Ordvård

I höstas hade vi några föreläsningar här på stadsbiblioteket med språktema. Förvisso ett stort ämne, men desto mer kan man gräva i det! Är man språknörd är det härligt att vrida och vända på orden i bästa Hellsinganda, något som är väldigt kul att göra tillsammans med barn. Resultatet blir ofta en massa nya ord. Men så gäller det ju även att hålla ordning på hur orden egentligen ska låta. Somliga personer ikläder sig verkligen rollen som självutnämnd språkpolis, vilket säkert är rejält påfrestande för en mindre språkintresserad omgivning. Men impulsen att rätta kan vara nog så svår att motstå om man är sådan att man fysiskt rycker till vid varje felplacerat "de", "dem" eller det talspråkliga "dom".

Precis som så mycket annat är ju språket trots allt föränderligt, och detta fick jag bevis för häromdagen i ett samtal med en 17-årig tjej. Hon använde sig av det idiomatiska uttrycket att man inte ska "dra alla över en kant". Jag påpekade alldeles i utbildande syfte (jodå) att det egentligen heter "dra alla över en kam", fast det är ju tydligt att allt fler säger "kant" istället för "kam". 17-åringen blev då lite skärrad och sade med panik i rösten: " - Men så kan jag ju inte börja säga nu, folk kommer att tro att jag är dum i huvudet!" Eftersom att "alla" numera säger "kant"... I en inte alltför avlägsen framtid blir det kanske accepterat att säga på 17-åringens vis?

Läs mer om kammen och kanten här!