Regissörernas favoritfilm

Om filmvärldens samlade regissörselit får säga sitt, och det fick de i brittiska tidskriften Sight & Sound för ett par år sedan, så är världens genom tiderna bästa film ett japanskt familjedrama från 1953. I en stor omröstning vann Tokyo Story före klassiker som Gudfadern, Citizen Kane och 2001 - ett rymdäventyr. (På kritikernas topplista hamnade Alfred Hitchcocks Studie i brott överst.)

I Tokyo Story (finns att reservera här) reser ett äldre par till Tokyo för att besöka sina vuxna barn. Dottern och sonen visar sig dock inte ha mycket tid eller intresse över för sina föräldrar. Istället blir det änkan till föräldrarnas bortgångne son som tar på sig att hålla paret sällskap och visa dem runt i miljonstaden. En vemodig men också varmt humanistisk film som genom sin skenbara enkelhet känns tidlös och universell. Alltifrån skådespeleriet till det visuella uttrycket är lågmält och återhållet. Historien berättas i stilla bildtablåer filmade från låg höjd, motsvarande ögonhöjden hos någon som sitter på en traditionell japansk tatamimatta.

Yasujiro Ozu regisserade över femtio långfilmer, från stumfilmsepoken fram till det tidiga 60-talet. Mest förknippas han med just finstämda och poetiska skildringar av japanskt vardagsliv. Filmer med karaktäristiska titlar som Sent om våren, Smaken av grönt te och ris, Höstdagjämningens blommor och En eftermiddag om hösten.