Jessica Kolterjahns roman "Den bästa dagen är en dag av törst" handlar om ett år i författaren Karin Boyes liv. Eller. Det är en berättelse om en författare som heter Karin Boye som under ett års tid bor i Berlin. Ja, för det är fortfarande skönlitteratur. Författaren har fantiserat fritt utifrån brev och andras verk och behöver inte stå till svars. Men det spelar ingen roll för det här är en riktigt bra bok som jag sträckläste i mörkaste januari.
1932 flyttar Boye till Berlin och börjar gå i psykoanalys hos doktor Schindler. Det är en spännande tid både i Europa och i Boyes liv. Som läsare fastnar du snabbt i rummen Boye flyttar runt emellan i en pulserande storstad. Människorna hon möter, stunderna på divanen, rökandes, och kärleksaffärerna som hon tampas med. När hon lämnar Sverige för Berlin klipper hon banden med relationer hemma i Sverige och utforskar nya kärlekar med framförallt kvinnor.
Det är inte svårt att föreställa sig Karin Boye, på café Kreuzberg eller rotandes bland boklådor efter böcker som hon kan översätta för att kunna stanna kvar. Jag älskar sådana romaner, där jag kan känna platserna och nästan höra ljuden av spårvagnar och klirrande glas. Det känns som jag kommer nära Karin Boye, hennes känsloliv och tankar. Jag känner hennes ångest och samtidigt hennes kärlek och längtan efter närhet och liv.
Läs!
Sen började jag längta till våren i Berlin, men det är en helt annan historia...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar