Gradiva

Den tyske författaren Vilhelm Jensen (1837 – 1911) skrev på sin tid mer än 150 verk, men är idag mest känd för sin korta roman Gradiva - ett pompejanskt fantasistycke, som nu sent omsider kommit i svensk översättning.

Det är berättelsen om en världsfrånvänd arkeolog, en man som lever mer i böckernas värld än i det vi kallar verkligheten. Över sitt skrivbord har han en romersk relief som visar en ung kvinna som går på ett speciellt sätt med foten nästan vinkelrät mot marken. Bilden lämnar honom ingen ro. Hans kunskaper om kvinnor är obefintliga, men han fascineras av den grace som reliefens Gradiva utstrålar. Han tar sig för att undersöka om kvinnor verkligen går på detta vis. Tanken slår honom att det kanske bara var kvinnor på romartiden som gick så här.
Han återvänder till Pompeji, som han som arkeolog besökt tidigare. Där får han en sorts uppenbarelse, han träffar reliefens kvinna. Är hon en spökfigur? Existerar hon endast i hans upphettade fantasi? Han träffar henne tre dagar i sträck på samma plats i Pompeji. Hon tycks bli alltmer verklig för varje dag.

Det här är en liten pärla, inte minst för skildringen av turisthorderna som invaderar Pompeji med sina Baedeckers i hand och förtjusta utrop. Romanen är alltså skriven 1903.

Freud har använt den som studie, Derrida har använt Freuds studie etc. Men helst tror jag, precis som Birgit Munkhammar påpekar i förordet, att den ska läsas oberoende av vad som har skrivits om den. Så glöm detta – och läs den!