar. För den som redan tröttnat på snoriga skidskyttar och paljettförsedda sångerskor kan jag rekommendera en lite annorlunda tittarupplevelse från bibliotekets dvd-hylla: ”La Danse”. Dokumentärfilmaren Frederick Wiseman har tagit med sig filmkameran bakom kulisserna på operabaletten i Paris och fångat allt från kostymsyendet, över de hårda dansrepetitionerna till avsnitt ur dansuppsättningar på scen. Det finns till och med en liten biodlande farbror på taket till detta speciella hus! Ingen berättarröst eller kronologisk ordning vägleder filmen, utan vi får kika in i en rad olika interiörer och skeenden i en byggnad som bultar, andas och lever dans. Speciellt intressant tyckte jag det var att följa den konstnärliga ledaren Brigitte Lefèvre arbetssituation, där hon i ena sekunden för ett samtal med en äldre (= strax under 40…) dansös som inte längre mäktar med att dansa som förr, för att i nästa planera ett V.I.P-besök från New York eller engagera nya koreografer.

Inte heller är det bara klassisk balett utförd i tåspetsskor och tyllkjol som visas upp. Själv slogs jag av hur bra de många moderna utförandena som passerar revy var. Extra läckert var Mats Eks ”La Maison de Bernarda” där bilden av den skrikande änkan och hennes döttrar vid middagsbordsbönen har etsat sig fast. Dans som konstinstallation?

För er som vill se trailern utan trist reklam från Google gå in på den här informationssidan från Folkets Bio.

Egypten/Tunisien

Med tanke på hibiskusrevolutionen i Egypten tänkte undertecknad tipsa om några källor du kan använda för att ta del av information om det som händer i Egypten just nu:
Inetmedia har just nu fokus på landet, liksom många dagstidningar, i pappersform eller via Mediearkivet, Presstext, Artikelsök och Library Press Display. För mer bakgrund om landet, se Nordiska Afrikainstitutet eller Mölndals länkbibliotek.

Databasen Landguiden, via Utrikespolitiska Institutet, är också ett bra ställe att få bakgrundsinformation. Det är en betaldatabas, men du kommer åt den via biblioteket. Vi prenumererar även på deras tidskrift Internationella Studier och informationsbroschyrerna om Världspolitikens dagsfrågor.

Kartor över området, som den på det här blogginlägget, kan du hitta på Perry-Castañeda LibraryMap Collection.

Du kan även följa utvecklingen i Egypten direkt via t e x Bambuser och CitizenTube (videosnuttar),Twitter och via crisisresponse hos den stora, stora sökmaskinen...

Kända egyptiska författare är bland annat Nobelpristagaren Naguib Mahfouz: Sorl över Nilen, Ala Al-Aswani: Yacoubians hus och Nawal Él Sadawi: Den stulna romanen. Låna och läs!

Jasminrevolutionen i Tunisien pågår även den, men är lite i medieskugga just nu. Claude Kayat är en författare du kan läsa, som är därifrån. Han bor numera i Sverige.

På andra våningen...

...men även på andra ställen i stadsbiblioteket finns det hyllor som inte direkt står i rampljuset men som utgör hemvist åt små bokpärlor, upptäckta och flitigt lånade av somliga, men kanske fortfarande oupptäckta för många. Ett av alla de moment som är ett nöje i biblioteksarbetet är att hur många arbetsdagar man än avverkar finns det alltid nya, intressanta bekantskaper i bokform av göra. Idag tänkte jag tipsa lite om sådana. Större delen av våra fackböcker finns på bibliotekets andra våning. Längst ner på en bokhylla under avdelning Ekonomi finns hylla Qz - särskilda företag, och här följer några exempel på böcker som du kan hitta här: Sanningen om IKEA av Johan Stenebo, 2009. Ingvar Kamprad verkar det alltid finnas något att skriva om, och här ger den förre IKEA-medarbetaren Stenebo sin bild av företaget och Kamprad. Google-koden av Andreas Ekström, 2010: i denna för journalisten Ekström fram en ifrågasättande bild av det gigantiska Google som till stor del styr vår internetanvändning. I Ett annat ord för mord : om Coca-Cola, demokrati och global ekonomi skildrar Bror Perjus, som är f.d. chefredaktör för livsmedelsarbetarnas tidning Mål & Medel, Coca-Cola-arbetarnas kamp för sina rättigheter vid fabriken i Guatemala, en kamp som ledde till att flera av de aktiva mördades. Clas Ohlson är ju ett välkänt svenskt fenomen, och i Clas Ohlson : från fäboden till börsen, 2007, får vi följa honom på vägen fram till att bli en av 1900-talets mest spännande företagsledare, hur han bygger sitt ledarskap och ett modernt företag.

Under antaget namn

Varför använder sig vissa författare av en pseudonym när de skriver? Är namnet att likställa med din identitet? Är Lars Norén i sin dagbok densamme som författaren Lars Norén född 1947? Är all litteratur bara lögn och förbannad dikt?

I en underbart komplicerad och infallsrik bok, Mask – litteraturen som gömställe, borrar författaren, och tillika förläggaren, Kristoffer Leandoer sig djupt ner i dessa intrikata frågor. Dock gör han det på ett läsvänligt och medryckande vis.
Om man till äventyrs trodde att pseudonymer var något som mest användes förr så tror man helt fel.
Visst fanns det en tid då kvinnor inte kunde ge ut böcker utan att riskera att bli skandaliserade som George Sand (Aurore Dudevant), eller Ernst Ahlgren numera känd under sitt riktiga namn Viktoria Benedictsson, eller där innehållet kunde vara så kontroversiellt att man föredrog att dölja sin rätta identitet som i fallet med Pauline Reage författaren till den skandalomsusade romanen Historien om O. Den sistnämnde har Leandoer inte med i sin bok annars speglar han alla upptänkliga aspekter av den kurragömmalek som nästan alla författare ägnar sig åt. Här finns allt från Józef Teodor Konrad Korzeniowskij som insåg att ingen människa i England skulle läsa en bok av någon med ett så långt och krångligt polskt namn varför han helt sonika ändrade det till Joseph Conrad. Alltså av kommersiella skäl. Nom de guerre har alltid varit vanliga och frågan är väl om inte Voltaire får räkna sig dit. Han hette egentligen François-Marie Arouet.
De pseudonymerna som bevaras hemliga längst, som Baldersson eller Tim Davys, ännu inte avslöjade, får en särskild lyster. Därför var det en besvikelse när Lars Kepler ganska snart efter lanseringen avslöjades som författarparet Ahndoril. Ett exempel på hur en pseudonym kan fungera som marknadsförare för att väcka uppmärksamhet.
En av litteraturhistoriens mest komplicerade pseudonymhärvor stod den franske författaren Romain Gary för. Han var för övrigt döpt till Roman Kacew som blev Gary Kacew när han kom som flykting till Frankrike, och sedermera Romain Gary de Kacew för att landa i Romain Gary, det namn som han gjorde sig en lysande litterär karriär under. Det hindrade honom inte från att använda ett flertal andra pseudonymer, den mest kända: Emile Ajar. När denne fick goncourtpriset var Gary tvungen att övertala ett kusinbarn att inträda i rollen som författare. Naturligtvis fick denne ett eget liv, ville skapa sig en egen biografi och Gary som redan fått priset, som ingen enligt reglerna kan få två gånger, tappade kontrollen över situationen. Det slutade med att han satte sig en kula för pannan.
Det här med namn är inget man ska ta lätt på.

Det goda samtalet är den bästa medicinen

Det goda samtalet är den bästa medicinen!

Boken Den skamlösa nyfikenheten av överläkaren och njurspecialisten Astrid Seebergers självbiografi från 2011, är bara på ungefär 200 sidor men är full av läsvärda visdomsord ändå.

Här berättar hon om sitt liv, sina föräldrar, människor ur sin barndom och patienter på de ställen där hon arbetat. Hon tar upp litteraturens, samtalets och kärlekens betydelse, vikten av tystnad och lyssnande empati, smärta, sjukdom och död.

För att kunna möta människor och få dem att ta sin medicin, vilket är viktigt för en läkare, behöver man en skamlös nyfikenhet, det vill säga kunna lyssna utan att fördöma, ta sig tid att trösta, lindra genom möten via blickar och beröring, bota genom tillit, samla kraft genom litteraturen.

En bra och viktig bok, inte bara för sjukvårdspersonal...

A Day in the Life of The Beatles

Dagen som bokens titel syftar på var söndagen den 28 juli 1968. Beatles stod på toppen av sin karriär och höll på att spela in ”The White Album”. Under en dag blev gruppen fotograferad av den berömda krigsfotografen Don McCullin på olika platser i och kring London och resultatet av denna dag har nu samlats i bokform.
En del av bilderna har man sett förut, som t ex den där Paul sitter djupt försjunken med hakan lutad på sina knäppta händer och den på en massa okända människor bakom ett staket där de kända ansiktena blandas med de okända.
Boken inleds med ett förord av Paul McCartney och en kort berättelse av bokens fotograf, och båda beskriver vilken fantastisk dag det var och hur förvånade de båda blev över resultatet och magin i bilderna. Därefter är det inte fler ord utan bilderna talar för sig själva. Där är bilder i färg och i svartvitt, på alla fyra och på var och en.
Nostalgi? Ja, absolut!

Boken finns på biblioteket, se här.