Music from the Big Pink

Hultsfred har lyckats sno åt sig Stone Roses på deras återföreningsturné i sommar. 90-talet är här! Dags att kavla upp ärmarna på sin gamla rutiga flanellskjorta eller nåt…
Ett band som får mig att tänka på Stone Roses och svunna tider är brittiska The Big Pink vars båda skivor finns att låna på stadsbiblioteket. Ska man vara elak så är det en urvattnad version både musikaliskt och bildmässigt. De låter färgen rinna ner över den nyaste skivan ”Future this” precis som förlagan men har bara silver kvar att leka med. Det är på sina håll rätt röjig indiepop, men inte varianten skitig-arbetarklass-garage-i-läderjackor, utan snarare uppsluppen medelklassindie med lite experimentella inslag utförd i agnes b-skjortor. Musiken har släktskap med Jesus and Mary Chain, det låter med andra ord som om hela bandet står bakom den där väggen man kunde fälla ner i gympasalen.

Det är dagssländevarning på gruppen tycker Patrik Lindgren i GP och lovar att ingen kommer att minnas dem om 10 år, så vintern 2022 ska åtminstone jag plocka fram skivorna på nytt och lyssna! Debutskivan ”A brief history of love” är ett starkare kort inser jag vid omlyssning. Hitlåten ”Dominos” har viss touch av allsångsindie i marschtakt och sätter sig därför omedelbart på hjärnan (snarlikt ”Stay gold” på den nyaste skivan), men det finns en massa härliga, knepiga ljud att upptäcka om man bara ger sig tid att lyssna runtom hitlåtarna. Spår 2 ”Too young to love” på skivan låter ibland som den går baklänges. Och trumljudet är dovt, kanske är det någon som slår med träpåkar på medicinbollarna man hade på idrotten?

Sen måste jag bara tipsa om en fantastisk ny upptäckt för mig (=julklapp) nämligen den australiensiska enmannagruppen Gotey som bjuder på en härlig blandning av indie, Sting, soul, rock, Paul Simon, elektronika, samplingar och you name it. Tyvärr finns ingen skiva att låna på biblioteket, men njut av skönsången på ”Somebody That I Used To Know” där Kimbra medverkar: