Typsnitt

Efter ett par dagar för länge hemma i sjuksängen har jag grävt ner mig i bokstävernas värld. Vad som började i fascination slutade i besatthet och det är därför med glädje jag nu återvänder till arbetet denna måndag morgon. Jag har nämligen ägnat en hel del tid åt en verkligt bokstavsnördig aktivitet; det lilla spelet Helvetica vs. Arial som finns till iphone och ipad. Spelet är väldigt enkelt. Ett ord eller en mening visas och inom en tidsram ska spelaren avgöra om orden är satta i Arial eller Helvetica. Och då bör det ju tilläggas att dessa typsnitt, i alla fall vid ett första ögonkast, är förvillande lika eftersom Arial, skapat 1982, är Microsofts klon av Helvetica från 1957, ett modernt typsnitt designat för att vara tydligt och neutralt, utan att bära mening i sig själv. Mitt rekord är 6250 poäng. Slå det om ni kan!

Är man intresserad av att fördjupa sig i typsnittens fantastiska värld sändes under hösten den roliga programserien Typo på P1, både underhållande och begripligt om detta smala ämne, som berättar små historier kopplade till olika typsnitt. Det kan handla om hur fel det kan bli när vem som helst har möjlighet att designa vad som helst (i och med allas tillgång till datorer och ordbehandling). För hur seriöst är det egentligen med kallelser till läkaren satta i Comic Sans? Det handlar om hur Obamas kampanj byggdes av typsnittet Gotham och det handlar om den smärre skandalen att Rädda barnen i sin profil använder sig av ett typsnitt som är designat av Eric Gill som hade sexuella relationer med sina egna barn. Det är överraskande hur intressant det kan vara med typsnitt.

Och om ni inte redan sett dokumentärfilmen Helvetica så borde ni se den. Förespråkare och motståndare till detta, ett av de mest utbredda typsnitten, pratar om dess alltjämnt dominerande ställning. Tyvärr har vi inte filmen på biblioteket men den finns exempelvis på Netflix.